Behandling för bakteriell överväxt
Att äta en FODMAP-diet, kontrollera användningen av antibiotika och regenerera tarmfloran vid behov är några av alternativen för att behandla bakteriell överväxt. Vad mer behöver du veta om detta ämne? Vi har all information du behöver här!
Lider du av gastrointestinala symptom som buksmärtor eller diarré? Du kan då ha något som kallas bakteriell överväxt i tunntarmen. Detta tillstånd är inte normalt, och i den här artikeln ska vi förklara behandlingen och de vanligaste misstagen människor gör.
Bakteriell överväxt i tunntarmen
Bakteriell bakteriell överväxt i tunntarmen (på engelska Small Intestinal Bacterial Overgrowth, SIBO) är ett heterogent syndrom som orsakas av ett för stort antal, eller en förändring i typen av bakterier som finns i tunntarmen.
De gastrointestinala symptomen det kan ge är olika och ospecifika, bland annat:
- Uppblåsthet
- Flatulens
- Buksmärtor
- Diarre
- Dyspepsi (obehag efter måltid)
- Viktminskning
Det som gör detta syndrom så speciellt är att, till skillnad från tjocktarmen, bör tunntarmen inte ha ett så stort antal bakterier. Specialister tror att de få bakterier som finns där har funnits där sedan födseln och lever i symbios med vår tarm.
Lite i taget får vi en djupare förståelse för detta förhållande och vi förstår att det är viktigt att uppnå en normal matsmältningsprocess, en effektiv aktivitet i immunsystemet och en optimal utveckling av vår tarm.
Problemet uppstår först när bakterieväxten blir för stor. Faktum är att en av orsakerna till denna bakteriella överväxt kan vara ett överdrivet intag av livsmedel rika på FODMAPs.
För att upprätthålla ett bra ekosystem av mikroorganismer längs matsmältningskanalen, och därmed undvika bakteriell överväxt, använder människokroppen antibiotiska mekanismer som:
- Saltsyra i magen
- Produktionen av galla och matsmältningsenzymer (som också är mycket antibiotiska).
- pH-förändringar
- Syresättning av tarmen
Du kanske är intresserad av att läsa den här artikeln: Bekämpa halsbränna och gastrit med dessa huskurer
Hur diagnostiserar man det?
Ett bra kompletterande diagnostiskt test är väteutandningstestet. Detta test baseras på det faktum att vissa gaser, som väte eller mänsklig metan, produceras genom jäsning av kolhydrater av tarmbakterier. Om utandningen av dessa gaser sker för snabbt vet vi därför att vi har att göra med bakteriell överväxt.
Behandling av bakteriell överväxt
Konventionell behandling inkluderar identifiering av de tillstånd som orsakar symptomen och behandling med antibiotika. Men man får samtidigt inte glömma en annan, grundläggande del: att kontrollera kosten. För att göra det föreslår vi att du:
- Undviker antinutrienter som försämrar matsmältningsfunktionen.
- I den första fasen, minska konsumtionen av mat rik på FODMAP.
- Ät antimikrobiella livsmedel. Bland dessa utmärker sig bland annat oregano, timjan, Lapacho-te och kokosfett.
- Återställ surheten i magen.
- Återställ funktionen hos gallan och exokrina bukspottkörteln genom att ta näringstillskott baserade på bland annat matsmältningsenzymer
Du kanske är intresserad av att läsa den här artikeln: Fyra naturliga huskurer för att lindra magsmärtor
Vanliga fel vid behandlingen av bakteriell överväxt i tunntarmen
1. Att ställa en enda övergripande diagnos
Om du lider av uppblåsthet och steatorré (fett i avföringen) diagnostiserar läkare ofta detta som bakteriell överväxt. Men samma symptom kan även bero på:
- Exokrin pankreasinsufficiens
- En överväxt av jästsvampar
- En parasitinfektion
- Hypoklorhydri
Därför är det avgörande att få en korrekt diagnos, som inte bara är baserad på symptomen, utan på alla de processer som har lett till att du lider av det medicinska tillstånd du har.
2. Man behandlar med antibiotika för länge
Även om det är naturligt att använda vissa antibiotikabehandlingar, kan alltför lång användning negativt påverka de symbiotiska bakterierna. Det kan skada mångfalden av tarmfloran och göra det svårt för patienten att leva utan behandling, eftersom det är mångfalden av arter i vår mikrobiota som reglerar överväxt.
3. Dieter som är alltför restriktiva under för lång tid
I den första fasen bör du följa en FODMAP-diet, eftersom den hjälper dig att kontrollera överväxten. Men du måste komma ihåg att fibrer är våra bakteriers mat, de är våra prebiotika. Att begränsa intaget av dessa livsmedel för länge kan också påverka mångfalden av floran.
4. Att avsluta behandlingen när symptomen försvinner
När den bakteriella överväxten väl har lösts måste vi dessutom fokusera på att återställa de kontrollmekanismer som har lett till denna överväxt. Behandlingen är slut först när hypoklorhydri, bukspottkörtelinsufficiens eller behovet av antacida är över, och inte bara när symptomen har försvunnit.
Sammanfattningsvis
För att sammanfatta, för att behandla bakteriell överväxt måste du först och främst minska det överdrivna intaget av mat som är rik på FODMAPs. Dessutom kan behandlingen innefatta antibiotika och andra terapeutiska alternativ. Hur som helst beror behandlingens framgång till stor del på att läkaren ställer en korrekt diagnos.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Miazga A, Osiński M, Cichy W, Żaba R. Current views on the etiopathogenesis, clinical manifestation, diagnostics, treatment and correlation with other nosological entities of SIBO. Adv Med Sci. 2015 Mar;60(1):118-24.
- Chedid V, Dhalla S, Clarke JO, Roland BC, Dunbar KB, Koh J, Justino E, Tomakin E, Mullin GE. “Herbal therapy is equivalent to rifaximin for the treatment of small intestinal bacterial overgrowth.” Glob Adv Health Med. 2014 May;3(3):16-24. doi: 10.7453/gahmj.2014.019.
- Quigley EM. Small intestinal bacterial overgrowth: what it is and what it is not. Curr Opin Gastroenterol. 2014 Mar;30(2):141-6.
- Gibson, P. R., & Shepherd, S. J. (2010). Evidence based dietary management of functional gastrointestinal symptoms: The FODMAP approach. Journal of gastroenterology and hepatology, 25(2), 252-258.
