Diagnosmetoder för förmaksflimmer
Diagnosen förmaksflimmer ställs huvudsakligen genom ett elektrokardiogram. Detta måste sedan studeras mycket exakt eftersom det finns många typer av arytmier.
En korrekt och tidig diagnos gör det möjligt för en patient att bättre hantera sjukdomen genom att ändra sina livs- och kostvanor samt att börja med en behandling så snart som möjligt.
Fortsätt läsa den här artikeln om du vill lära dig om de möjliga orsakerna och diagnosmetoderna för denna sjukdom.
Vad är förmaksflimmer?
Förmaksflimmer är en medicinsk term som hänvisar till en störning i hjärtat. När man har förmaksflimmer förändras de naturliga elektriska signalerna i hjärtat. I allmänhet kontrollerar dessa nervimpulser hjärtats sammandragning och avslappning. Enligt den specialiserade portalen MedlinePlus är konsekvenserna följande:
“Förmaksflimmer kan leda till ökad risk för stroke. Hos många patienter kan det också orsaka bröstsmärta, hjärtinfarkt eller hjärtsvikt.”
Vad som händer är att förmaken (hjärtats övre kamrar) dras samman på ett oregelbundet och okoordinerat sätt jämfört med ventriklarna (nedre kamrarna i hjärtat).
Läs även denna artikel: Undvik dessa 7 vanor som skadar hjärtat
Typer av förmaksflimmer och riskgrupper
Normalt förekommer denna sjukdom oftast hos personer som är över 65 år. Det finns dock fall i andra åldersgrupper. Det är också, av okända orsaker, vanligare hos män än hos kvinnor.
Man kan skilja mellan två typer av förmaksflimmer i enlighet med deras egenskaper:
- Kroniskt. I det här fallet har förmaksflimret funnits länge, och terapi krävs för att lindra symtomen.
- Paroxysmalt. Denna förändring uppträder tillfälligt och de associerade symptomen korrigerar sig själva.
Under alla omständigheter kan denna sjukdom leda till allvarliga konsekvenser. Bland de vanligaste riskerna finns stroke och hjärtarytmi, eller hjärtrytmrubbningar.
Vilka är de möjliga orsakerna till förmaksflimmer?
Forskningen har ännu inte kunnat identifiera den exakta orsaken eller utlösaren av denna sjukdom. Det finns emellertid ett antal medicinska tillstånd och risker som kan leda till förmaksflimmer.
Bland dessa finns bland annat hjärtsjukdomar eller sjukdomar som påverkar hjärtat. Till exempel:
- Perikardit, eller inflammation i hjärtsäcken (det tunna skiktet som omger och skyddar detta organ)
- Myokardit, eller inflammation i hjärtmuskeln
- Hjärtinfarkt
- Klaffel, eller förändringar av klaffarna inuti hjärtat
- Skada uppkommen under en operation av hjärtat
- Rökning, alkohol och droger
- Läkemedel som kan orsaka hjärtskador
- Sjukdomar i andningssystemet som KOL
- Hypertyreos
- Andra störningar som sömnapné
Hur läkare diagnosticerar förmaksflimmer
Med diagnosen förmaksflimmer kan man utesluta andra arytmier och andra möjliga orsaker. För att ställa denna diagnos utför ett läkarteam en rad medicinska tester. På så sätt kan de utesluta andra störningar med liknande symptom.
De vanligaste diagnostiska metoderna är:
Elektrokardiogram eller EKG
Läkaren utför detta test genom att placera elektroder på patientens bröst och armar. Dessa elektroder är utformade för att fånga de elektriska signalerna som styr hjärtats rörelser. Därefter visas en grafisk representation av dessa nervimpulser.
Det är en av de huvudsakliga diagnostiska testerna för förmaksflimmer. Den kan också utföras i form av:
- Holter-EKG. Detta är ett bärbart EKG där patienten registrerar sitt hjärtas aktivitet under 24 timmar eller mer.
- Långtidsregistrering. I det här fallet aktiverar patienten apparaten när de har symtom på takykardi. På så sätt kan en patient enkelt få en analys av förändringarna. Till skillnad från Holter-EKG:t utförs undersökningen under en period av flera veckor eller till och med månader.
Kolla även in denna artikel: Hur klimakteriet påverkar hjärtat och din hälsa
Ekokardiogram
Vid denna metod skjuts en uppsättning vågor ut genom att en sond hålls mot patientens bröstkorg. Vågorna når hjärtat och studsar för att komma undan brösthålan. Efter en dataprocess projiceras sedan en levande bild av patientens hjärta.
Detta förfarande kallas transtorakal ekokardiografi. Läkare kan dock också föra in sonden genom patientens mun genom att använda ett flexibelt rör. När det når matstrupen utförs testet och mer exakta uppgifter erhålls.
På detta sätt kan organets struktur undersökas för att se om det förekommer blodproppar. Detta är ett tillförlitligt test för diagnos av förmaksflimmer.
Andra metoder
- Interna bilder. En röntgen av bröstkorgen kan ge en bild för att undersöka lungans och hjärtats tillstånd.
- Stresstest eller träning. En patient utför en kort stund av fysisk aktivitet medan en specialist granskar hjärtats reaktioner.
- Rutinprov. Generellt tar läkare ett blodprov för att utesluta någon underliggande sjukdom. De kan exempelvis göra detta vid hypertyreos (höga nivåer av sköldkörtelhormoner i blodet). Man kan också utföra andra tester för att undersöka ifall patienten har någon andningsstörning (som exempelvis KOL).
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Chasco Ronda, J. (2010). El ecocardiograma. Imagen Diagnostica. https://doi.org/10.1016/S2171-3669(10)70004-4
- Extramiana, F., Messali, A., Labbé, J.-P., & Leenhardt, A. (2013). Fibrilación auricular. EMC – Tratado de Medicina. https://doi.org/10.1016/S1636-5410(13)65325-8
- Kirchhof, P., Benussi, S., Kotecha, D., Ahlsson, A., Atar, D., Casadei, B., … Zeppenfeld, K. (2017). Guía ESC 2016 sobre el diagnóstico y tratamiento de la fibrilación auricular, desarrollada en colaboración con la EACTS. Revista Espanola de Cardiologia. https://doi.org/10.1016/j.recesp.2016.11.014
- Pozas G. (2008). El electrocardiograma y su tecnología. Educación Medica. https://doi.org/Doi 10.1098/Rspb.2003.2365
- Periáñez C del B, Huete MEG. Ecocardiograma transtorácico. Asoc Española Enfermería en Cardiol. 2018;
