Antikoagulantia och deras verkningsmekanism

Antikoagulantia ingår bland annat i behandlingen för personer med förmaksflimmer eller en historia med trombos.

Antikoagulantia är, som namnet antyder, läkemedel som förhindrar koagulering. Detta är en normal fysiologisk process som stoppar blödningar och under normala förhållanden hindrar oss från att blöda för mycket vid en skada.

Blodets förmåga att kunna koagulera är dock inte alltid en fördel. Vissa tillstånd ökar benägenheten att blodet koaguleras och leder till risk för att ett blodkärl täpps igen och blodflödet blockeras.

Många tillstånd kan leda till att kroppen hyperkoagulerar, och dessa läkemedel är en av grundpelarna i behandlingen av dessa. Några exempel är:

• Hjärtinfarkt
• Venös tromboembolism
• Stroke

Koaguleringsprocessen är komplex. Dessutom har antikoagulantia olika verkningsmekanismer i den mänskliga organismen. Dagens artikel kommer att förklara allt du kan villja veta om dem.

När använder man antikoagulantia?

Som vi nämnde ovan förhindrar antikoagulantia antingen att blodproppar bildas eller hjälper dem att lösas upp om de redan har bildats. Huvudsyftet är att förhindra emboli och trombos.

Termen “trombos” hänvisar till en blodpropp som blockerar ett blodkärl. Det kan sitta i en ven eller en artär. Problemet är att blodflödet stoppas upp och vävnaden skadas när detta händer. Det är till exempel vad som kan hända vid en hjärtinfarkt på grund av blockering av kranskärlen.

Emboli uppstår när en blodpropp uppstår i någon del av kroppen. Blodproppen kan bryta sig loss och blockerar så småningom en artär på något annat ställe i kroppen. Lungtromboembolism ett av de mest typiska tillstånden i detta fall. En sådan blodpropp kommer vanligtvis från benen och rör sig till lungkärlen. Dessa är smalare vilket innebär att de blir blockerade av blodproppen.

Antikoagulantia hjälper till att förhindra dessa processer hos personer med en viss disposition eller en historia av andra episoder. Till exempel är de viktiga vid behandling av förmaksflimmer. Det finns en större tendens att blodproppar bildas i detta tillstånd.

Olika typer av antikoagulantia

Mekanismen för dessa ämnen har sin verkan vid olika punkter i koaguleringsprocessen. Låt oss titta lite närmare på det vanligaste, hepariner och orala antikoagulantia, som acenocoumarol, även känd som Sintrom.

För det första vet vi att vitamin K måste finnas för att koagulering ska ske. Av samma anledning måste ett antal faktorer, så kallade koagulationsfaktorer, vara aktiva. Trombin är ett av de viktigaste terapeutiska målen.

Orala antikoagulantia

Dessa förhindrar verkan av vitamin K och är de vanligaste för långvarig användning. Läkare ordinerar dem ofta vid förmaksflimmer och till personer med till exempel protetiska hjärtklaffar.

Vad vi måste betona är att dessa ämnen kräver mycket strikt kontroll. Dessutom kan de interagera med många andra läkemedel och ämnen. Därför bör läkare alltid känna till och hålla uppsikt över denna typ av behandling.

Heparin

Detta läkemedel hämmar trombin, faktorn vi nämnde ovan. Det finns två huvudtyper av hepariner: lågmolekylära och ofraktionerade. Den största skillnaden mellan de två är storleken på deras molekyler.

Detta är viktigt eftersom det avgör hur man ska administrera läkemedlet. Det är nämligen så att lågmolekylära hepariner kan bli injicerade under huden, men ofraktionerade måste tas intravenöst.

Dessa antikoagulantia använder man bland annat när en person har varit sängliggande under en längre tid. Detta kan till exempel vara när man har brutit ett ben. immobilisering stimulerar nämligen koagelbildning.

Läkemedel som räddar liv

Vad vi behöver komma ihåg är att antikoagulantia är avgörande för att förebygga många tillstånd – som bland annat hjärtinfarkt. De är också mycket effektiva i situationer av immobilisering och för personer som är sängliggande under en längre tid.

Det är dock inte okomplicerade mediciner, så det är viktigt att rådfråga din läkare om du är osäker på att ta dem. Denna specialist måste övervaka och följa behandlingen för att undvika oönskade komplikationer.