Behandlingar för coronaviruset: Vilka är i bruk?
De behandlingar för coronaviruset som för närvarande används är hårt debatterade. Det finns olika tolkningar av hur dessa behandlingar kan eller inte kan hjälpa, både i den vetenskapliga världen och även inom politiska kretsar.
Liksom med många virussjukdomar finns det fortfarande ingen specifik behandling för coronaviruset. Vad forskarna letar efter är ett läkemedel – eller en kombination av flera av dem – som kan stoppa replikeringen av viruset. Antibiotika är inte ett alternativ inte i dessa fall eftersom det riktar sig mot bakterier. Vi kan inte heller betrakta antiinflammatoriska läkemedel som en specifik behandling. Istället främjar hälsoexperter stödåtgärder för andning och mot symtomen orsakade av COVID-19.
Det finns emellertid några aktuella behandlingar för coronaviruset som vissa protokoll just nu har godkänt för användning inom intensiv terapi i olika länder. Men det finns fortfarande inget läkemedel som är godkänt för massanvändning vid uppkomsten av symtom.
Tillsynsorganen för läkemedelsföretagen och laboratorierna är mer flexibla i sina förordningar och lagstiftningar än tidigare. De tillåter forskare att snabbare utföra kliniska prövningar. Världshälsoorganisationen (WHO) har mer än 250 pågående kliniska prövningar för behandling av coronaviruset.
Hydroxiklorokin som behandling för COVID-19
Ett av de första alternativen man började diskutera, i början av coronaviruspandemin, var hydroxiklorokin. Detta är ett vanligt läkemedel som läkare använder för att behandla malaria.
Det är en av de behandlingar för coronaviruset som man för närvarande använder, främst på grund av dess antiinflammatoriska kapacitet. På grund av detta kännetecken har forskare hävdat att det skulle kunna minska de andningsbesvär man kan uppleva i samband med COVID-19, vilka ofta kräver konstgjord andning och har orsakat dödsfall hos väldigt många människor.
Dess främsta fördel är att det är ett billigt läkemedel, men det har också många negativa effekter. Det kan generera huvudvärk, diarré, kräkningar och även hudutslag.
Lopinavir/ritonavir-kombinationen bland aktuella behandlingar för coronaviruset
Ett behandlingsalternativ som forskare för närvarande studerar är kombinationen av läkemedlen lopinavir och ritonavir. Dessa är antiretrovirala medel som man använder som HIV-behandling. Man tar då hänsyn till det faktum att HIV också är ett RNA-virus, precis som SARS-CoV-2.
Man har redan studerat denna kombination vid tidigare utbrott av coronavirus, såsom svår akut respiratorisk sjukdom (SARS) och Middle East respiratory syndrome (MERS). Där såg man lovande resultat, vilket har lett forskare till att dra slutsatsen att det också borde vara effektivt mot COVID-19.
Tyvärr är bevisen hittills inte lika positiva som tidigare. I avsaknad av bättre och tillgängliga alternativ har emellertid flera länder godkänt att dessa läkemedel används vid intensivvård. Det är inte en lämplig behandling för alla patienter som är smittade med coronaviruset. Dess användning är begränsad till de som har en allvarlig prognos på grund av symtom, ålder eller underliggande hälsoproblem. I dessa fall kombinerar läkare det med interferon.
Remdesevir, den mest lovande av alla behandlingar
En behandling för coronaviruset som för närvarande är i bruk, och har en stor chans att bli mer framgångsrik än de övriga, är remdesevir. Forskare har testat det på SARS och MERS-epidemierna under de senaste 20 åren.
Läkemedlet är ett derivat av ett experiment som man genomförde för 10 år sedan för att hitta en behandling för ebola. Forskare testade därefter det mot andra virus, inklusive vissa coronavirus. I USA har man redan använt det på två patienter. Båda blev bättre. Men det är inte tillräckligt med bevis för att dra några verkliga slutsatser om dess effektivitet.
En sak som inte är till dess fördel är att läkare bara kan tillämpa det intravenöst. Detta innebär att du bara kan använda det i en sjukhusmiljö eller hemma med samordnad omvårdnad.
Letandet efter behandlingar för coronaviruset fortsätter
När en patient får COVID-19 i dagsläget, sätter läkare igång ett grundläggande och stödjande behandlingsprotokoll. Om symtomen är milda isolerar sig patienten hemma, och följer de vanliga åtgärderna för ett influensaliknande tillstånd.
Om fallet är lite allvarligare, kan det krävas att man skrivs in på sjukhus. Där får patienten en mer specifik behandling, dock vanligtvis utan användning av antiretrovirala medel. Det finns specifika fall som stöds av medicinska föreningar och hälsoministerier. I dessa fall kan läkare tillämpa ett av de godkända läkemedlen.
Vad läkare och hälsomyndigheter för närvarande överväger för att behandla patienter i intensivvård är att kombinera de tillgängliga alternativen baserade på svårighetsgraden av de tillstånd som uppstår. Varje nationellt hälsovårdsministerium har utarbetat specifika riktlinjer för sina hälsoteam för att kunna välja ett läkemedel baserat på lokal tillgänglighet.
