Vad gör att hjärnan dissocierar och när ska vi söka hjälp?
Vad gör att hjärnan dissocierar hos vissa och i vissa sammanhang? För att förstå svaret måste vi ha en solid grund för vad “dissociation” egentligen betyder. Närmare bestämt så är detta ett tillstånd av avskildhet eller frånkoppling från världen omkring oss.
Detta inkluderar tankarnas diskontinuitet, avsaknad uppfattning av existens och minnens försvinnande. Med andra ord, kroppen är där, men sinnet är det inte. Och även om detta inte är ett tecken på ett allvarligt hälsoproblem, varnar det ibland för att det är dags att söka hjälp från en specialist. Låt oss ta en titt på varför det händer och hur man undviker det.
Varför dissocierar hjärnan?
Varför vår hjärna dissocierar besvaras ur flera olika perspektiv. Sanningen är att det kan uppstå som en försvarsmekanism när det finns för många plågsamma situationer när kroppen bestämmer sig för att sätta sig i “viloläge”.
Denna sorts isolering sker också vanligtvis när sinnet antar att kroppen kan utföra en aktivitet utan att vi aktivt behöva tänka på vad som händer.
Detta är till exempel en situation som kan uppstå när vi är i ett möte och efter några minuter inser vi att vi inte kommer ihåg vilka punkter som diskuterats eller vilka beslut som fattats. Här har hjärnan kopplat bort eller använt “autopilot” för att möta omgivningens krav.
Nu när vi rett ut detta, låt oss ta en titt på några vanliga triggers vid dissociation.
1. Informationsöverbelastning kan göra att hjärnan dissocierar
I situationer där vi behöver bearbeta en stor mängd information på kort tid, kan sinnet nå en punkt av överbelastning. Detta leder våra tankar till att gå förlorade i form av utvikningar och producerar i sin tur en vila.
Situationer som dessa är gynnsamma när det är en bra idé att låta kroppen flöda. Detta kan till exempel inträffa under ett danspass där stegen redan är inlärda och kan flöda naturligt utan absolut koncentration på varje detaljerad rörelse.
Vi tror att du kan vara intresserad av att läsa detta också: Hur brist på vila påverkar hjärnan
2. Påfrestning kan göra att hjärnan dissocierar
Känslomässiga störningar som kommer till följd av plötsliga problem kan generera mycket stress som vi inte vet hur vi ska hantera. Men vi kan ofta finna sporadiska stunder av ett visst lugn, även om vi inte förstår varför.
Svaret är att en incident inträffar där hjärnan dissocierar som en sorts “bedövning” för verkligheten. Likaså kan vi uppleva mer allvarliga händelser där vi kommer ur en period av stress som främjar en enorm isolering av sinnet och kroppen. Detta påverkar i själva verket det centrala nervsystemet.
3. För lite sömn kan göra att hjärnan dissocierar
Otillräcklig vila under en längre tid gör vissa människor mer benägna att uppleva att hjärnan dissocierar. Den mentala aktiviteten minskar av sömnbrist. Således kan vi trycka på “av-knappen” i oväntade och till och med farliga situationer.
Är dissociation en dålig sak?
Om dissociation är dåligt eller bra beror på situationen, eftersom det kan ses genom två linser. Vi börjar med det positiva prismat, där zonindelning låter kreativitetsrelaterade aktiviteter flöda. Vi kan utföra handlingar som att rita och dansa i ett sorts frånkopplat tillstånd som ökar vår njutning av dem.
Dissociation blir negativ när frånkopplingen sker för att fly från situationer som vi måste lösa, såsom familjefrågor eller pardiskussioner som vi på så vis låter hänga i luften. Det blir också skadligt när det uppstår på grund av övertro under en aktivitet som vi tror är kontrollerad, men som i själva verkar innebär risker.
När ska man söka hjälp?
Genom att förstå varför hjärnan dissocierar och under vilka omständigheter detta kan börja bli riskabelt, kan vi lättare bestämma huruvida vi behöver söka hjälp.
Av denna anledning är det värt att kontakta en psykolog eller samtalsterapeut vid symtom som följande:
- Oförmåga att behålla koncentrationen när du utför enkla aktiviteter.
- Svårighet att hantera tid för olika uppgifter.
- Brist på känslokontroll.
- Extrem irritabilitet när du står inför situationer som du tidigare vanligen kunnat hantera.
- Självmordstankar.
- Självskadebeteende.
- En nedstämdhet som inte förbättras med tiden.
- Att inte kunna uppfatta en dissociation när den inträffar. När det händer blir den drabbade medveten om det på grund av påkallande av uppmärksamhet från människorna runt omkring.
Finns det något sätt att undvika att hjärnan disassocierar?
Varför det är viktigt att vara medveten om varför din hjärna dissocierar är för att det då finns sätt att undvika det. I den meningen, om du märker att du börjar förlora kontroll av situationen, kan du försöka undvika det genom följande aktiviteter.
Grundning
Grundning går ut på att utföra handlingar som säkerställer din koppling till här och nu – det vill säga med nuet. Vissa åtgärder kan vara att njuta av en godisbit med mycket smak, att spola kallt vatten på händerna och att stretcha.
Gillar du den här artikeln? Du kanske också vill läsa: Fördelar med sudoku för hjärnan, enligt vetenskapen
Andningsövningar
Dessa är andningstekniker för att öka koncentrationsnivåerna. Dessa består vanligtvis av att ge särskild uppmärksamhet åt inandningar och utandningar samtidigt som du försöker att inte tappa fokus. I varje nytt försök är målet att öka fokustiden innan tankarna glider iväg och hjärnan dissocierar.
Aktivt lyssnande
Aktivt lyssnande är en teknik för att undvika att tankarna glider iväg och hjärnan dissocierar när man tar emot information genom en lektion, instruktion eller ett tal. Sättet att genomföra det är genom att applicera icke-verbala signaler (gester, ställningar etc.), så att man skapar en förankring med ögonblicket och orden som man hör.
Att förbättra din livsstil är nyckeln
Nä när du har fått lära dig varför hjärnan dissocierar och när du kan behöva söka extra stöd, är allt som återstår att anstränga dig för att initiera förändringen. Att känna igen tillståndet är det första steget.
Den grundläggande rekommendationen är att anta ett hälsosamt sömnschema och matrutiner. Detta minskar stressnivåerna och har en positiv inverkan på dissociation som orsakas av känslomässiga överbelastningsproblem.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Krause-Utz A, Frost R, Winter D, Elzinga BM. Dissociation and Alterations in Brain Function and Structure: Implications for Borderline Personality Disorder. Curr Psychiatry Rep. 2017 Jan;19(1):6. doi: 10.1007/s11920-017-0757-y. PMID: 28138924; PMCID: PMC5283511.
- Parra A. Interrelación entre disociación, absorción y propensidad a la fantasía con experiencias alucinatorias en poblaciones no psicóticas. 2007. Disponible en: https://doi.org/10.26439/persona2007.n010.934.
- Serrano A, González H y Corbí B. Disociación, personalidad, sugestionabilidad, alexitimia y dificultades en la regulación emocional: un estudio correlacional. Clínica y Salud. 2016. Disponible en: https://doi.org/10.1016/j.clysa.2016.09.005.
- Baird B y col. Inspirado por la distracción: la deambulación mental facilita la incubación creativa. 2012. Disponible en: https://doi.org/10.1177/0956797612446024.
- Esterman M, Noonan S, Rosenberg M y DeGutis J. ¿En la zona o alejándose de la zona? Seguimiento de las fluctuaciones neuronales y del comportamiento durante la atención sostenida. 2013. Disponible en: https://doi.org/10.1093/cercor/bhs261.
-
Bremner JD. Traumatic stress: effects on the brain. Dialogues Clin Neurosci. 2006;8(4):445-61. doi: 10.31887/DCNS.2006.8.4/jbremner. PMID: 17290802; PMCID: PMC3181836.
- Schalinski I, Schauer M y Elbert T. Escala de disociación de cierre (Shut-D), European Journal of Psychotraumatology. 2015. Disponible en: https://doi.org/10.3402/ejpt.v6.25652.