Antisocialt beteende och hjärnstrukturen
The Lancet publicerade februari 2020 i sitt avsnitt om psykiatri den senaste forskningen om den mänskliga hjärnan genom en studie som genomförts av University College of London (UCL). Artikeln undersöker kopplingen mellan antisocialt beteende och hjärnstruktur.
Först var denna forskning ett samarbete mellan institutionen i London och forskare från Nya Zeeland. Det var också därfrån forskningsdeltagarna kom. Queen Mary Hospital i Nya Zeeland tillhandahöll dessa deltagare.
För att genomföra forskningen genomförde de kärnmagnetisk resonans på över 600 personer som alla var 45 år gamla när bildtestet utfördes. Dessa 600 personer var en del av en större grupp på över 1 000 personer. Forskare från Nya Zeeland har studerat dessa människor sedan barndomen.
Syftet var att bestämma de faktorer som kan påverka en person under hela livet och göra dem antisociala eller få dem att fastna i missbruk. Om de kunde upptäcka dessa faktorer, skulle det vara möjligt att påverka dem på ett positivt sätt och till exempel förhindra brott.
De mätte tjockleken på hjärnbarken och mängden grå substans genom resonanser som de utförde på forskningsdeltagarna. Denna information möjliggjorde en jämförelse mellan de som visade upp antisocialt beteende och de som inte gjorde det.
Vad är antisocialt beteende och vem uppvisar det?
Vad exakt är antisocialt beteende? Detta är ett svårt begrepp att definiera eftersom det varierar beroende på ålder och kultur hos de inblandade. Européer har en annan åsikt än amerikaner om vad som är antisociala beteenden.
Vi kan definiera antisocialt beteende som allt som en person gör som strider mot samhällets generella intresse. Således är det ett sätt att leva och bete sig som bryter mot de normer som blivit fastställda av majoriteten.
Antisocialt beteende är allt från ett trafikbrott till ett våldsbrott. Vissa beroendeframkallande tonårsritualer kan också falla i denna kategori, till exempel att stjäla alkohol från vuxna.
I grund och botten innebär antisocialt beteende att en person gör uppror mot någon auktoritet. Det kan vara antingen föräldrarna eller polisen. Man kan också säga att detta beteende är en utmaning av etablerade institutioner.
Det behöver inte vara en patologi som orsakar antisocialt beteende. För det mesta är det bara ett sätt att vara vara rebellisk, vilket inte är något som förekommer i klinisk psykiatrisk litteratur.
Men vetenskapen har fastställt förekomsten av något som man kallar antisocial personlighetsstörning. Dessa människor är impulsiva och bryter mot reglerna upprepade gånger. De ångrar inte sina överträdelser. Denna diagnos gäller endast personer över 18 år.
Läs mer i den här artikeln: 8 saker socialt intelligenta personer gör
Resultat av studien
Forskningen som blev publicerad i The Lancet visar att deltagarna var indelade i tre grupper:
- 80 personer som har haft antisociala problem tidigare.
- 151 personer som hade en antisocial historia i samband med tonåren.
- 441 personer utan någon historia av tidigare antisocialt beteende.
Forskarna lärde sig viktiga saker från den första gruppen. MR-skanningar från dessa människor visade att hjärnbarken krympt jämfört med de andra. Dessutom hade de en något mindre mängd grå substans.
Det fanns inga skillnader mellan gruppen människor med antisociala problem i tonåren och de som aldrig har hade uppvisat några sådana tendenser tidigare. Detta avslöjar att en viss typ av upproriskt beteende i en tidig ålder är mer kulturell än biologisk.
Det som är tydligt är den förändring i hjärnstrukturen som en liten del av befolkningen kan ha, kanske i förhållande till antisociala beteendetyper. Dessa förändringar kan förklara varför en antisociala personlighet kan hålla sig kvar genom åren.
Läs mer här: Psykiska sjukdomar hos barn och dess symptom
Tidigare studier om antisocialt beteende och hjärnan
Resultaten publicerade i The Lancet var bara de senaste i en kedja av tidigare forskning om samma ämne. Olika universitet har studerat ämnet i olika åldrar och i olika länder.
Till exempel hade tonåringar med antisociala problem förändringar i hjärnans frontala och temporala lober. Vad som är allvarligare är att våldsamma fångar har mindre grå substans.
Forskare hade även tittat närmare på det emotionella området i hjärnan för att hitta en koppling. Förutsatt att antisociala problem beror på brist på empati var det logiskt att leta efter förändringar där. Resultaten visade att antisociala tonåringar har en mindre hypofys, och amygdala, vilket är området för empati.
Vi kan dra slutsatsen att denna nya forskning bekräftar att det finns ett visst förhållande mellan antisociala problem och hjärnans struktur och arkitektur. Dessa förändringar är en annan faktor som avgör om en människa börjar anta ett antisocialt beteende.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Romero-Valle, Erika J., and Gabriela Orozco-Calderón. “La conducta antisocial delictiva en la adolescencia y las funciones ejecutivas.” Ciencia & Futuro 7.1 (2017): 109-131.
- Gregory, Sarah, et al. “The antisocial brain: psychopathy matters: a structural MRI investigation of antisocial male violent offenders.” Archives of general psychiatry 69.9 (2012): 962-972.
- Hecht, David. “Cerebral lateralization of pro-and anti-social tendencies.” Experimental neurobiology 23.1 (2014): 1-27.
- Vázquez, Mª José, Francisca Fariña, and Dolores Seijo. “Teorías explicativas del comportamiento agresivo y antisocial desde una perspectiva neuro-fisiobiológica.” Avances en torno al comportamiento antisocial, evaluación y tratamiento (2003): 17-38.
