Odling av urin: Vad är det och vad används det till?

Du har antagligen tagit ett urinprov någon gång och undrat vad som händer efter att du gett provet till läkaren. Att göra en odling av urin är en av de tekniker som läkare använder för att isolera patogener.

Urinvägsinfektioner är mycket vanliga. Vetenskapliga studier uppskattar att mellan 50% och 60% av alla kvinnor kommer att få en under sin livstid. Många olika typer av bakterier kan orsaka denna infektion. Lyckligtvis kan en enkel odling av urin identifiera den exakta orsakande patogenen.

Det viktigt att kunna identifiera patogenen som orsakat infektionen, eftersom läkaren då kan ge patienten rätt behandling så att han eller hon kan återhämta sig snabbt.

Vad använder man en odling av urin för?

Först måste vi betona att en odling av urin och ett urinprov inte är samma sak. Det senare består av en serie tester, inklusive makroskopiska och mikroskopiska tester, fysikaliska och kemiska tester och, vid behov, en bakterie- och/eller svampodling.

Därför kräver inte alla urinprover en odling av urin för diagnostiska ändamål. Enligt National Library of Medicine i USA, använder sig läkare dem när de misstänker urinvägsinfektion hos vuxna och barn.

Hur tar man provet?

I de flesta fall tar patienten urinprovet hemma och tar det sedan till läkarmottagningen. Chilean Society of Infectious Diseases går igenom de olika stegen i denna vetenskapliga uppsats.

Hur man ger ett urinprov för odling

Detta är en avgörande fas i processen, eftersom vätskan lätt kan bli kontaminerad med bakterier från bakteriefloran på huden eller patientens könsorgan. Enligt American Society for Microbiology, anser man att ett prov som är mindre än 5% förorenat är giltigt.

Det finns flera typer av provinsamlingar, men vi ska här fokusera på de vanligaste. Detta är när patienten urinerar i en behållare hemma och sedan tar provet till sin läkare eller vårdcentral. Du bör överväga följande riktlinjer för denna procedur:

• Samla in din första morgonurin eftersom den är den mest koncentrerade.
• Drick inte för mycket vätska innan du samlar in provet, eftersom detta späder ut urinen.
• Experter rekommenderar att du försöker lämna mellan 25 och 50 milliliter urin för ditt prov. En odling av urin behöver minst tre milliliter.

Enligt den vetenskapliga tidskriften Annals of Pediatrics, kan provet också erhållas med andra tekniker, som suprapubisk aspiration eller kateterisering av urinblåsan. Även om fördelen med dessa är att de är mer aseptiska än urinering, är de också mycket mer invasiva procedurer som läkare endast använder i undantagsfall.

Vad händer med en odling av urin?

Enligt de medicinska tester som vi nämnde ovan utför man flera analyser av en urinkultur. Den vanligaste är bakterietillväxt. Vi berättar allt om det nedan:

• Man sprider ut urinprovet på ett medium som bidrar till bakterietillväxt, som vanligtvis består av en blandning av näringsagar som bas i en petriskål.
• Därefter inkuberar man urinprovet i 16 till 18 timmar vid 35-37°C.
• Därefter räknar laboratoriepersonalen bakteriekolonierna som har vuxit i petriskålen.

Utgångspunkten är enkel. Om bakterier finns i patientens urin kommer de att föröka sig i urinkulturen. Detta gör det möjligt för läkare att veta om patienten har en infektion eller inte. Vid ytterligare testning, kan man sedan hitta den exakta patogenen som orsakar infektionen.

Symptom på urinvägsinfektion

Det kan vara svårt att veta om du behöver göra en odling av urin för att ta hand om just ditt problem. Här är de vanligaste symptomen på en urinvägsinfektion:

• En stark, ihållande lust att urinera.
• En brännande känsla vid urinering.
• Urin som ser röd, ljusrosa eller brun ut är ett tecken på blod i urinen.
• Bäckenvärk hos kvinnor, särskilt i mitten av bäckenet och i området runt blygdbenet.

Symptomen varierar beroende på vilken del av urinvägarna bakteriekolonierna infekterat. Hur som helst så är förekomsten av de symptom vi beskriver ovan, såväl som feber och magbesvär, mycket vanliga.

Resultat av en odling av urin

Resultaten av testet är lätta att tolka. Normala värden betyder att allt är i sin ordning och därmed kan man utesluta en bakteriell infektion hos patienten. Å andra sidan innebär ett positivt testresultat närvaron av bakterier eller svamp i en del av urinvägarna.

I dessa situationer kommer läkaren som ansvarar för ditt fall att ordinera ett antibiotikum eller svampdödande medel. Kom ihåg att följa dina läkares rekommendationer noggrant, eftersom det kan leda till komplikationer att avsluta behandlingen för tidigt.

En odling av urin under graviditeten: Är det viktigt?

Att göra en urinkultur under graviditeten är mycket viktigt. Gravida kvinnor är mer benägna att utveckla bakterieinfektioner på grund av de fysiologiska förändringar som uppstår under graviditeten.

Dessutom är många asymptomatiska. Även om en urinvägsinfektion inte orsakar kliniska tecken hos kvinnan, kan den leda till oönskade komplikationer, som en ökad risk för för tidig födsel.

Betydelsen av att göra en odling av urin

Som du kan förstå är dessa odlingar en viktig del av ett urinprov när en läkare misstänker en infektion hos en patient. Denna enkla laboratorieteknik gör det möjligt för forskare att isolera och identifiera patogenen i det enskilda fallet.

Patienter kan enkelt ta provet hemma. Vissa undantagsfall kräver emellertid suprapubisk aspiration och katetrar. En negativ urinkultur indikerar frånvaron av bakterier i urinvägarna, medan en positiv odling kräver användning av antibiotika eller fungicider.