En fraktur eller en stukning: Vad är skillnaden?

Ibland kan det vara svårt att omedelbart avgöra om en skada är en fraktur eller en stukning. De är båda skador som delar vissa symptom, men de är egentligen inte samma sak. Vi förklarar hur läkare skiljer dem åt i den här artikeln.

Inom traumatologi finns det två skador som är bland de vanligaste: frakturer och stukningar. Vi känner alla någon som har varit med om någon av dessa två skador, eller kanske har vi till och med upplevt en fraktur eller stukning själva.

Eftersom det är så pass vanliga skador är det logiskt att man ibland blandar ihop dem. När vi står inför ett trauma som ger upphov till svullnad och svaghet i en lem är det en giltig fråga att ställa om vi har att göra med en fraktur eller en stukning.

Sanningen är att de inte är samma, och det är inte heller är konsekvenserna eller behandlingen. En fraktur är allvarligare, även om det också finns riktigt allvarliga stukningar som försätter lederna i fara. Dessa kan negativt påverka en persons arbete, atletiska förmågor och livsstil.

Vi måste först klargöra att en stukning vanligtvis är en ligamentskada. I det här fallet sträcks ligamenten mer än de borde och kan inte återgå till sin naturliga position. I extrema situationer kan en stukning innebära ett avslitet ligament.

Å andra sidan är en fraktur en benskada. Det vill säga benvävnaden är trasig, sprucken eller djupt skadad.

Låt oss ta en närmare titt.

Från en stukning till en fraktur

Det kan vara svårt att veta om man har en fraktur eller stukning precis efter att en skada har skett. Men vad många kanske tror är att det förra tillståndet är en följd av dålig behandling av det senare. Detta stämmer inte. De är separata fenomen som inte ingår i samma skadeprocess.

Istället kan vi säga att det finns svårighetsgrader i dessa skador, och i den meningen kan vi markera en gradering från lindrigaste stukning till fraktur. Återigen upprepar vi att det inte är för att det ena leder till det andra, utan på grund av deras olika svårighetsgrad.

Vi ska titta närmare på uppdelningen:

• Första gradens stukning: Detta är den mildaste. Ledbanden har töjt sig lite och orsakar smärta. Det kan förekomma svullnad i den drabbade leden och vätskeretention (ödem). Behandling med vila och intag av ett antiinflammatoriskt medel är tillräckligt.
• Andra gradens stukning: Här har ligamentet sträckt sig lite längre än föregående grad. Det finns även några små sprickor i fibrerna. Några sessioner hos en sjukgymnast är nödvändiga för återhämtning.
• Tredje gradens stukning: Detta är den allvarligaste formen av stukning. Ledbanden har gått av, inte bara sträcks ut. Det kräver mer intensiv behandling med strikt vila, rörelser med stödstång och även fysioterapiövningar.
• Enkel fraktur: Detta är en fraktur på benet som finns kvar inuti kroppen. Det kanske eller kanske inte åtföljs av en närliggande stukning på grund av samma trauma som orsakade frakturen.
• Exponerad fraktur: Benvävnaden är skadad, och en del av den exponeras utanför kroppen genom ett sår i huden. Benet är i kontakt med den yttre miljön.

Skillnader mellan de två skadorna

För att skilja på en fraktur och en stukning måste vi undersöka symptomen, hur traumat uppstått och hur man tagit hand om det drabbade området efter traumat. De rörelser som är möjliga när skadan inträffar indikerar vanligtvis svårighetsgraden.

Men direkt efter det att skadan inträffat är det ofta svårt att skilja dem åt, eftersom de delar så många symptom. Båda fallen börjar med intensiv smärta och svullnad. Området blir inflammerat av skadan och därtill svullet pga. ansamlad vätska i processen som gör att strukturerna sträcker sig och går sönder på insidan.

Med hematom är situationen mer komplex. I allmänhet har frakturer hematom medan de flesta stukningar inte har det. Däremot kan blåmärken uppstå vid kraftiga stukningar, samtidigt som det också kan finnas en fraktur som inte visar blåmärken på hudens yta.

En tydlig indikation på en fraktur är markant deformitet på skadeplatsen. Det brutna benet orsakar hudförhöjningar som resulterar i funktionell hämning. Det är mycket svårt att röra på ett brutet ben.

Första hjälpen vid en fraktur eller stukning

När man har fastställt att skadan är en stukning bör man vidta följande steg för att ge första hjälpen på plats:

• Immobilisering: Man bör hålla den stukade leden så stilla som möjligt.
• Lokal kyla: Att applicera kyla på leden minskar inflammation och minskar därmed smärta.
• Bandage: Ett tättsittande eller kompressivt bandage är mycket användbart vid stukningar. Förutom att gynna immobilisering kontrollerar bandaget inflammation.
• Höjning av extremiteten: Eftersom vi inte vill att det ska ansamlas mer vätska i den skadade leden måste vi höja den för att hjälpa till att dränera eventuella ödem.

Å andra sidan, om du har identifierat skadan som en fraktur, bör man vidta följande steg för att ge första hjälpen:

• Flytta den skadade kroppsdelen så lite som möjligt: ​​Det är inte samma sak som en stukning, och du kan inte manipulera ett brutet ben eftersom risken för ytterligare skada är överhängande. Isolera istället det skadade området och undvik vidare kontakt.
• Främja cirkulationen: Om den skadade har en fraktur i extremiteterna och har ett föremål som kan störa blodflödet, försök att ta bort det. Till exempel, om personen har en bruten handled och bär en klocka, bör man försöka ta av klockan och röra det drabbade området så lite som möjligt.
• Kontrollera om personen blöder: Om det förekommer en blödning i anslutning till frakturen måste läkaren sätta ett tryck på punkten där blodet kommer ut. Stora och exponerade frakturer kan orsaka plötslig blodförlust som kan påverka rehabiliteringen av en lem negativt.

Som du kan se finns det många skillnader mellan frakturer och stukningar, även om de kan ha liknande symptom initialt. Det är viktigt att få en korrekt diagnos från en läkare, eftersom behandlingen beror på det.