Skillnaderna mellan DNA och RNA

DNA är molekylen som innehåller genetisk information medan RNA gör det möjligt att syntetisera proteiner.

DNA och RNA är grundläggande molekyler för livet på jorden. De utgör vårt genetiska material och tillåter lagring av information från alla cellstrukturer och funktioner.

Även virus använder dessa molekyler för att lagra genetisk information. Men de skiljer sig från mänskliga celler och vart och ett av dem kan ha en av de två molekylerna eller båda. Det vill säga, de kan ha DNA och RNA eller bara en av de två.

Både DNA och RNA är väsentliga för våra celler och de liknar varandra i mångt och mycket. Det finns dock många skillnader och det är just ämnet för den här artikeln. Fortsätt läsa för att lära dig mer om dessa fascinerande molekyler och våra cellulära funktioner.

Skillnaderna mellan DNA och RNA

DNA och RNA är båda nukleinsyror. DNA är förkortningen för ordet deoxiribonukleinsyra, medan RNA står för ribonukleinsyra. Dessa molekyler möjliggör cellulär funktion eftersom de fungerar som en slags bruksanvisning eller ritning för cellerna.

DNA innehåller genetisk information och finns i cellkärnan och, i mindre utsträckning, i en annan del av cellen i en organell som kallas mitokondrie. DNA är långa molekyler som i sin tur är sammansatta av andra enklare strukturer kallade kvävebaser.

Kombinationen av dessa baser är det som gör DNA till en informationskälla och den är olika i varje individ. Med andra ord, det är det som bestämmer vår genetiska kod och gör att vi skiljer oss från varandra.

RNA är å andra sidan ansvarigt för proteinsyntesen. Medan DNA är ansvarig för all genetisk information, är RNA:s funktion att få den bearbetad av cellerna så att de kan utföra sina funktioner.

Vilka är skillnaderna mellan DNA och RNA?

Det är nödvändigt att känna till lite mer om deras struktur för att förstå skillnaderna mellan båda molekylerna:

DNA består av två olika kedjor som bildar en linjär dubbelhelix. Samma kedjor lindas och grupperar sig för att bilda kromosomerna, som finns i cellens kärna.
RNA är en linjär molekyl som består av en enkelsträng.

Den dubbla helixen av DNA formar sig när de två strängarnas kvävebaser smälter samman. Detta sker inte när det kommer till RNA. Skillnaden mellan kedjorna för båda är en av de typer av baser som bildar dem. Basen i DNA är tymin och uracil är basen som ingår i RNA. Likaså varierar sockret som utgör dem också i bådas strukturer.

En annan skillnad är att DNA väger mer. Detta beror också på att det vanligtvis är en mer komplex och större molekyl.

Var man hittar dessa båda molekylerna skiljer sig också åt. DNA hittar man antingen i kärnan eller mitokondrierna. Däremot finns RNA i andra delar av cellen – till exempel i ribosomerna.

Dessutom har RNA olika subtyper beroende på dess funktion. Det finns mRNA, eller budbärar-RNA, tRNA, eller transport-RNA, och rRNA, eller ribosom-RNA. Var och en av dem spelar en viktig roll i proteinsyntesen.

Att komma ihåg

När det kommer till DNA och RNA är det viktigt att förstå att det handlar om komplexa strukturer, men det viktiga att känna till är att de skiljer sig åt både strukturellt och funktionellt. Båda molekylerna är nödvändiga för cellulär funktion. Det mest anmärkningsvärda på en strukturell nivå är att DNA är dubbelsträngat och RNA är enkelsträngat.

Kortfattat kan man säga att DNA innehåller genetisk information och RNA är ansvarigt för att “läsa” denna information och omvandla den till proteiner på funktionsnivå. Dessa proteiner är nödvändiga för att cellen ska fungera.