Ambivalent anknytning: Vad är det och vilka är konsekvenserna?

En person med ambivalent anknytning upplever en känsla av osäkerhet och rädsla för att bli övergiven. Dessa barn har en tendens att bli upprörda om deras vårdgivare inte är i närheten, och blir inte tröstade när deras vårdgivare kommer tillbaka.

Har du någonsin hört talas om ambivalent anknytning?

Först och främst bör du känna till att anknytning är det affektiva och känslomässiga band som etableras mellan ett spädbarn och dess vårdgivare, eller mellan en person och en annan. Det kännetecknas av sökandet efter närhet, stöd och intim interaktion. Det tenderar att utvecklas från en tidig ålder.

Baserat på forskning (Bowlby, Ainsworth, Main, som huvudreferenser) har man konstaterat att anknytning har en inverkan på uppfattningen som personen har om sig själv. Det påverkar också uppfattningen om anknytningsfiguren och om själva relationen. Dessa är de så kallade “aktiva interna modellerna”, som senare i livet tenderar att bli överförda till andra relationer.

När anknytningsrelationen är väletablerad utvecklar personen känslor av förtroende och trygghet. Nästa steg är att individen lär sig om empati, kommunikation och självkänsla. Detta är dock inte alltid något som sker utan problem i det fall som anknytningen kan ha svaga grunder. Som ett resultat blir relationer instabila eller konfliktfyllda.

Låt oss titta närmre på vad ambivalent anknytning är.

Ambivalent anknytningsteori

Baserat på den forskning som Ainsworth utförde i en så kallad “strange situation“ kunde forskarna urskilja olika typer av anknytning. Bland dem finner vi trygg anknytning, otrygg-undvikande anknytning, otrygg-ambivalent anknytning och osäker-ambivalent anknytning. Dessutom identifierade senare forskning av Main och Solomon ytterligare en typ, som de kallade desorganiserad anknytning.

När det gäller trygg anknytning uppstår detta i situationer där barn söker kontakt med sin vårdgivande figur, där de kan uttrycka sitt obehag och sin ångest men samtidigt ha förmågan att återuppta sin utforskande verksamhet.

Ambivalent anknytning avser fall där beteendet är tvetydigt. Det finns ett intresse för att återuppta kontakten, samtidigt som barnet undviker det när det dyker upp. Det finns en spänning mellan närhet och motstånd.

När det gäller det undvikande anknytningsmönstret verkar barnet inte känna sig bekymrat när det blir lämnat, och avvisar sin vårdgivare när denna dyker upp.

Exempel på ambivalent anknytning

Vissa beteenden där vi kan se ambivalent anknytning är situationer där barnet känner sig otryggt i frånvaro av sin vårdgivare, men när vårdgivaren kommer tillbaka, närmar de sig såväl som avvisar dem.

I vuxna fall återspeglas det i relationer som verkar gå “fram och tillbaka” eller där en person visar intresse men också avvisar den andra parten. Liknande så finns det ett krav på kontakt, uppmärksamhet och närhet, och när en av parterna inte får det, försöker den få den andra att känna skuld för detta.

Orsaker till ambivalent anknytning

För att förstå orsakerna till denna form av anknytning måste vi tänka bortom de individuella och relationella nivåerna. Det beror på att även kontextuella element bidrar till det.

Specialister säger till exempel att grunden för ambivalent anknytning har att göra med inkonsekvensen eller otillgängligheten hos vårdgivarens reaktion på barnets krav.

När förklaringen bara fokuserar på denna aspekt, kan den verka vara anklagande och dömande. Men det är också nödvändigt att analysera förutsättningarna och hindren för att etablera sunda band. Vi får inte glömma inflytandet från de olika omgivningarna och sammanhanget.

Vad kännetecknar en ambivalent anknytning?

I en ambivalent anknytning är det typiska beteendet att barn är oroliga och osäkra i närvaro av främlingar. Detta kan även gå så långt att de gråter. Men när föräldrarna kommer tillbaka finner de ingen tröst. Deras obehag fortsätter och de har ett pendlande beteende mellan att komma närmare och att ta avstånd och avvisa sin vårdgivare.

Barnet tolkar bandet som tillfälligt vilket skapar osäkerhet. De har lärt sig att de ibland får uppmärksamhet och ibland inte. Problemet är osäkerheten i att inte veta när. Inkonsekvens kan vara ordet som sammanfattar denna typ av anknytning.

Vilka är konsekvenserna av en ambivalent anknytning?

Den huvudsakliga utgångspunkten för anknytningsteorin är att den definierar grunden för hur framtida relationer kommer att vara. Samtidigt påverkar det på ett personligt plan, såväl som på bland annat självkänsla och trygghet.

Olika författare betonar att det finns paralleller mellan de relationer vi har som vuxna och de anknytningar vi skapar som barn. Forskare inom området menar med detta att personer med en ambivalent anknytningsstil växer upp till vuxna individer som är osäkra, har svårt att lita på andra, är rädda för att bli övergivna och som har svårt att engagera sig i relationer.

Vissa studier nämner även förekomsten av övervakande beteenden. De rapporterar också närvaron av ångest, ett starkt behov av närhet och rädsla för avslag och separation. Garrido (2006) nämner att personer med ambivalent anknytning ofta upplever negativa känslor, med inslag av obehag och ilska.

Finns det någon behandling?

Med avseende på att anknytningsskapande är kopplat till föräldrars och vårdgivares förmåga att läsa av barnens behov, föreslår forskning man handlar och interagerar med känslighet, särskilt under tidig barndom.

Å andra sidan behöver vuxna med anknytningssvårigheter (ambivalenta, oorganiserade eller undvikande) hjälp av specialister. Detta gäller särskilt i fall av psykiska problem. Specialister rekommenderar följande typer av behandling för hantering i vuxen ålder:

För det första handlar det om att agera i specifika situationer som är mer känsliga för förändringar. Efter detta tar man sig an djupare och mer långtgående problem, som kräver mer tid att hantera.

I det fall som situationen redan är klarlagd, rekommenderar specialister psykologisk terapi. I dessa fall arbetar man mycket med individuella aspekter. Viktiga aspekter är självkänsla, trygghet, självförtroende, känslomässigt beroende och även relationsmönster.

Beroende på omfattningen av situationen finns möjligheten att man närmar sig den med utgångspunkt från traumateorin, särskilt i fall då det har förekommit våld.

En trygg anknytning är alltid en skyddande faktor

Det är viktigt att komma ihåg att kvaliteten på anknytningen är det som påverkar barns utveckling. Precis som alla band som skapas och anknyts, är det konstruktionen, tiden, de successiva tillvägagångssätten och kontakterna som leder till kunskap och förståelse för vad den andre behöver.

Trygg anknytning kommer alltid att vara en skyddande faktor för olika livsförhållanden. Men vi måste också tänka på att detta inte är helt isolerat.

Därför är det alltid nödvändigt att fråga sig själv vilka förhållanden som påverkar utvecklingen eller upprätthållandet av en viss typ av anknytning. I svaren kan du upptäcka att många gånger har ekonomiska och sociala förhållanden ett stort inflytande.

Som Bowlby säger:

Att fokusera på anknytning innebär därför också att bland andra insatser stötta vårdgivare genom resurser som föräldrautbildningsprogram, försoningspolitik, familjestöd och arbetsmarknadsåtgärder.