Så lindrar du din bebis kliande tandkött

Att lindra en bebis kliande tandkött behöver inte vara så svårt som det kan tyckas. Läs vidare så får du tips om vad du kan göra!

Är du förälder med en gnällig och sömnlös bebis undrar du kanske vad du kan göra för att lindra bebisens kliande tandkött.

Tandsprickning är den process varigenom tänderna börjar bryta fram i tandköttet hos ett spädbarn. Processen kan starta redan vid sex månaders ålder. För en del barn börjar tandsprickningen ännu tidigare, medan den för andra debuterar senare. Vanliga symtom är överdrivet dreglande, behov av att tugga på föremål, irritation eller tjurighet, ömt eller känsligt tandkött och en något förhöjd kroppstemperatur.

Att lindra kliande tandkött hos bebisen är en mödosam uppgift som föräldrarna bör ta sig an. Har du någon idé om hur du kan gå till väga?

Här är några råd!

Tips för hur man lindrar kliande tandkött hos en bebis

Tandsprickning är ofta en irriterande process, men en del barn upplever mindre besvär än andra. De två nedre framtänderna brukar nästan alltid vara de första som visar sig. De åtföljs av de båda övre framtänderna. Alla barn har emellertid olika växtmönster, så du ska inte oroa dig om tänderna dyker upp i en annan ordning.

Om du håller på att genomgå denna process så ger vi dig här några rekommendationer för hur du kan lindra din bebis kliande tandkött. Men om ditt barn är gnälligt och även har svårt att äta eller ens suga från bröstet eller nappflaskan, gör du klokt i att rådfråga din barnläkare.

Gnid bebisens tandkött

Du kan gnida din bebis tandkött försiktigt med ett rent finger eller en våt gasbinda, eftersom detta kan ge lindring. Tänk på att du bara bör använda fingertoppen.

Svalka bebisens tandkött

Använd en kall sked eller en kall bitring för att svalka din bebis tandkött. Dock bör dessa inte vara doppade i socker eller andra söta substanser, som honung eller juice. Det räcker att ge bebisen en kyld bitring.

Ge bebisen något att tugga på

Tuggföremålet ska vara stort nog så att barnet inte kan svälja det eller kvävas av det. Vidare får det inte vara gjort av material som kan brytas sönder i mindre delar för att undvika risken att barnet kvävs genom inandning av dessa.

Du kan använda en fuktad bomullsväv som legat i ett frysfack i 30 minuter. Du bör ta ut vävstycket innan det fryser och tvätta det efter användningen.

Om du väljer att använda en bitring av gummi ska du undvika sådana som innehåller vätska, vilka kan orsaka skada om de läcker. Om du använder dig av bitringar ska du kyla dem i kylskåpet och inte i frysfacket.

Kall mat är utmärkt för kliande tandkött

Du bör endast ge kex att tugga på och frysta eller kylda livsmedel till barn som redan äter fast föda. Om barnet inte börjat äta sådan mat är det bäst att avstå. Håll alltid ett vakande öga på ditt barn för att undvika kvävningsolyckor.

Rådfråga en läkare

Om din bebis är väldigt irritabel och har mycket obehag eller smärta kan du tala med din läkare som kan rekommendera lämplig dos av paracetamol eller ibuprofen för att stilla smärtan.

Vad man inte bör göra under tandsprickningsprocessen

Det finns saker du inte bör göra under tandsprickningen för att undvika att äventyra din bebis hälsa. Först och främst ska du inte stryka acetylsalicylsyra på barnets tänder eller gnida barnets tandkött med alkohol.

Du ska inte heller knyta eller hänga en bitring runt barnets hals eller någon annan kroppsdel, för att undvika att ringen fastnar på något och medför risk för strypning. Dessutom bör du inte ge ditt barn ett bärnstenshalsband att tugga på, eftersom stenarna kan lossna och orsaka kvävning.

Likaså ska du inte använda geléer eller tabletter, såvida inte din barnläkare har rekommenderat dessa, eftersom de kan vara osäkra för småbarn.

Du ska heller inte skära i barnets tandkött i syfte att påskynda tandsprickningen, eftersom detta kan leda till infektioner. Slutligen bör du undvika homeopatiska medel eftersom de kan innehålla ämnen som är farliga för spädbarn.

Andra symtom vid tandsprickning

Tandsprickning är en process som omges av många myter i fråga om symtom och botemedel. När det gäller dreglandet så beror detta på ökad salivavsöndring: körtlarna ökar salivproduktionen för att hjälpa kroppen att anpassa sig till fast föda i stället för mjölk.

När det gäller slembildning så har denna inget med tandsprickningen att göra. Detsamma gäller uppkomsten av feber. Dock kan man märka en något förhöjd temperatur på grund av inflammationen i tandköttet. Dessutom kan immunförsvaret försvagas till följd av inflammationen vilket kan leda till att barnet drabbas av en sjukdom som medför feber.

Beträffande diarré har ingen kunnat påvisa ett samband mellan konstant lös avföring (eller kolit) och tandgenombrott. Om ditt barn uppvisar feber, slembildning och diarré gör du klokt i att uppsöka läkare.

Ett annat symtom som man kan observera vid tandsprickningen är bristande aptit. I själva verket tappar dock barnet inte matlusten, utan det är obehaget i munnen som gör det svårare för barnet att äta.

Hur du sköter din bebis kliande tandkött och de nyligen framkomna tänderna

När våra bebisar har kommit över problemet med kliande tandkött måste vi ta hand om deras tänder. I annat fall kan tandkaries resultera i att de tappar sina tänder tidigare, vilket innebär att de har ett gap mellan tänderna tills de nya tänderna börjar växa fram. Innan tänderna bryter fram ska du därför rengöra din bebis tandkött dagligen med en gasbinda eller en ren trasa fuktad med enbart vatten.

När de första tänderna börjar synas, borsta dem med vatten och en liten klick barntandkräm. Efterhand som din bebis växer kan du använda mer. Var noga med att ditt barn inte sväljer eller äter tandkrämen eftersom detta kan vara skadligt. När alla tänderna har vuxit fram bör du borsta dem två gånger om dagen efter måltiderna.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att om man låter sin bebis somna med en nappflaska fylld med juice eller mjölk kan konsekvensen bli att bebisen får hål i tänderna. Följaktligen är detta något experterna avråder från.

Amerikanska tandläkarförbundet (American Dental Association) rekommenderar att barn börjar gå på regelbundna tandläkarundersökningar vid ettårsåldern.