Har du hört talas om trotssyndrom hos barn? Kanske inte, eller så kanske du just nu letar efter information för att veta om ditt barn lider av detta problem. I så fall kan vi hjälpa dig!
Trotssyndrom hos barn (eller Oppositional Defiant Disorder, ODD på engelska) är vanligtvis något man diagnostiserar under barndomen. Det är kännetecknat av ett mycket negativt och utmanande beteende, som namnet antyder. Barnet är konsekvent ovilligt att samarbeta, irriterat och fientligtmot människorna omkring honom eller henne, oavsett om det är hans eller hennes föräldrar, klasskamrater, lärare eller till och med vänner.
Om du tror att ditt barn kan ha detta syndrom eller redan har fått en diagnos, fortsätt att läsa. I den här artikeln lär du dig om diagnosen i detalj och vilka steg du kan vidta för att behandla syndromet.
Trotssyndrom – stämmer det in på mitt barn?
Denna beteendestörning påverkar mellan 1 och 16% av barn i skolåldern och fler pojkar är drabbade än flickor.
Det är emellertid avgörande att särskilja när symptomen uppstår på ett oroande sätt eller tillfälligt, till exempel när barnet är hungrigt, sömnigt, stressat eller känner sig slitet.
Detta kan också vara vanligt när barnet är mellan 2 och 3 år och går då in i en vanlig och övergående fas. Det är dock mycket viktigt att uppmärksamma detta beteende när barnet uppvisar oppositionella och trotsiga attityder mer frekvent.
Trotssyndrom hos barn kräver endast behandling om det hindrar inlärningsprocessen eller stör klassen eller relationer med kamrater.
Vanliga symptom på trotssyndrom hos barn
Symptomen på denna störning hos barn kan variera. Men de manifesterar sig ofta som aggressiva beteenden, raserianfall och ständigt negativa attityder.
De vanligaste symptomen på trotssyndrom hos barn är följande:
Vilka åtgärder kan jag vidta för att behandla trotssyndrom hos barn?
1. Få rätt diagnos.
Först och främst är det lätt att blanda ihop symptomen på trotssyndrom med andra beteendestörningar. Därför är det viktigt, om du ofta ser dessa attityder hos ditt barn, att du och ditt barn går till en läkare. Rätt läkare kan ställa en korrekt diagnos. Först därefter kan du börja tänka på nästa steg och behandlingen.
I de flesta fall kan föräldrar och lärare upptäcka dessa symptom hos barn. En barnpsykiater eller psykiatrisk vårdpersonal måste dock utvärdera barnet och hans eller hennes medicinska och sociala historia och utföra specifika tester för att göra en ordentlig utredning.
2. Prova en terapibaserad behandling.
Psykologiska terapier är en viktig del av behandlingen av denna störning hos barn. De måste dock kompletteras med direkt stöd till familjen.
Det finns många behandlingar att välja mellan. I första hand kan barnet delta i individuella psykoterapisessioner. Kognitiv beteendeterapi används ofta för att förbättra deras sociala färdigheter samt hjälpa dem att bättre kontrollera sina impulser och känslor.
Det är också viktigt att inkludera hela familjen i terapin, särskilt föräldrarna. Familjeterapi kan främja god kommunikation och konfliktlösning. Det kan också vara en källa till känslomässigt och praktiskt stöd för föräldrarna, som inte sällan känner sig överväldigade av situationen.
Samtidigt syftar familjeterapi också till att behandla denna störning från grunden. När det gäller ursprunget till denna psykologiska obalans pekar forskningsdata för närvarande på beteendemönster som etablerats under de första åren. Barnet har lärt sig beteendemönstret från individer som han eller hon ser upp till. Det är ofta relaterat till brist på disciplin, övergrepp, traumatiska och stressande situationer eller brist på harmoni i familjen, men det finns också andra faktorer. Det är viktigt att ha detta i åtanke som förälder och veta att det finns många sätt du kan hjälpa till på.
3. Ta bara till medicinering som en sista utväg eller för att behandla andra samexisterande störningar.
Medicinering är inte någon vanligt förekommande behandling för trotssyndrom hos barn, eftersom det kan ha skadliga biverkningar på hälsan. I vissa fall kan dock läkaren göra en bedömning och besluta om behandling med neuroleptika.
Detta gäller särskilt om barnet uppvisar aggressiva beteenden, om beteendet förvärras dramatiskt eller om inget annat terapeutiskt alternativ verkar fungera. Dessutom kan man välja att administrera medicinen om barnet utgör en fara eller ett hot i hemmet eller i skolan.
I vissa fall, om denna störning åtföljs av andra beteendeproblem, kan man ordinera andra typer av läkemedel. Till exempel kan läkaren ge barnet centralstimulantia om han eller hon lider av ADHD eller antidepressiva under perioder av depression och/eller ångest.
Huvudmålet är att förbättra barnets livskvalitet, men det är mycket viktigt att alltid ta hänsyn till läkemedlets biverkningar.
Sammanfattning angående trotssyndrom hos barn
I slutändan måste både barnet och hans eller hennes familj och nära och kära göra en stor ansträngning och livsstilsförändringar för att hjälpa barnet med trotssyndromet. Dessa typer av psykiska störningar kan ge upphov till stor ångest och förtvivlan hos alla inblandade, liksom en konstant känsla av hjälplöshet. Men med rätt behandling och en positiv inställning från hela familjen och skolan kan denna störning övervinnas.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Ghosh, A., Ray, A., & Basu, A. (2017). Oppositional defiant disorder: Current insight. Psychology Research and Behavior Management. https://doi.org/10.2147/PRBM.S120582
Greene, R. W., Biederman, J., Zerwas, S., Monuteaux, M. C., Goring, J. C., & Faraone, S. V. (2002). Psychiatric comorbidity, family dysfunction, and social impairment in referred youth with oppositional defiant disorder. American Journal of Psychiatry. https://doi.org/10.1176/appi.ajp.159.7.1214
