Hur läkare använder endotrakealtuber

En endotrakealtub hjälper till att hålla luftvägarna öppna. I den här artikeln berättar vi hur och varför läkare använder dessa verktyg.
Hur läkare använder endotrakealtuber

Senaste uppdateringen: 26 augusti, 2022

En endotrakealtub sätts vanligen in genom munnen eller näsan. Tuben säkerställer att luftvägarna är öppna så att patienten kan andas ordentligt. Man använder dessa under generell bedövning, när en patient är under kritisk vård, behöver mekanisk andningshjälp, eller har hamnat i en nödsituation med ett problem som påverkar luftvägarna. Beroende på situation använder man olika typer av endotrakealtuber.

Vissa studier beskriver denna procedur som en “invasiv mekanisk ventilation.” Anledningen till detta är att endotrakealtuben tvingar luftvägarna att öppna upp sig. Faktum är att det är patientens stressnivåer som gör att luftrören stängs. I många situationer är det faktiskt nödvändigt att använda läkemedel eller mediciner för att hjälpa musklerna i området att slappna av för att underlätta isättningen av en endotrakealtub.

I den här artikeln förklarar vi lite mer om hur läkare använder dessa tuber, vilka delar de består av och vad läkarna måste ta hänsyn till. Läs vidare för att lära dig mer.

Delarna i en endotrakealtub

Illustration av hur intubation går till.

En endotrakealtub, eller invasiv mekanisk ventilation, består av olika delar. Det kan vara intressant att veta vad de består av:

  • Kopplingsdon: Detta är stycket som ansluter tuben och ventilatorn. Vi kan också definiera det som ett munstycke, och det är den motsatta delen av det som förs in i luftvägarna.
  • Huvuddel: Det är den del av tuben som låter syre strömma igenom. Normalt har den en lampa så att läkare kan se om de sätter in den ordentligt genom luftstrupen.
  • Topp: Toppen sitter i motsatt ände från kopplingsdonet. Ibland har den en spetsig form med en öppning som kallas “Murphys öppning.” Men alla tuber har inte detta. I själva verket kan det öka risken för luftvägsskador.
  • Ballong: Ballongen sitter nära kopplingsdonet, och har vanligtvis en anpassad och ergonomisk design så att den är enkel att föra in. Denna del av tuben hjälper till att minska trycket på luftrörets väggar. Vanligtvis använder läkare denna på barn.

Du kanske också är intresserad av: Hur coronaviruset infekterar celler i lungorna

Olika typer av endotrakealtuber

Det finns olika typer av endotrakealtuber

Förutom de enskilda delarna av på en endotrakealtub finns det också olika typer av tuber. Här är några av dem och deras egenskaper.

  • Endotrakealtub med extra lumen: Sterila redskap tillverkade med polyvinylklorid eller silikon. Denna kan man föra in oralt eller nasalt, och man kan samtidigt behöva använda bedövning för att underlätta proceduren. De har en boll med hög volym och lågt tryck.
  • Endotrakealtub med dubbla lumen: Idealiska för patienter med asymmetrisk lungsjukdom eller bronkopleural fistel. Med denna kan läkaren läkare ge luft till bara en lunga.
  • Speciella endotrakealtuber: Det finns flera olika typer, till exempel laserresistenta om det skulle behövas under en operation. Dessutom finns det en spiraltrådsförstärkning inuti tubens vägg för att hålla emot klämman som läkaren använder vid hjärn- och orofaciala operationer.
  • Tuber med ytterligare portar: Läkare kan administrera läkemedel till patienten i en nödsituation. De kan sätta in bedövningsmedel eller avslappningsmedel för att underlätta införingen av tuben i luftröret.

Som ni ser finns det olika typer av endotrakealtuber som kan tillgodose patientens individuella behov i olika situationer. Låt oss dock se vad man bör tänka på innan man använder endotrakealtuber.

Aspekter att ta hänsyn till när man använder endotrakealtuber

Att veta hur man placerar en endotrakealtub korrekt är något som personalen på akuten bör vara mycket bra. Att misslyckas med att följa de rätta stegen och göra dem felaktigt, kan riskera patientens liv.

Först och främst bör man aldrig tvinga ner en endotrakealtub i patientens hals. Om luftvägarna gör motstånd på grund av spänning eller irritation måste man ge patienten ett lugnande eller avslappnande läkemedel så att luftrörets väggar inte skadas.

Läkare som utför denna typ av procedur måste vara exakta, snabba och smidiga. Dessutom bör de veta vilken typ av tub deras patient behöver så att de inte slösar bort någon tid.

Vi hoppas att all denna information har varit intressant!


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Díaz, E., Lorente, L., Valles, J., & Rello, J. (2010). Neumonía asociada a la ventilación mecánica. Medicina intensiva34(5), 318-324.
  • Ferragut, C. R., & López-Herce, J. (2003, January). Complicaciones de la ventilación mecánica. In Anales de Pediatría (Vol. 59, No. 2, pp. 160-165). Elsevier Doyma.
  • Ramón, C. O., & Pablo, Á. A. J. (2011). Manejo avanzado de la vía aérea. Revista Médica Clínica Las Condes22(3), 270-279.

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.