Skelörtens medicinska egenskaper och giftighet
Skelört, med det vetenskapliga namnet Chelidonium majus, är en flerårig växt som tillhör familjen Papaveraceae, som inkluderar vallmo och jordrök. Detta är en mycket giftig växt, men vissa av skelörtens egenskaper för hälsan har bevisats av forskning.
Den har sitt ursprung i Europa och Medelhavsområdet, och började odlas i Amerika av kolonisatörerna, som använde den som botemedel mot vårtor. Idag är den populär att använda främst för farmakologiska ändamål, men det finns varningar om dess potentiella risker. Låt oss titta i detalj på dess goda egenskaper och även på dess kontraindikationer.
Skelörtens egenskaper
Skelört (Chelidonium majus) ska inte förväxlas med svalört (Ficaria verna, av familjen Ranunculus ficaria). Det är en perennväxt som kan bli upp till 1 meter i höjd och tenderar att växa på gräsmarker, skuggiga och svala platser, soptippar och gamla murar.
Den har upprättstående, grenade och ömtåliga stjälkar med stora blad (upp till 30 centimeter), uppdelade i ovala eller flikiga segment. Dess speciella gula blommor växer i flocklika ställningar, vanligtvis från maj till oktober.
De producerar också frukter inuti en långsträckt kapsel vars inre hyser små svarta frön. Växten utsöndrar en distinkt orange mjölksaft, som har fått medicinska tillämpningar. De torkade delarna av dess yta (blad), rot och rhizom (rot) har också farmakologiska användningsområden.
Använd denna växt med försiktighet eftersom den är mycket giftig.
Läs också: Medicinalväxten läkesilverax: egenskaper, användning och risker
Skelörtens medicinska egenskaper
Förr använde man alla delar av skelörten – särskilt dess växtsaft – som botemedel mot olika tillstånd och åkommor. Det applicerades topiskt för att behandla hudsjukdomar och ögonproblem. Internt var det ett botemedel mot matsmältnings-, andnings- och inflammationsrelaterade tillstånd.
fFaktum är att orskning på växten har fastställt att den innehåller substanser med farmakologisk verkan, bland vilka följande sticker ut:
- Alkaloider som härrör från fenantridin (chelidonin, chelerytrin och sanguinarin)
- Kelidonsyra (gammapyrondikarbonat)
- Isokinolinderivat (protopin)
- Alfa- och beta-allokriptopin
- Berberine
- Koptisin
Idag utnyttjas egenskaperna hos C. majus i form av extrakt och renade derivatföreningar, som ingår i läkemedel och homeopatiska medel. Hemanvändning av växten avråds.
Men även om dess antiinflammatoriska, smärtstillande, kramplösande, antimikrobiella och antitumörpotential har erkänts av vetenskapliga studier, finns det kontroverser på grund av den höga risken för oönskade effekter. Vilka medicinska egenskaper tillskrivs växten?
Magbesvär eller dyspepsi
En av de vanligaste användningsområdena för skelört har att göra med matsmältningsstörningar. Specifikt använder människor den som ett adjuvans för att lindra uppblåsthet, rapningar, illamående och andra obehag i samband med dyspepsi.
En publikation i den iranska Red Crescent Medical Journal listar denna växt som ett tillskott vid behandling av funktionell dyspepsi. En 60 % förbättring av symtomen hittades i gruppen som tog C. majus jämfört med 27,6 % i placebogruppen. Behandlingstiden var 6 veckor.
En nyare studie visar att en specifik produkt som innehåller mer skelört (Iberogast ®) och andra medicinalväxter (pepparmyntablad, tysk kamomill, kummin, lakrits, citronmeliss, kvanne och mjölktistel) är en säker och vältolererad växtbehandling för symtom som bland annat följande:
- Magont
- Sura uppstötningar
- Illamående
- Kräkningar
Som ett homeopatiskt botemedel verkar skelörten vara fördelaktig för funktionell dyspepsi och irritabel tarm. Men vi behöver mer omfattande studier för att styrka detta.
Du ska inte konsumera denna växt oralt om det inte är i form av kosttillskott för det ändamålet.
Skelörtens egenskaper för behandling av vårtor
Den mjölkiga, gulröda växtsaften används inom folk- och homeopatisk medicin som ett komplement för att underlätta avlägsnandet av vårtor. Fungerar detta enligt vetenskapen?
En rapport som publicerats i International Journal of Environmental Research and Public Health visar att växtsaften från Chelidonium majus har terapeutisk potential mot hudvårtor.
Vid externt applicering är det säkert. Men vi behöver fler studier för att bekräfta dessa effekter på grund av dess transdermala absorption.
Annan forskning som publicerats i International Journal of Molecular Sciences visar att alkaloiderna och proteinerna som finns i växtsaften ger antivirala egenskaper som verkar mot humant papillomvirus (HPV), en vanlig orsak till vårtor.
Andra medicinska tillämpningar hos skelörten
På grund av dess koncentration av aktiva föreningar, inklusive alkaloider, verkar skellörten också ha andra hälsoeffekter. Bevisen för dessa användningar är dock otillräckliga och det är ett ämne som forskare fortfarande diskuterar, på grund av de toxiska riskerna.
Sammanställning av information från boken Meyler’s Side Effects of Drugs, visar några traditionella användningar av växten:
- Revorm
- Astma
- Gulsot
- Kikhosta
- Bronkit
- Förhårdnader
- Gallsten
Utöver ovanstående verkar växten också vara effektiv vid bland annat oregelbunden menstruation, högt blodtryck, aptitlöshet och tandvärk. Bristen på bevis indikerar dock försiktig användning i alla dessa fall.
Risker och kontraindikationer
På grund av dess höga alkaloidhalt bör du inte konsumera skelört. Den hantverksmässiga användningen av växten är inte säker, eftersom den har visats kunna orsaka leverskador. Detta är en av de stora kontroversen kring växten, eftersom folk tidigare trodde att den hade fördelar för leverhälsan.
Men även om appliceringen av dess växtsaft verkar vara effektiv mot vårtor, kan det orsaka allergiska hudutslag hos vissa människor. Om så är fallet, skölj med mycket vatten och sluta använda medlet.
På grund av bristen på tillförlitlig information om dess säkerhet, använd inte växten eller dess derivat i följande fall:
- Små barn
- Graviditet och amning
- Autoimmuna sjukdomar, såsom multipel skleros (MS), lupus (systemisk lupus erythematosus, SLE) och reumatoid artrit (RA)
- Leversjukdom, inklusive hepatit
- Gallgångsobstruktion
Dessutom, använd det inte samtidigt med läkemedel som ökar risken för leverskador, som bland annat paracetamol, amiodaron, karbamazepin, flukonazol, erytromycin och lovastatin.
Vad ska man komma ihåg om skelört?
Inom traditionell medicin har skelörten funnits länge för behandling av hudproblem, matsmältningsbesvär och viss smärta. Efter vissa studier har forskare fastställt att det har potential mot dyspepsi och hudvårtor.
Trots detta påpekar flera rapporter att växtens höga halt av alkaloider kan leda till toxiska effekter, särskilt på levernivå. Av denna anledning rekommenderar forskare inte att använda det som hemmatillverkad huskur. Om du tar kosttillskott som innehåller denna växt, rådfråga först en läkare.
När det gäller den topisk användning av växtsaften visar rapporter att det tenderar att vara säkert och att människor tolererar det väl vid applicering på vårtor och förhårdnader. Trots det bör du göra ett litet test innan du applicerar det i sin helhet. Om du inte får några allergiska reaktioner efter applicering av läkemedlet bör du kunna använda det utan problem.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Babaeian M, Naseri M, Kamalinejad M, Ghaffari F, Emadi F, Feizi A, Hosseini Yekta N, Adibi P. Herbal Remedies for Functional Dyspepsia and Traditional Iranian Medicine Perspective. Iran Red Crescent Med J. 2015 Nov 7;17(11):e20741. doi: 10.5812/ircmj.20741. PMID: 26734483; PMCID: PMC4698144.
- Desai C. Meyler’s side effects of drugs: The international encyclopedia of adverse drug reactions and interactions. Indian J Pharmacol. 2016 Mar-Apr;48(2):224. PMCID: PMC4825447.
- Francis P, Navarro VJ. Drug Induced Hepatotoxicity. [Updated 2022 Nov 11]. In: StatPearls [Internet]. Treasure Island (FL): StatPearls Publishing; 2022 Jan-. Available from: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK557535/
- Gilca M, Gaman L, Panait E, Stoian I, Atanasiu V. Chelidonium majus–an integrative review: traditional knowledge versus modern findings. Forsch Komplementmed. 2010 Oct;17(5):241-8. doi: 10.1159/000321397. Epub 2010 Oct 8. PMID: 20980763.
- LiverTox: Clinical and Research Information on Drug-Induced Liver Injury [Internet]. Bethesda (MD): National Institute of Diabetes and Digestive and Kidney Diseases; 2012-. Greater Celandine. [Updated 2022 May 24]. Available from: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK548684/
- Malfertheiner P. STW 5 (Iberogast) Therapy in Gastrointestinal Functional Disorders. Dig Dis. 2017;35 Suppl 1:25-29. doi: 10.1159/000485410. Epub 2018 Feb 8. PMID: 29421817.
- Musidlak O, Warowicka A, Broniarczyk J, Adamczyk D, Goździcka-Józefiak A, Nawrot R. The Activity of Chelidonium majus L. Latex and Its Components on HPV Reveal Insights into the Antiviral Molecular Mechanism. Int J Mol Sci. 2022 Aug 17;23(16):9241. doi: 10.3390/ijms23169241. PMID: 36012505; PMCID: PMC9409487.
- Nawrot J, Wilk-Jędrusik M, Nawrot S, Nawrot K, Wilk B, Dawid-Pać R, Urbańska M, Micek I, Nowak G, Gornowicz-Porowska J. Milky Sap of Greater Celandine (Chelidonium majus L.) and Anti-Viral Properties. Int J Environ Res Public Health. 2020 Feb 27;17(5):1540. doi: 10.3390/ijerph17051540. PMID: 32120948; PMCID: PMC7084376.
- Ottillinger B, Storr M, Malfertheiner P, Allescher HD. STW 5 (Iberogast®)–a safe and effective standard in the treatment of functional gastrointestinal disorders. Wien Med Wochenschr. 2013 Feb;163(3-4):65-72. doi: 10.1007/s10354-012-0169-x. Epub 2012 Dec 20. PMID: 23263639; PMCID: PMC3580135.
- Táborská E, Bochoráková H, Dostál J, Paulová H. Vlastovicník vĕtsí (Chelidonium majus L.)–prehled soucasnĕho stavu poznatků [The greater celandine (Chelidonium majus L.)–review of present knowledge]. Ceska Slov Farm. 1995 Apr;44(2):71-5. Czech. PMID: 7757387.
