Artificiell vätske- och nutritionsbehandling: Fördelar och risker

Med artificiell vätske- och nutritionsbehandling kan man täcka patienternas behov när de inte kan äta och dricka normalt. Vad består dessa stödåtgärder av? Vilka är riskerna? Vi berättar allt om det i följande artikel.

Skriven och verifierad av nutritionisten Maria Patricia Pinero Corredor.

Senaste uppdateringen: 09 augusti, 2022

Under normala förhållanden får vi våra näringsämnen och vätskor från det vi äter och dricker. Men när ett medicinskt problem förhindrar detta intag, måste vi välja andra sätt att få i oss dessa livsviktiga ämnen. I den här artikeln pratar vi om artificiell vätske- och nutritionsbehandling, som ersätter mat som en näringskälla.

Detta är en behandling som fungerar för många typer av patienter, till exempel de med tillfälliga medicinska problem som har förlorat vätska genom kräkningar, svettningar eller diarré. Det kan också vara fördelaktigt för personer med livshotande sjukdomar i avancerade stadier. Vilka är fördelarna och riskerna? Här kan du läsa alla detaljer.

Vad är artificiell vätske- och nutritionsbehandling?

Som Dr Diana Ramos förklarar består nästan 60% av vår kropp av vatten. Det mesta används för att lösa upp och transportera de olika näringsämnena som har specifika funktioner i kroppen. Av denna anledning är daglig konsumtion av mat och dryck en avgörande faktor för att upprätthålla en fungerande kropp.

En artificiell vätske- och nutritionsbehandling är en behandling som ger kroppen all den näring och vätska som den kräver, fast utan att ta vägen via munnen. Det är ett näringsstöd som inte kräver att patienten tuggar eller sväljer. Istället använder man sig av sonder eller slangar som går från munnen direkt till matsmältningskanalen, eller katetrar direkt in i blodet i venerna.

Portalen MedlinePlus förklarar att denna typ av nutrition använder man för patienter som inte får tillräckligt med näringsämnen eller vätskor genom vanliga måltider. Dessa patienter kan exempelvis lida av allvarlig undernäring, svårigheter att svälja, aptitproblem eller dålig absorption av näringsämnen i matsmältningskanalen.

Olika typer av artificiell vätske- och nutritionsbehandling

De olika typerna av artificiell vätske- och nutritionsbehandling är indelade i 2 huvudkategorier: enteral och parenteral. I de följande paragraferna tar vi upp deras huvudsakliga egenskaper.

Enteral nutrition

Enteral nutrition är en näringsstödsteknik vid vilken man administrerar näringsämnen direkt i mag- och tarmkanalen genom en sond. Det indikeras i fall där personen behöver individuellt näringsstöd och inte får i sig de nödvändiga näringsämnena för att täcka sina behov.

Man tillämpar det vanligtvis i följande fall:

• För tidigt födda barn
• Brännskadeoffer
• Undernärda patienter
• Patienter som inte kan svälja
• Hemodynamiska förändringar, som kardiopatier

Beroende på administreringssättet för den formula som man vill ge och målen för denna kan man överväga följande former av enteral nutrition:

• Slangmatning via näsan: Man använder denna form när det förekommer ett kortvarigt behov av näringsstöd. Man för då in en slang genom näsan och ner genom halsen till magen på patienten. Om magen inte tål denna behandling kan man föra ner slangen till tunntarmen.
• Gastrostomi: Detta använder man när man förutser att behandlingen måste pågå i mer än 4 veckor. I detta fall lägger läkaren in ett rör genom ett kirurgiskt ingrepp i buken. Det vanligaste är en perkutan endoskopisk gastrostomi, eller en PEG-slang.
• Jejunostomi: Följer samma procedur som gastrostomi, med skillnaden att röret går direkt in i tunntarmen, eller jejunum.

Parenteral nutrition

Vid parenteral nutrition för man in näringsämnen eller vätskor genom en mycket fin kateter eller slang placerad i en ven i kroppen.

Sjukvårdspersonalen kan sätta in en kateter i en perifer ven i underarmen eller i en central ven som är närmare hjärtat. Det finns två olika typer:

1. Total parenteral nutrition eller TPN: När denna nutrition utgör den enda näringstillförseln.
2. Partiell parenteral nutrition: När det bara ger ett komplement till den enterala nutritionen.

I allmänhet väljer en läkare denna metod för att förhindra eller korrigera de negativa effekterna av undernäring hos patienter som inte kan få i sig tillräckligt med oral eller enteral näring under en period av mer än 5 eller 7 dagar.

Behandlingen ska inte pågå under perioder på mindre än en vecka och bör fortsätta tills patienten uppnår en adekvat övergång till ett enteralt födointag.

Vad ger man till en person genom artificiell vätske- och nutritionsbehandling?

I den medicinska tidskriften Nutricion Hospitalaria kan man läsa att vilka näringsämnen och vätskor man väljer att ge, beror på typen av procedur och, framför allt, på varje patients behov och förutsättningar.

• Enteral nutrition: Kan administrera vatten, vätskor, speciell flytande kost eller välling och mosade livsmedel.
• Parenteral nutrition: Näringsämnena måste vara i en mycket enkel form, eftersom de går direkt in i blodet. Målet är att de ska ge energi och hålla vikten uppe. Vätskor, elektrolyter, aminosyror som taurin och cystein, kolhydrater som glukos, fettsyror, mineraler och vitaminer är vanliga komponenter.
• Parenterala vätskor är en lösning av vatten med salt och socker. De kan också innehålla andra ämnen som mineraler.

Vilka är riskerna med artificiell vätske- och nutritionsbehandling?

Riskerna varierar också beroende på administrationssättet. Det vill säga om det är enteralt eller parenteralt.

Slangmatning via näsan

En nasogastrisk slang kan orsaka kvävning och obehag under eller efter insättningen. En annan risk är att den kan, när den sätts in, bli felplacerad i luftstrupen och orsaka lunginflammation.

Slangen kan skava och orsaka nötningar och perforering av näspassagerna, matstrupen och magen, vilket kan ge upphov till akut eller kronisk blödning. Det är ibland nödvändigt att immobilisera patienten för att förhindra att slangen kommer ut. Det kan också orsaka psykisk nöd, ökad agitation och ångest.

Gastrostomirör

Gastrostomirör kräver att patienten är sövd under insättningen och därför förekommer det risker som har med anestesi att göra. Infektioner i bukväggen och peritonit (bukhinneinflammation) kan uppstå. De kan också orsaka gastrointestinal blödning, obstruktion eller perforering av tarmen. I sin tur finns det risk för diarré orsakad av formulan och lunginflammation vid aspiration.

Parenteral nutrition

Katetrar som används vid total parenteral nutrition kan orsaka infektioner och till och med sepsis. Lungkollaps (pulmonär atelektas) är en risk vid kateterinsättning. Dessutom kan det orsaka blodproppar som kan ta sig till hjärnan eller lungorna, vilket äventyrar patientens liv.

Andra kliniska manifestationer inkluderar oregelbundenheter i hjärtslag och elektrolytstörningar, som låga kalium- och natriumnivåer. Blodsockret kan nå mycket låga nivåer.

Intravenös vätska

En lokaliserad infektion kan uppstå och det finns även en risk för en hudinfektion, som kan sprida sig. Tromboflebit eller koagulation i venen, med svullnad och obehag, är en annan typ av komplikation som inte sällan uppstår. Överbelastning av vätska kan orsaka svullnad i benen, armarna och kroppen. Det är även vanligt med låga natrium- eller kaliumnivåer.

Vad ska man komma ihåg?

Artificiell vätske- och nutritionsbehandling är en medicinsk behandlingsmetod med fördelaktiga effekter för patienter som är i behov av denna typ av näringstillförsel. Beslutet om huruvida man ska sätta in denna behandling bör dock baseras på en läkares bedömning, eftersom metoden har många biverkningar och komplikationer.