Höga halter av urinsyra: Vilka är konsekvenserna?

Att ha höga nivåer av urinsyra orsakar inte nödvändigtvis symptom, men det kan däremot innebära en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar eller njursjukdomar. Kosten är en grundpelare i behandlingen. Läs mer i den här artikeln.

Att ha höga halter av urinsyra kallas hyperurikemi i medicinska termer. Det händer när kroppen producerar denna substans efter att ha metaboliserat molekyler som kallas puriner. Vi får i oss puriner genom livsmedel som bönor, ansjovis och lever.

Höga halter av urinsyra är ett tillstånd som drabbar en stor del av befolkningen. Vi associerar det ofta direkt med gikt, som är ett syndrom som kännetecknas av inflammation i lederna. Men hyperurikemi kan orsaka även många andra hälsoproblem.

Förekomsten av denna situation ökar i befolkningen, eftersom vi för närvarande inte äter så hälsosamt som vi borde. Även om det har visat sig att det genetiska inflytandet är stort, vet specialister att vår kost är en av de främsta orsakerna till detta tillstånd.

I den här artikeln ska vi berätta allt du bör veta om att ha höga halter av urinsyra. Det är viktigt att känna till de möjliga konsekvenserna för att kunna göra medvetna val rörande vår livsstil.

Vad är orsakerna till höga halter av urinsyra?

Som vi redan har nämnt är det att ha höga halter av urinsyra relaterat till kosten. Att äta en obalanserad kost, mycket rik på rött kött, skaldjur och fisk gör att koncentrationen av detta ämne stiger. Specialister kopplar dessutom också alkohol till detta tillstånd.

Detta är dock inte de enda faktorerna som påverkar. Enligt nya studier löper män större risk att bli drabbade av detta tillstånd än kvinnor. Intressant nog kan intensiv fysisk träning under lång tid också få halterna av urinsyra att stiga.

Läkare förknippar det också med vissa hälsoproblem, som diabetes eller njursjukdom. Att ha genomgått behandling med kemoterapi för någon typ av cancer kan även det ge upphov till ökade halter.

Vilka är konsekvenserna?

De flesta har hört talas om urinsyra i samband med gikt. Faktum är att många människor associerar detta hälsoproblem helt enkelt med att känna smärta i stortån. Detta är dock bara toppen av isberget när det gäller alla konsekvenser som höga halter av urinsyra kan ge.

Det är viktigt att veta att läkare kopplar detta ämne till en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdom. Hög urinsyra orsakar en minskning av kväveoxid. Det är en viktig faktor för att våra blodkärl ska vidgas och för att blodflödet och cirkulationen ska ske korrekt.

När halterna av kväveoxiden minskar, blir artärerna styvare och det är lättare för vaskulära problem att uppstå. Till exempel ökar risken för högt blodtryck och åderförkalkning.

Sanningen är att de flesta patienter som lider av detta tillstånd inte har några symptom. Detta komplicerar situationen ytterligare eftersom patienten upptäcker problemet när det redan finns skador på kärlen eller organ som njurarna.

Njursjukdom

Njurarna filtrerar och utsöndrar urinsyra i urinen. Det som händer är att när koncentrationerna är mycket höga kan det bildas stenar inuti njuren. Dessa stenar orsakar så småningom skador på organet.

Gikt och höga halter av urinsyra

Gikt är ett syndrom som uppstår på grund av att urinsyrakristaller blir deponerade inuti lederna och skadar dem. Ledvärk är det vanligaste symptomet. Oftast drabbar det stortån.

Förutom smärta kan leden svälla och bli röd. När gikt fortskrider tappar leden rörlighet. Många upplever ihållande obehag.

Hur ställer läkarna diagnosen?

Vanligtvis ger hyperurikemi inte upphov till några symptom. Faktum är att specialister uppskattar att nästan 7% av alla män har det. Läkare kan dock kontrollera koncentrationen av urinsyra med ett enkelt blodprov.

Därför bör du besöka din läkare ofta och se till att ta alla rutinmässiga tester. På detta sätt kan du, även om det inte finns några symptom ännu, vidta förebyggande åtgärder för att undvika komplikationer. Till exempel förbättra din kost.

Om en patient har känt av någon typ av manifestation i lederna, tar läkaren vanligtvis ett prov på deras synovialvätska för analys. De använder också röntgen, ultraljud och andra tekniker för att bekräfta diagnosen.