Antibiotika vid urinvägsinfektion: hur fungerar det?
Det är vanligt att läkare ordinerar antibiotika vid en urinvägsinfektion, eftersom antibiotika vanligtvis är effektivt mot detta. Efter en medicinsk konsultation och diagnos som bekräftar bakteriekolonisering brukar läkare skriva ut antibiotika som patienten måste ta i några dagar. För det mesta är detta tillvägagångssätt det mest effektiva.
Faktum är att urinvägsinfektioner (UVI) är bland de vanligaste sjukdomarna i allmän öppenvårdspraxis runt om i världen. Med detta sagt har antibiotika historiskt varit det mest effektiva sättet att kontrollera detta tillstånd samt förhindra komplikationer.
Urinvägsinfektion
Detta tillstånd är mycket vanligt, särskilt bland kvinnor. Det beräknas att 20% av den kvinnliga befolkningen drabbas av en urinvägsinfektion som kräver antibiotika minst en gång i livet. Även om det är mindre vanligt hos män så förekommer det även hos den manliga populationen.
Om en man har en urinvägsinfektion som inte behandlas kan det leda till kronisk prostatit. Det börjar ofta med urinbesvär som många män inte ägnar särskilt mycket uppmärksamhet åt. De koloniserade bakterierna kan då migrera till prostatan där de orsakar allvarlig inflammation.
Sammantaget visar statistik att nedre urinvägsinfektioner, även kallad blåskatarr, är vanligast. Blåskatarr uppträder i urinblåsan och urinröret, medan njurbäckeninflammation (övre urinvägsinfektion) uppträder i njurarna och urinledarna.
Åldrande verkar dessutom vara en riskfaktor. Kvinnor som har gått igenom klimakteriet, samt äldre män intagna på vårdhem, har stor sannolikhet att bli smittade.
Du kanske också är intresserad av: Närvaro av nitrit i urin: vad betyder det?
Hur antibiotika fungerar vid urinvägsinfektion
Som vi nämnde ovan så är bakterier de mikroorganismer som är mest relaterade till urinvägsinfektioner. De orsakar fler fall än både virus och svamp. Om vi enbart tittar på bakterierna så orsakar Escherichia coli upp till 80% av cystit och uretrit. Denna bakterie bor regelbundet i matsmältningssystemet, särskilt i den sista delen av tjocktarmen. Därför kan en person överföra det till sig själv.
Hos kvinnor är det förknippat med ett kortare urinrör och det faktum att matsmältningssystemet ligger mycket nära urinvägssystemet. Detta gynnar överföring av Escherichia coli mellan anus och urinrörets öppning, där den sedan stiger upp för att kolonisera.
Det finns också andra mikroorganismer som i mindre utsträckning orsakar urinvägsinfektioner, bland de kan vi nämna följande:
- Proteus mirabilis
- Klebsiella pneumoniae
- Enterococcus faecalis
Alla dessa bakterier är känsliga för någon typ av antibiotika. Därför kan ett antibiogram krävas innan behandlingen påbörjas. Detta test mäter bakteriestammens patogenkänslighet, och man kan på så sätt ordinera den antibiotika som kan verka för att hämma tillväxten.
Vilken antibiotika är vanligast vid urinvägsinfektion?
När läkaren har identifierat orsaken till infektionen bestämmer denna, med hjälp av antibiogrammet, vilken sorts antibiotika som är lämpligast. Sedan börjar behandlingsprotokollet. Inget läkemedel är idealiskt för alla infektioner. Istället måste receptet anpassas till varje enskilt fall. I denna mening är det viktigt att ta hänsyn till patientens ålder, möjliga sjukdomar, allergier samt vilken typ av störning som orsakar infektion i urinvägssystemet.
Vilken antibiotika är då vanligast? Nedan ska vi gå in på detta i detalj.
Penicilliner och derivat
Man har utvecklat penicilliner, som är en av de äldsta grupperna i kampen mot bakterier. Både amoxicillin och ampicillin tillhör denna familj och är effektiva mot många olika mikroorganismer. Det finns också cefalosporiner, såsom cefalexin, cefalotin och ceftriaxon.
De flesta stammar av Escherichia coli och Proteus är känsliga för dessa antibiotika. De är ett utmärkt alternativ för gravida kvinnor eftersom studier inte har registrerat några effekter på fostret. Således är de relativt säkra under graviditeten.
Aminoglykosider
Denna familj, som är representerad av gentamicin, kan bekämpa gramnegativa bakterier. Detta innebär att de inte stoppar bakterietillväxt utan snarare dödar gramnegativa mikroorganismer. Av denna anledning ordinerar läkare dem för enterokocker.
Aminoglykosider har dock många negativa effekter, vilket begränsar deras användning. De ska inte ordineras till varken gravida kvinnor eller till spädbarn som fortfarande utvecklar sina vävnader. Det på grund av möjligheten av att de stör cellulära bildningsprocesser.
Kinoloner
Tack vare tidens gång, och upptäckten av nya läkemedel, så finns det vissa antibiotika som vunnit mark och blivit förstahandsval för behandling av urinvägsinfektioner. Detta är fallet med kinoloner, som har ersatt amoxicillin och penicillin. Det är troligt att dessa läkemedel har blivit populära på grund av att det är så pass lätt att använda dem, eftersom de kräver färre doser i färre dagar. Det är inte alltid enbart vetenskapliga bevis som ligger till grund för popularitet.
Några av medlemmarna i denna familj är norfloxacin, ciprofloxacin, pefloxacin och gatifloxacin. De två första är de vanligaste för detta tillstånd tack vare deras bakteriedödande verkan. En fördel med denna grupp är att kinoloner är starkt koncentrerade i vävnaderna där de ska utföra sin attack.
Hos till exempel män så är de förstahandsval. Detta tack vare deras förmåga att tränga igenom prostatan och därmed förhindra att tillståndet blir mer kroniskt. Efter intag av norfloxacin hittar man nämligen höga koncentrationer i urinen.
Ta reda på mer här: Bieffekter och användning för norfloxacin
Trimetoprim-sulfametoxazol
Denna läkemedelskombination anses vara ett eget antibiotikum. Det kan dock inte alltid användas eftersom dess förmåga att agera är begränsad till de bakterier som oftast upptäcks i urinvägsinfektioner. Om antibiogrammet tillåter det, är det inte ett dåligt alternativ.
Detta läkemedel har en bra effekt på prostatan, och är därför det är andra valet för män efter norfloxacin. Dess få biverkningar ger det en säkerhetsprofil som passar nästan alla åldrar och tillstånd.
Säker användning av antibiotika vid urinvägsinfektion
Oavsett typen av infektion är säker användning av antibiotika avgörande. Om antibiotika ordineras och används ofta så blir bakteriestammarna resistenta och behandling blir då mycket svårare. Därför är det viktigt att konsultera en läkare och få ett antibiogram om det är ett brådskande ärende. På så sätt är valet av antbiotika baserat på bevis av dess effekt att döda bakterier samt reducera uppkomsten av resistenta stammar.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Orrego-Marin, Claudia Patricia, Claudia Patricia Henao-Mejia, and Jaiberth Antonio Cardona-Arias. “Prevalencia de infección urinaria, uropatógenos y perfil de susceptibilidad antimicrobiana.” Acta Médica Colombiana 39.4 (2014): 352-358.
- Tandogdu, Zafer, and Florian ME Wagenlehner. “Global epidemiology of urinary tract infections.” Current opinion in infectious diseases 29.1 (2016): 73-79.
- Medina, Martha, and Edgardo Castillo-Pino. “An introduction to the epidemiology and burden of urinary tract infections.” Therapeutic advances in urology 11 (2019): 1756287219832172.
- Barker, Charlotte I., Eva Germovsek, and Mike Sharland. “What do I need to know about penicillin antibiotics?.” Archives of Disease in Childhood-Education and Practice 102.1 (2017): 44-50.
- Hanif, Shamayela. “Frequency and pattern of urinary complaints among pregnant women.” Journal of the College of Physicians and Surgeons–pakistan: Jcpsp 16.8 (2006): 514-517.
- Alinejad, Saeed, et al. “Nephrotoxic effect of gentamicin and amikacin in neonates with infection.” Nephro-Urology Monthly 10.2 (2018).
- Tayebi, Zahra, et al. “Comparison of quinolone and β-lactam resistance among Escherichia coli strains isolated from urinary tract infections.” Infezioni in Medicina 24.4 (2016): 326-330.
- Talan, David A., et al. “Extended-release ciprofloxacin (Cipro XR) for treatment of urinary tract infections.” International journal of antimicrobial agents 23 (2004): 54-66.
- Stamatiou, Konstantinos, and Nikolaos Pierris. “Mounting resistance of uropathogens to antimicrobial agents: A retrospective study in patients with chronic bacterial prostatitis relapse.” Investigative and clinical urology 58.4 (2017): 271-280.
- NEMIROVSKY, CORINA, et al. “Consenso Argentino Intersociedades de Infección Urinaria 2018-2019-Parte I.” MEDICINA (Buenos Aires) 80.3 (2020): 229-240.