Så här kan man förhindra plötslig död inom idrott
Nyheter om idrottare som dör under träning har ofta blivit virala på sociala medier och nyhetssidor. Som ett resultat har många experter börjat diskutera olika sätt på vilka man kan förhindra plötslig död inom idrottsvärlden.
Är det verkligen möjligt? Finns det verkligen ett sätt att upptäcka problemet i tid så att det dödliga resultatet kan förhindras? Om detta är fallet, borde inte detta vara samma åtgärder som läkare vidtar för resten av befolkningen?
I den här artikeln tittar vi närmare på detta ämne.
Några fakta om plötslig död i samband med sport och idrott
Plötslig död, oavsett var det händer, är när hjärtat hos en tidigare frisk person plötsligt slutar slå när han eller hon tränar eller utövar en sport. Detta betyder att det till synes inte finns någon sjukdom som kan motivera resultatet.
När man utför en obduktion hittar experter vanligtvis tecken på att något faktiskt har varit fel i bakgrunden.
När vi betraktar idrottare som en allmän grupp finns det ingen signifikant skillnad ifall vi jämför dem med resten av befolkningen. Förekomsten ökar emellertid bland dem som utför intensiva fysiska aktiviteter. I denna grupp kan man se över ett fall av plötslig död per 100 000 personer.
Enligt rapporter inträffar de flesta av dessa dödsfall på våren och eftermiddagen. Dessa är de vanligaste tiderna för tävlingar över hela världen.
När en idrottare plötsligt dör utan någon uppenbar anledning under träningen finns det en underliggande kardiovaskulär orsak i upp till 90% av fallen. Detta är mycket åldersberoende eftersom risken nästan inte finns hos personer under 35 år. I den äldre befolkningen kan dock antalet vara så högt som en död per 18 000 invånare.
Missa inte den här artikeln: Första hjälpen: hur man hanterar en hjärtkris
Orsaker till plötslig död inom idrott
I de allra flesta fall beror plötslig död på arytmier, som består av ventrikelflimmer, oavsett om det inträffar under träning eller inte. När man lider av detta tillstånd slår den nedre delen av hjärtat (kammaren) ojämnt och organet kan inte skicka ut tillräckligt med blod till vävnaderna.
Aterosklerotiskt plack ses som den främsta orsaken hos de flesta patienter vid de fall där man utfört obduktion. Detta kommer av en ansamling av blodproppar fästa vid artärerna, bildade av blodceller, blodplättar, fibrös vävnad och kolesterol.
Experter misstänker att dessa plack bryts ner och hindrar cirkulationen vid träning. Om detta händer i kransartärerna, som är de som förser hjärtat med blod, stör de tillgången på syre och näringsämnen. Slutresultatet här är cellnekros – celldöd.
Plötslig död inom idrott och sport kan i mindre utsträckning bero på ärftliga faktorer som vi inte kan förhindra. Som vi kommer att se nedan kan vi ofta upptäcka dessa i tid med ett elektrokardiogram.
Följande är två av de mest kända formerna med genetiskt ursprung:
- Arytmisk kardiomyopati i höger kammare. Cellerna i hjärtat degenererar och blir omvandlade från muskler till fett. På lång sikt kan detta område av hjärtat förlora funktionalitet och producera återkommande arytmier, särskilt under intensiv träning.
- Hypertrofi. Hos dessa patienter ökar hjärtväggen gradvis i storlek. Detta gör det allt svårare för blodet att lämna kammarna och fördela sig jämnt genom kroppen. När hjärtat inte längre kan expandera kan man drabbas av plötslig död.
Hur kan man förhindra plötslig död inom idrott och träning?
När du väl är bekant med orsakerna och hur detta händer är det värt att undersöka hur man kan förhindra plötslig död inom idrott. Det första steget här är nästan alltid att utföra en fysisk undersökning av alla deltagare med hjälp av ett elektrokardiogram.
Faktum är att många länder enligt lag kräver ett intyg på att denna typ av undersökning har blivit genomförd för att idrottare ska få delta i idrottsevenemang eller professionella aktiviteter. För närvarande finns emellertid en betydande vetenskaplig diskussion om dess verkliga värde inom detta område. När det gäller genetiska och ärftliga orsaker kan ovan nämnda test hjälpa till, däremot avger aterosklerotiska plack inga elektriska signaler.
Av denna anledning förespråkar många för närvarande en grundligare medicinsk undersökning som innehåller fler element än bara ett elektrokardiogram. Förespråkare efterlyser en genomgående fysisk undersökning med åldersanpassade laboratorietester och möjligheten till särskilda kompletterande metoder om misstankar uppstår.
Vi måste komma ihåg att aterosklerotiska plack är vanligare vid högre ålder, men det är inte lika lätt att upptäcka dessa. Å andra sidan gäller samma rekommendationer för idrottare av båda könen som för den allmänna befolkningen när det gäller riskfaktorer. Alla bör därför ta hänsyn till följande riktlinjer:
- Begränsa fetma och övervikt
- Reglera blodtrycket och blodsockernivån
- Sänk dåligt kolesterol
- Följ en hälsosam kost
- Undvik alkohol och tobak
Förebyggande på social nivå
Automatiska defibrillatorer bör finnas tillgängliga i idrottsanläggningar och personalen ska känna till de grundläggande stegen för hjärt- och lungräddning. Liknande bör tränare och domare få utbildning i hur man använder utrustningen.
Ett larmsystem är viktigt. Det är viktigt att inrätta rutiner för att larma räddningstjänsten vid sportevenemang och andra offentliga tillställningar. De som arbetar där bör veta hur man utför dessa procedurer med snabbhet och precision. Detta bör vara tydligt på alla gym, idrottslokaler och arenor. De är viktigt att det finns personer som är ansvariga för att ringa efter räddningstjänsten och som är utbildade i de steg som behöver vidtas.
Läs mer i den här artikeln: 6 typer av hjärtsjukdomar och de symptom de orsakar
En låg risk, men en som finns
Om vi tittar på siffrorna kan vi säga att förekomsten av plötslig död inom idrottsvärlden är låg. Den är kanske låg för hela populationen i allmänhet, men antalet drabbade personer över 50 år som utför intensiv fysisk träning är betydande.
Av denna anledning behöver personer i denna åldersgrupp vara särskilt försiktiga. De bör genomgå regelbundna läkarundersökningar och prioritera dessa som en nödvändighet – inte som enbart formalitet. Läkaren bör utföra alla efterfrågade kompletterande tester och utvärdera dem för just den berörda patienten.
Det finns också ett övergripande ansvar i samhället, särskilt från idrottscentra och de som anordnar sportevenemang. Att ha en defibrillator på en synlig plats, utbilda sina anställda och frivilliga om ämnet och om vilka procedurer som ska utföras vid eventuella problem, är viktiga faktorer som kan hjälpa till att förebygga problemet.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Suárez-Mier, M. Paz, and Beatriz Aguilera. “Causas de muerte súbita asociada al deporte en España.” Revista española de cardiología 55.4 (2002): 347-358.
- Iglesias, Diego Esteban. “Muerte súbita en el deporte.” La Revista del Hospital Italiano de Buenos Aires 36 (2016): 91-98.
- de Luna, Antoni Bayés, et al. “Actualización de la muerte súbita cardiaca: epidemiología y estratificación del riesgo.” Revista española de medicina legal 44.1 (2018): 5-12.
- Morentin, Benito, Ma Paz Suárez-Mier, and Beatriz Aguilera. “Muerte súbita por enfermedad ateromatosa coronaria en jóvenes.” Revista Española de Cardiología 54.10 (2001): 1167-1174.
- Manonelles Marqueta, P., et al. “Estudio de la muerte súbita en deportistas españoles.” Investigación cardiovascular 9 (2006): 55-73.
- Sitges, Marta, et al. “Consenso para prevenir la muerte súbita cardíaca de los deportistas.” Apunts: Medicina de l’esport 48.177 (2013): 35-41.
- Aparicio Rodrigo, María, and Enrique Rodríguez-Salinas Pérez. “Dudas sobre la utilidad del cribado masivo con electrocardiograma en deportistas para prevenir la muerte súbita.” Pediatría Atención Primaria 18.71 (2016): 275-278.
- Serratosa-Fernández, Luis, et al. “Comentarios a los nuevos criterios internacionales para la interpretación del electrocardiograma del deportista.” Revista Española de Cardiología 70.11 (2017): 983-990.
- de Viguri, Narciso Perales Rodríguez, José Luis Pérez Vela, and Cristina Pérez Castaño. “Respuesta comunitaria a la muerte súbita: resucitación cardiopulmonar con desfibrilación temprana.” Revista Española de Cardiología Suplementos 10 (2010): 21A-31A.
- Armengol, Juan Jorge González, Antonio López Farré, and Fernando Prados Roa. “Síncope de esfuerzo y riesgo de muerte súbita en deportistas jóvenes: perspectiva clínica y genética.” Emergencias: Revista de la Sociedad Española de Medicina de Urgencias y Emergencias 23.1 (2011): 47-58.