Kolorektala polyper - egenskaper och symtom
Kolorektala polyper är ett av de vanligaste problemen när det gäller detta område av kroppen. Det drabbar cirka 15-20% av befolkningen. Polyperna är godartade i de flesta fall, även om vissa är cancerbenägna eller kan bli så med tiden.
Vem som helst kan ha kolonpolyper, men det sker oftare hos dem som har haft dem tidigare eller hos dem som är över 50 år. Detta är också fallet hos personer med en familjehistoria av att ha dem och/eller som tidigare har haft koloncancer.
Oftast är kolorektala polyper asymtomatiska och i allmänhet kan man upptäcka dem med en koloskopi. Det är viktigt att genomföra denna skanning med jämna mellanrum eftersom det är mycket enklare och säkrare att ta bort polyperna under tidiga stadier.
Kolorektala polyper
Kolorektala polyper är vävnad som växer inne i tjocktarmen. De beror på gruppering av en liten uppsättning celler som växer i tarmslemhinnan. Dessa är godartade tumörer och kan också växa i andra områden i matsmältningssystemet.
De är ofta ett par centimeter stora i diameter. De ser ut som små knölar som ibland växer på en slags “stam”, vilket gör att de liknar svampar. Kolonpolyper kan emellertid också vara platta, och finns vanligtvis spridda över tarmväggen.
Det finns två typer av polyper: neoplastiska och icke-neoplastiska. Den förstnämnda kan utvecklas till cancer och kan innebära räfflade polyper eller adenom. De senare är i allmänhet godartade och inkluderar hyperplastiska polyper, inflammatoriska polyper och hamartomatösa polyper. Som en allmän regel gäller att ju större polypen är, desto större risk är det att det utvecklas till cancer.
Orsaker
Anledningen till att polyper växer i tjocktarmen är inte känt. Det är konstaterat att mutationer från olika gener förändrar celldelningsprocessen och i vissa fall kan detta fortgå, dock inte i alla fall. Som ett resultat av detta bildas polyperna.
Vissa människor löper större risk att utveckla kolorektala polyper vilket vi nämner ovan, nämligen de som är över 50 år och har en personlig eller familjehistoria av polyper eller tjocktarmscancer. Rökare, alkoholanvändare, överviktiga personer och personer med typ 2-diabetes löper också större risk.
En annan riskgrupp är de som lider av ulcerös kolit eller Crohns sjukdom. I några få fall finns det ärvda sjukdomar som predisponerar en person att utveckla polyper. Dessa sjukdomar är:
- Lynch syndrom
- Adenomatös polypos
- Gardners syndrom
- MYH-associerad polypos
- Peutz-Jeghers syndrom
- Serrat polyposesyndrom
Symtom och diagnos av kolorektala polyper
Som vi nämnde ovan uppvisar de flesta kolorektala polyper inga symtom. Vissa människor kan ha analblödning som upptäcks vid toalettbesök. Det kan också finnas blod i avföringen.
Dessutom antyder förstoppning eller diarré som varar i över en vecka förekomsten av polyper. Men för det mesta är det en läkare som upptäcker dem genom specifika test såsom koloskopi, kolografi, flexibel sigmoidoskopi och/eller avföringsanalys.
Koloskopi är det mest lämpliga testet att utföra eftersom det gör att läkare lättare kan upptäcka kolorektala polyper. Läkaren kan då även ta bort polyperna när de har hittat dem vilket är en mycket mer funktionell procedur.
Du kanske också är intresserad av att läsa: Tjocktarmspolyper – detta behöver du veta
Andra saker som kan vara intressanta
Det finns flera sätt att ta bort polyper under en koloskopi. Läkarna kan kapa bort dem med en kabel eller biopsipincett. Det är också möjligt att bränna deras stam med elektricitet. Dessa procedurer är inte smärtsamma eftersom tarmen är okänslig för sådant.
Efter borttagning skickar läkaren vävnaden till ett laboratorium för vidare studier. Därefter kan de fastställa om det är cancer eller inte. Det finns tillfällen då det inte går att ta bort polyper under en koloskopi, men läkaren kan fortfarande markera dem eller göra en endoskopisk tatuering på dem. Detta gör att polyperna blir lättare att upptäcka under en operation.
En polypektomi innebär avlägsnande av polyper vilket medför få komplikationer. Endast i mycket få fall leder det till blödning eller små perforeringar som läkaren måste behandla. Oavsett så kommer läkaren att rekommendera ytterligare koloskopier under de nästföljande åren.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Barreda, F., Combe, J., Valdez, L. A., & Sánchez, J. (2007). Aspectos clínicos de los pólipos colónicos. Revista de Gastroenterología del Perú, 27(2), 131-147.
- Rivero, M., Castro, B., & Fernández Gil, P. L. (2012). Pólipos y poliposis cólica. Medicine. https://doi.org/10.1016/S0304-5412(12)70324-4
- Falconi, L. M. (1976). POLIPOS DEL COLON. Cirugia Del Uruguay.
