Vad är diabetisk gastropares och hur behandlar man det?
Diabetisk gastropares är ett syndrom som kännetecknas av en fördröjning av magtömningen i frånvaro av någon mekanisk obstruktion av magen. Det kan vara asymptomatiskt upp till 50 % av tiden. De vanligaste symtomen, när de förekommer, är tidig mättnad, illamående och kräkningar.
Den främsta orsaken till diabetisk gastropares är diabetes mellitus. Eftersom dess symptomatologi kan vara ospecifik, tenderar det att vara en diagnos av uteslutning.
Diabetes och nervpåverkan
Vid diabetes mellitus förekommer nervpåverkan hos upp till 50 % av patienterna. Detta tillstånd är känt som “diabetisk neuropati”.
Den vanligaste diabetiska neuropatin är distal symmetrisk polyneuropati, vilken påverkar de motoriska och sensoriska nerverna i händer och fötter. Men det finns också dysautonomier. Det senare uppstår på grund av involvering av det autonoma nervsystemet. Symtomen berör alltså hjärta, mage och gastrointestinala och urinvägarna och reproduktionsorganen.
Läs mer om: Kost vid typ 2-diabetes: vad du bör inkludera
Diabetisk gastropares som neuropati
Även om diabetisk gastropares, definierad som en förlamning av magmusklerna, inte är exklusivt för diabetes mellitus, är detta den vanligaste orsaken. Den första som beskrev det var Kassander 1958. Han använde termen gastroparesis diabeticorum för att beskriva processen med atoni och förlust av magtömning hos vissa diabetespatienter.
Dess prevalens bland personer med diabetes är inte väldefinierad och man uppskattar att det förekommer hos mellan 10 % och 76 % av alla patienter. Men även om det vanligtvis uppstår efter att man har haft sjukdomen under en lång tid, är det mer förknippat med dålig glykemisk kontroll.
Orsaker till diabetisk gastropares
Vid diabetisk gastropares, liksom vid andra neuropatier, är orsakerna multifaktoriella. De beror på den nervösa och vaskulära förändringen som uppstår av ihållande hyperglykemi, i samband med en minskning av insulinkoncentrationen.
Dessa förändringar leder i sin tur till förändringar i den motoriska aktiviteten i magen, vilket resulterar i följande:
- Problem med den adaptiva avslappningen av magen för att få producera bolus.
- Minskad eller ökad frekvens av den elektriska aktiviteten i magen.
- Minskad sammandragning av magens antrum, med svårighet att sönderdela stora matpartiklar.
- Ökad sfinktertonus i nedre magmunnen, som bromsar tömningen av maginnehållet i tolvfingertarmen.
- Atrofi eller fibros av den glatta muskulaturen i organet.
Förändringen anses vara en autonom neuropati, eftersom den leder till inblandning av vagusnerven (huvudeffektorn i det parasympatiska nervsystemet) och ökad aktivitet i det sympatiska systemet. Resultatet är gastrisk dysrytmi.
Ta reda på mer: Kost för prediabetes: förbjuden och tillåten mat
Symtom på diabetisk gastropares
På grund av förlamning av magmusklerna, förekommer försenad magtömning vid diabetisk gastropares. Det visar sig med följande:
- Illamående och kräkningar
- Aptitlöshet
- Mättnad innan måltid
- Utspänd buk
- Buksmärtor i epigastrium
Dessa symtom är ospecifika och delas med andra tarmpatologier, såsom magsårssjukdom, gastrisk obstruktion, magcancer och funktionell dyspepsi.
Den fördröjda magtömningen kan dessutom leda till förändringar i blodsockret efter måltid. Således förvärras en redan dålig blodsockerkontroll ytterligare.
De identifierade komplikationerna är följande:
- Viktminskning
- Dålig glykemisk kontroll
- Vätskeelektrolytstörningar
- Minskad absorption av vissa mediciner
- Ökad risk för lungaspiration vid ingrepp som kräver anestesi
Hur diagnostiserar man diabetisk gastropares?
American Gastroenterological Association rekommenderar, vid misstanke om diabetisk gastropares, att man först utför en utvärdering med frågor och en fysisk undersökning. Sedan kan läkaren begära ett fullständigt blodvärde, glykosylerat hemoglobin och metabolisk profil för att utvärdera patientens glykemiska kontroll.
För att kunna utesluta mekanisk obstruktion eller andra gastrointestinala sjukdomar gör läkaren en seriell övre gastrointestinal radiologisk studie med barium och ultraljud i det fall som patienten uppvisar gallvägssymtom eller associerad buksmärta. Läkaren kan använda sig av endoskopi av övre GI för att utesluta skador på slemhinnan.
Man kan använda sig av en scintigrafi, där patienten får inta radioisotopmärkt mat. Sedan mäts magtömningen med 15 minuters intervall under 4 timmar. Om mer än 10 % av maten hålls kvar i slutet av de 4 timmarna anses detta vara tecken på gastropares.
Behandling
Efter att ha uteslutit andra orsaker behandlar man diabetisk gastropares genom att bedöma svårighetsgraden och därefter hanterar komplikationerna. Målet med behandlingen är att optimera den glykemiska kontrollen och bibehålla adekvat näringsstatus.
Konsumtion av homogeniserad mat och näringstillskott är vanligtvis nödvändig vid svår gastropares. Hos patienter med milda och måttliga manifestationer är prokinetik och antiemetika indicerat. Beroende på i vilket land dessa patienter behandlas kan man använda cisaprid, domperidon, ondansetron och metoklopramid.
Man bör eliminera läkemedel som förvärrar gastrisk motilitetsstörning, såsom antacida, kalciumkanalblockerare, histamin-receptorantagonister, protonpumpshämmare, opioidanalgetika, betaadrenerga receptoragonister, difenhydramin, sukralfat och tricykliska antidepressiva medel.
I fall av allvarlig, läkemedelsresistent gastropares kan man göra försök med gastrisk elektrisk stimulering (elektroder implanteras då i magmuskelskiktet genom laparotomi eller laparoskopi). Alternativt kan man välja operation med resektion av en del av magen.
Ett problem utan specifik behandling
Vid lindriga fall av diabetisk gastropares rekommenderas kostmodifiering och låga doser av antiemetika eller prokinetika. Eftersom maten rör sig längsammare neråt är det bättre att äta sex mindre måltider under dagen istället för tre större måltider.
Man bör undvika att konsumera livsmedel med hög fetthalt, eftersom detta näringsämne ytterligare fördröjer magtömningen. Samma sak gäller livsmedel som innehåller mycket olösliga fibrer, eftersom detta hindrar matsmältningen.
Osmält mat jäser i magen och leder till bakteriell spridning. Samtidigt kan det också stelna och bilda en massa som kan orsaka magobstruktion. En balanserad och adekvat kost är avgörande vid behandlingen av diabetes och dess komplikationer.
Diabetisk gastropares är en sällsynt diagnos som negativt påverkar livet för dem som drabbas. Därför bör man vara uppmärksam på denna för en snabb diagnostisk och terapeutisk behandling.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Barney C, Parra J, Meza L. Gastroparesia diabética: revisión corta con viñeta clínica ilustraiva. Actualización y puntos más relevantes para la práctica clínica. Revista Colombiana de Endocrinología, Diabetes y Metabolismo 2020;7(4). Disponible enhttps://revistaendocrino.org/index.php/rcedm/article/view/653/843
- Carpio-Deheza G, Almendras MC. Diabe . Diabetic gastroparesis: a gastrointestinal complication underdiagnosed in diabetic neuropathy. Rev Méd-Cient “Luz Vida”. 2011;2(1):46-50.
- Cundulle K, Cedeño S. Neuropatía gastrointestinal diabética. Una revisión de la literatura. Anatomía Digital 2022;5(3.2):34-45.
- Mayor V, et al. Diagnóstico y tratamiento actual de la gastroparesia: una revisión sistemática de la literatura. Rev. colomb. Gastroenterol. 2020;35(4). Disponible en www.scielo.org.co/scielo.php?script=sci_arttext&pid=S0120-995720200 0400471
- Reyes P, Rojs W. Gastroparesia diabética: comparación del vaciamiento gástrico de pacientes tratados con eritromicina o cisaprida. Repertorio de Medicina y Cirugía 2000. Disponible en https://www.fucsalud.edu.co/sites/default/files/2017-01/1_22.pdf
- Parkan M, Hasler W, Fisher R. Asociación Americana de Gastroenterología. Revisión técnica sobre el diagnóstico y tratamiento de la gastroparesia. Gastroenterology 2004;127. Disponible en https://www.medigraphic.com/pdfs/gastro/ge-2005/ge053n.pdf
- Parkman H, Camilleri M, Farrugia G, et al. Gastroparesis and functional dyspepsia: excerpts from the AGA/ANMS meeting. Neurogastroenterol Motil 2010;22.
