Minnesförlust och glömska - är det normalt?

Minnesförlust och glömska uppenbaras på många sätt. Ibland är det ett resultat av den normala åldringsprocessen. Andra gånger kan det emellertid bero på degenerativa tillstånd.

Att drabbas av minnesförlust och glömska någon gång ibland är normalt, även om det kan orsaka oro hos de människor som upplever det, särskilt när de är äldre. I de flesta fall finns det dock ingen anledning att oroa sig eftersom dessa symtom ofta är helt hanterbara och till och med kan återställas.

Många av oss har undrat vad som är och inte är normalt när det handlar om minnesförlust och glömska. Detta är inte lätt att fastställa eftersom vi ofta glömmer bort saker, och det behöver inte nödvändigtvis bero på något som exempelvis Alzheimers sjukdom. För det mesta beror det på överdriven stress eller andra tillfälliga faktorer.

Naturligtvis finns det tillfällen då minnesförlust kan indikera början på kognitiv försämring, som eventuellt kan vara en föregångare till Alzheimers sjukdom. För att undvika oro är det viktigt att hålla sig informerad om detta ämne och rådfråga din läkare.

I den här artikeln ska vi gå in på det här ämnet mer i detalj.

Minnesförlust och glömska

Från ungefär 20 års ålder börjar vi alla förlora hjärnceller. Denna förlust ökar sedan i frekvens när vi åldras. På samma sätt minskar vår kropp gradvis bildandet av olika kemiska ämnen som är nödvändiga för att neuronerna ska fungera korrekt.

Detta förändrar hur hjärnan lagrar minnesinformation. När vi åldras blir minnesförluster allt vanligare, och förmågan att lära sig nya saker minskar också. Detta är dock inte ett tecken på ett allvarligt hälsoproblem.

Dessa minnesförändringar avser ofta specifika frågor som vanligtvis är av liten betydelse. Du kan till exempel glömma bort vart du har lagt dina glasögon, eller vilka åtaganden du har för morgondagen. Dessa typer av minnesförlust förekommer vanligtvis hos äldre, och påverkar inte förmågan att arbeta, leva ett socialt liv eller leva självständigt.

Omvändbar minnesförlust

Det finns tillfällen då minnesförlust är relaterat till allvarligare hälsoproblem, men dessa kan vara både behandlingsbara och omvändbara. Vissa faktorer kan leda till att man ofta har svårt att komma ihåg saker, men innebär inte en process med permanent minnesförlust. Några av dessa faktorer är:

• Hjärtsjukdomar, såsom en tumör eller infektion
• Sköldkörtelproblem
• Huvudskador
• Hög feber eller uttorkning
• Alkoholkonsumtion eller konsekvenser av alkoholism
• Reaktion på ett läkemedel
• Brist på vitamin B12
• Undernäring

I alla dessa fall är det bästa att besöka läkare så att de kan bestämma den bästa behandlingen. Samtidigt är det också vanligt att minnesförluster beror på ett känslomässigt tillstånd av stress, sorg, ångest eller andra känslomässiga problem. I så fall kan en psykoterapeut vara av betydlig hjälp.

Bestående minnesförlust och glömska

Att ha svårt att komma ihåg kan också vara ett tecken på mild kognitiv nedsättning, Alzheimers sjukdom eller andra former av demens. Personer med mild kognitiv amnesi har fler minnesproblem än vanligt. Dessa är dock inte alltför svåra, och förhindrar dem sällan från att leva ett självständigt liv.

Man bör misstänka denna typ av försämring om en person ofta glömmer bort viktiga händelser. Personen kan också ha svårt för att hitta rätt ord när den försöker uttrycka sig. Endast en läkare kan diagnostisera problemet.

I de svåraste fallen kan minnesförluster bero på Alzheimers sjukdom eller vaskulär demens. Symtom på dessa typer av demens inkluderar:

• En generaliserad svårighet att komma ihåg saker
• Ställer samma fråga om och om igen, eller berättar samma historia upprepade gånger
• Går vilse på välbekanta platser, eller andra familjära områden som är lätta att känna igen
• Desorientering angående tid, rum och person
• Problem vid hantering av pengar och bankkonton
• Ökad ångest eller aggressivitet

Annat att överväga

Den som är orolig för sitt minne bör konsultera en läkare. Det är endast läkare som kan fastställa de möjliga orsakerna. Det är viktigt att diagnostisera det underliggande hälsoproblemet så tidigt som möjligt. Detta eftersom att tidig diagnos förbättrar prognosen avsevärt.

Det finns fortfarande inget botemedel mot Alzheimers sjukdom, men det finns många behandlingar för att stoppa dess framfart. Den goda nyheten är att flera pågående forskningsstudier tyder på att botemedel för denna sjukdom skulle kunna finnas tillgängligt inom de kommande tio åren.