Vad är stressfrakturer och var inträffar de?
Stressfrakturer inträffar när en liten spricka i benet uppstår av något annat än ett starkt slag. Vanligtvis utlöses tillståndet av repetitiva rörelser eller en snabb ökning av intensitet hos en aktivitet.
Dessa typer av frakturer är inte enkla att diagnostisera. Därför kräver de en medicinsk expert och kompletterande tester för att särskilja dem från andra tillstånd. Detta eftersom frakturen ofta inte syns på röntgen.
Atleter löper högst risk för stressfrakturer. 2% av alla idrottsskador är faktiskt av denna typ. Det är ganska smärtsamt och det finns även en risk för att de trasiga delarna av benet förflyttas.
Vad är stressfrakturer?
En stressfraktur kan inträffa som ett resultat av en överbelastande aktivitet.
När det inte finns någon kontinuitet i benvävnaden är det för att det finns en fraktur. De flesta av dessa skador inträffar på grund av slag eller trauma. Men i fallet stressfrakturer är orsaken ofta svaghet eller utmattning.
Det finns en svaghet när benen lider av brister, medan utmattning orsakas av kontinuerliga repetitiva eller överbelastande aktiviteter som skadar benet.
En stressfraktur är en form av spricka i benet som inträffar på grund av mikrotrauma eller överbelastning. De kan leda till allvarlig smärta när man utför vissa fysiska aktiviter, men försvinna när man är klar.
Du kanske inte vet det, men benen utgörs av kollagen. Detta är en beståndsdel som möjliggör en ommodelleringsprocess när benen utsätts för aggression. Det är ett sätt att återabsorbera skadad vävnad för att omforma den.
Men om påverkan är kontinuerlig eller för plötslig, kan skadan överskrida kroppens förmåga att fylla på kollagenet. Det är vad som sker vid en stressfraktur.
Typer av stressfrakturer
Det finns två grupper av stressfrakturer: lågrisk och högrisk. Denna klassificering baseras på faktorer som drabbat område, potentialen för komplikationer, läketid, närvaron av pseudoartros och hur frakturen läks.
Kännetecken för grupperna är:
- Lågriskfrakturer: dessa behandlas genom eliminering av aktiviteten som genererat skadan. De motsvarar frakturer i de övre lemmarna, revbenen, bäckenet, lårbenet, skenbenet, ländryggskotor, vadben och calcaneus.
- Högriskfrakturer: denna typ av stressfraktur kommer med betydande risk för komplikationer eftersom den ofta har att göra med skador på lårbenshalsen, fotknölen, båtbenet, etc.
Huvudsakliga platser
Det finns olika frakturer som associeras med olika sporter beroende på vilka muskelgrupper som huvudsakligen tränas.
Stressfrakturer kan drabba ett stort antal ben i kroppen som av en eller annan anledning påverkas repetitivt. Fötterna är dock de kroppsdelar som löper högst risk.
De vanligaste fotfrakturerna är som följer:
- Fraktur av det andra metatarsala benet: detta är en av de vanligaste stressfrakturerna eftersom den är kopplad till den längsta tån, som är den som håller vår vikt uppe vid atletiska aktiviteter.
- Fraktur av det andra metatarsala benet: detta är en variant som är typisk för alla aktiviteter som kräver laterala förflyttningar och hopp.
- Hälbensfraktur: detta tenderar att inträffa vid aktiviteter där det primära stödet ligger på hälen.
- Fraktur i språngbenet: detta är inte särskilt vanligt och inte specifikt för någon aktivitet eller sport. Det är dock mycket jobbigt när det väl inträffar.
- Fraktur i fotknölen: detta är typiskt för aktiviteter som involverar långa hopp och/eller löpning.
Det är dock vanligt att stressfrakturer även drabbar andra delar av kroppen. Framförallt kan lårbenet, bäckenet, lårbenshalsen och sesambenen drabbas.
Avslutande ord
Det finns stressfrakturer som är mer typiska för olika sporter och aktiviteter. De metatarsala benen drabbas främst hos maratonlöpare, fotbollsspelare, dansare och volleyboll.
Frakturer i det första revbenet är i sin tur vanligast hos handbollsspelare. Golfare tenderar å sin sida att få frakturer i de lägre revbenen.
Om du utövar en sport och märker av smärta vid vissa rörelser ska du träffa en läkare. En stressfraktur kan vara boven i dramat.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Torrengo, F., Paús, V., & Cédola, J. (2010). Fracturas por estrés en deportistas. Rev la Asoc argentina Traumatol del Deport, 18-23.