Kronisk depression och ledsamhet: dystymi
Tänk om kronisk depression utvecklas men inte försvinner. Vad händer om detta interna obehag, denna sorg och ångest inte löser sig och fortsätter “dra ned oss” varje dag? Om så är fallet talar vi om en åkomma vid namn dystymi, som är lite annorlunda än den klassiska depressionen, och som är värd att lära sig lite mer om.
Vad är dystymi eller kronisk depression?
Det är en typ av depression, men med viktiga uttryckliga och känslomässiga skillnader, som den femte upplagan av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-V) tydligt slår fast under namnet: ihållande depressiv sjukdom. Vi ska förklara de huvudsakliga karaktärsdragen:
- Det är ett stadium av kronisk ledsamhet och håglöshet. Det finns inga perioder som är värre eller bättre, men denna negativa känslomässiga känsla håller ofta i sig i över två år.
- Det är värt att veta att denna typ av åkomma inte beror på några “externa faktorer”. Man behöver därför inte ha drabbats av någon form av förlust eller besvikelse för att falla ned i denna typ av depression. Dess källa är organisk, nästan alltid ärftlig och drabbar främst kvinnor.
- Det dyker vanligtvis upp runt 21 års ålder.
- Det finns ett fåtal väldigt allvarliga fall där en person till exempel inte kan ta hand om sig själv och kräver daglig hjälp för att äta, klä på sig… Detta är som sagt i fall där dystymin är väldigt svår.
- Trots den ärftliga komponenten har stress en tendens att förvärra känslan av nedstämdhet, så pass att vi faller ned i det allvarligare stadie som vi nämnde ovan.
- Till den kroniska depressionen kan vi lägga till dåligt humör, trötthet, sömnlöshet, ätstörningar och koncentrationssvårigheter.
- Om dystymin inte behandlas tidigt kan det leda till “djup depression”, vilket är en ännu allvarligare mental störning som ofta ackompanjeras av ilska, vrede och till och med självmordsförsök. Detta är väldigt farligt och visar vikten av att behandla dessa typer av problem så tidigt som möjligt.
Hur behandlas dystymi?
Först måste vi ha förståelse för att dystymi är en sjukdom som måste hanteras under hela livet. Kan du njuta av ett högkvalitativt liv dagligen? Självklart. Du kan uppnå det så länge du följer dessa riktlinjer, men det kommer inte vara lätt:
- Antidepressiv medicin
- Kognitiv och beteendeterapi, och helst gruppterapi
- Regelbunden medicinsk bevakning
- En bra cirkel för socialisering och personligt stöd
Du måste framförallt komma ihåg att källan till dystymi är ärftlig och därmed organisk. Det finns nästan alltid en mindre ändring av signalsubstanserna för serotonin. Det betyder att medicinering är effektivt, och så även psykologisk terapi. Dessa behandlingar måste dock oftast följas under hela livet.
Bli medveten om dina problem
Personer som blivit diagnostiserade med dystymi måste vara medvetna om sina egna problem och bibehålla en stor, intern kraft för att förstå vad som skett. Detta är en sjukdom som måste kontrolleras och behandlas. Framförallt måste du minska alla källor av stress och ångest, för dessa kan bli utlösare för det allvarligaste stadiet av dystymi.
Kom ihåg att du löper större risk att drabbas av denna åkomma om någon i din familj gör det. Skrid till handling, tala med din läkare och följa alla dennes förslag. För att sammanfatta måste vi påpeka att du bör skilja på dystymi och normal depression:
- Dystymi dyker vanligtvis upp vid 21 års ålder och är ett stadium av permanent ledsamhet, och det finns inte konkreta källor eller anledningar till denna känsla och detta misströstande. Den pågår i 1-2 år, och om den inte behandlas tidigt kan den utvecklas till en allvarliga depression som ibland resulterar i självmordsförsök.
Kom ihåg det!
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- American Psychiatric Association. (2013). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, DSM-5 (5th ed.). Washington, DC: American Psychiatric Association.
- Carta, M. G., Paribello, P., Nardi, A. E., & Preti, A. (2019). Current pharmacotherapeutic approaches for dysthymic disorder and persistent depressive disorder. Expert Opinion on Pharmacotherapy, 20(14), 1743–1754. https://doi.org/10.1080/14656566.2019.1637419
- Chen, K.H., Tam, C. W. C., & Chang, K. (2019). Early Maladaptive Schemas, Depression Severity, and Risk Factors for Persistent Depressive Disorder: a Cross-sectional Study. East Asian Archives of Psychiatry, 29(4), 112–117. https://doi.org/10.12809/eaap1821
- Cuijpers, P., Sijbrandij, M., Koole, S. L., Andersson, G., Beekman, A. T., & Reynolds, C. F., III. (2013). The efficacy of psychotherapy and pharmacotherapy in treating depressive and anxiety disorders: a meta-analysis of direct comparisons. World Psychiatry, 12(2), 137–148. https://doi.org/10.1002/wps.20038
- Furukawa, T. A., Efthimiou, O., Weitz, E. S., Cipriani, A., Keller, M. B., Kocsis, J. H. et al. (2018). Cognitive-Behavioral Analysis System of Psychotherapy, Drug, or Their Combination for Persistent Depressive Disorder: Personalizing the Treatment Choice Using Individual Participant Data Network Metaregression. Psychotherapy and Psychosomatics, 87(3), 140–153. https://doi.org/10.1159/000489227
- Hoepner, C. T., & Zetin, M. (2014). Depression and Dysthymia. In Encyclopedia of the Neurological Sciences (pp. 974–977). https://doi.org/10.1016/b978-0-12-385157-4.01076-9
- Ishizaki, J., & Mimura, M. (2011). Dysthymia and Apathy: Diagnosis and Treatment. Depression Research and Treatment, 2011, 1–7. https://doi.org/10.1155/2011/893905
- Orvaschel, H. (2001). Dysthymia. In Handbook of Conceptualization and Treatment of Child Psychopathology (pp. 133–148). https://doi.org/10.1016/b978-008043362-2/50008-1
