Vad är en bronkoskopi? Ett vanligt ingrepp vid lungsjukdomar
En bronkoskopi är ett diagnostiskt test som medicinska experter sedan sent 1800-tal. Det låter oss se luftvägarna ända ner till den största av luftstrupens förgreningar. Dessutom kan man utföra en bronkoskopi för att behandla vissa sjukdomstillstånd.
Tekniken har utvecklats mycket genom åren. Läkare brukade utföra ingreppet med ett styvt stålrör. Men idag använder man ett förlängt och mer flexibelt instrument som är lättare att hantera.
Bronkoskopier är en av grunderna inom lungsjukdomar och utförs mycket ofta. I denna artikel ska vi därför förklara allt man behöver veta om tekniken och hur den utförs.
Vad är en bronkoskopi?
En bronkoskopi, som nämndes i introduktionen, är ett ingrepp där det är möjligt att få en bild av luftvägarna. Läkare utför ingreppet för att diagnostisera eller behandla vissa andningssjukdomar. För att göra detta använder man ett bronkoskop, det vill säga ett rör som är cirka 60 centimeter långt och som förs in via näsborrarna eller munnen. Röret har en kamera som gör det möjligt att se insidan av luftvägarna via en inspelning på en skärm.
Utöver en kamera kan läkare introducera andra typer av utrustning på ett bronkoskop som förs ner i luftvägarna. Till exempel instrument för att ta vävnadsprover eller för att ta bort främmande föremål från luftvägarna. Just nu är det böjliga bronkoskopet det som används mest.
Du kanske också är intresserad av: Använd lagerblad för att förbättra andningshälsan
Vilka skäl finns för att göra en bronkoskopi?
En bronkoskopi är en teknik läkare ofta använder för att diagnostisera möjliga lungsjukdomar. På grund av detta utför läkare oftast ingreppet på personer som har andningssymptom, såsom hosta, andningssvårigheter eller tecken på infektion.
Generellt sett utför man en bronkoskopi då övriga diagnostiska prover inte lyckats hitta orsaken till det underliggande sjukdomstillståndet. Dessutom är det viktigt att understryka att ett bronkoskop också är ett terapeutiskt verktyg. Dess huvudsakliga användningsområden är följande:
- Avlägsna främmande föremål från luftvägarna.
- Erhålla prover av lung- eller bronkialvävnad: det är användbart för att identifiera orsaken till en infektion eller för att göra en histologisk diagnos.
- Diagnostisera cancer: enligt en studie publicerad i Cuban Journal of Military Medicine lämpar det sig bäst att göra en bronkoskopi när man misstänker cancer.
- Stoppa blödningar: med hjälp av laser- eller elektrokopertekniker.
- Att förstora luftvägar, som annars riskerar att bli trånga.
Hur går ingreppet till?
En bronkoskopi är en obehaglig upplevelse för patienten. Själva ingreppet tar vanligtvis mellan en halvtimme till en timme. Men det kräver förberedelse och efterföljande återhämtning vilket innebär att det därav kan vara mer tidskrävande.
För att undvika komplikationer utför läkare oftast bronkoskopier under narkos, speciellt när man använder ett stelt bronkoskop då det är mindre behagligt för patienten. Läkare får i vissa fall skriva ut lugnande medel och muskelavslappnande medicin.
Vanligtvis sitter eller ligger patienten på en brits. För att utföra bronkoskopin måste hjärtrytm och syrenivåer kontrolleras kontinuerligt. Läkaren kan sätta in bronkoskopet genom näsan eller munnen. Man bör göra det långsamt och undvika plötsliga rörelser.
I vissa fall inför man också ett annat rör genom vilket en saltlösning administreras. Detta tar bort slem som finns i kanalerna och gör att läkaren kan få bättre vävnadsprover. Ibland, som nämndes tidigare, för läkaren även in utvidgningsanordningar som kallas stenter.
När läkaren målet med ingreppet måste bronkoskopet avlägsnas. För att göra detta drar läkaren i tuben och tar bort den långsamt.
Rekommendationer innan en bronkoskopi
Även om det är vanligt att bronkoskopier utförs i nödsituationer är de också i många fall planerade ingrepp.
Eftersom det finns risk att ingreppet orsakar blödning måste patienten vanligtvis undvika antikoagulerande läkemedel några dagar före ingreppet. Inför operationen rekommenderas patienten att ha bekväma kläder och moraliskt stöd.
Inte alla fall kräver narkos, men i de fall som patienten får detta lugnande medel kan det göra honom eller henne slö och omtöcknad. Av denna anledning är det rekommenderat att någon möter upp patienten efter operationen.
Under ingreppet
I de flesta fall behövs inte narkos, och i dessa fall är patienten som genomgår ingreppet vanligtvis vaken vilket kan underlätta för läkarna att göra sitt jobb. De kan således fråga patienten om denna känner något obehag.
Efter ingreppet
Efter bronkoskopin är det viktigt att ha en viloperiod och bli övervakad. Komplikationer såsom blödning kan uppstå under de närmaste timmarna. Därför är det ytterst viktigt att patienten hålls under observation under minst ett par timmar.
Under den här perioden avtar även effekten av de narkosläkemedel som använts. Då är det vanligt att patienten börjar känna obehag och känna sig avdomnad. Läkare rekommenderar också att inte äta eller dricka något förrän några timmar efter bronkoskopin.
De flesta upplever viss halsont eller hosta, vilket generellt inte bör orsaka oro. Men om patienten har andningssvårigheter, hostar blod eller har feber är det absolut nödvändigt att uppsöka läkare.
Risker med att genomgå en bronkoskopi
Liksom vid andra medicinska ingrepp finns det vissa risker med en bronkoskopi. Men komplikationer är ovanligt. Faktum är att de beror på narkosen snarare än själva ingreppet.
Barn genomgår inte sällan bronkoskopier då det är vanligt att de sväljer små föremål som fastnar i luftvägarna. Det är därför viktigt att understryka att, enligt en studie publicerad i Läkartidningen, denna teknik är säker och med stor diagnostisk kostnadseffektivitet i denna period av livet.
Enligt tidskriften Vetenskap & Hälsa behövs “fler skonsamma metoder för att undersöka lungornas olika delar” (2011). Till exempel är en bronkoskopi ett relativt stort ingrepp där patienten får lugnande medel eller blir sövd. Docenten i experimentell lungmedicin Ellen Tufvesson vid Lunds universitet säger att läkarkompetens och erfarenhet är också viktigt för att det utgör mindre patientrisk (Ibid).
Du kanske också är intresserad av: Finns det bakterier i lungorna?
Bronkoskopier är en viktig del av pneumologi
Bronkoskopier är relativt enkla ingrepp som ger stora diagnostiska och terapeutiska fördelar. Denna sorts ingrepp orsakar vanligtvis inte komplikationer och, i de flesta fall, utför läkare ingreppet utan narkos.
Bronkoskopier är en av de viktigaste teknikerna när det gäller att diagnostisera cancer. Det är också väldigt vanligt i pediatrik eftersom barn ofta sväljer små föremål som fastnar i luftvägarna. Utöver detta gör bronkoskopier att läkare kan utföra alltfler terapeutiska handlingar.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Broncoscopia. Prueba diagnóstica. Clínica Universidad de Navarra. (n.d.). Retrieved November 8, 2020, from https://www.cun.es/enfermedades-tratamientos/pruebas-diagnosticas/broncoscopia
- Hayvin Pérez Cruz, D., Julia Romero Fernández, D., Danet Damas Morales, L., García Silvera, E., Damaris Reyes Hernández Hospital Militar Central, D., Finlay, C. J., & Habana, L. (2012). Broncoscopia en el diagnóstico de las enfermedades respiratorias
- Bronchoscopy in the diagnosis of respiratory diseases. Revista Cubana de Medicina Militar (Vol. 41). Retrieved from http://scielo.sld.cu
- Aguilar-Aranda, Ambrosio, Luz Dinora Sandoval-Castillo, and Juan Carlos Barrera-de León. “Frecuencia y severidad de complicaciones de 1,056 broncoscopías en la edad pediátrica.” Acta pediátrica de México 38.4 (2017): 228-236.
- Codeso, FM Páez, et al. “Análisis descriptivo de 10 años de broncoscopia terapéutica intervencionista.” Rev Esp Patol Torac 29.2 (2017): 125-133.
- Broncoscopia – Mayo Clinic. (n.d.). Retrieved November 8, 2020, from https://www.mayoclinic.org/es-es/tests-procedures/bronchoscopy/about/pac-20384746
- García Casillas, M. A., Matute, J. A., Romero, R., Berchi, F. J., Sánchez, R., & Vázquez, J. (2002). Broncoscopia en unidad de cuidados intensivos neonatales. Cir. Pediátr, 52–56.
