Diagnos och behandling av artros i ryggraden

Vuxna över en viss ålder visar som regel tecken på diskdegeneration. I denna artikel kan du lära dig allt om diagnostiseringen och behandlingen av artros i ryggraden.

Artros i ryggraden är när degenerationen av nucleus pulposus sker hos de intervertebrala diskarna, som då förlorar sin tjocklek och densitet. Det sker på grund av normalt slitage i de intervertebrala diskarna.

Utvecklingen av artros i ryggraden

När vi är unga är de intervertebrala diskarna tjocka och har en gelatinliknande konsistens. Medan åren går blir de uttorkade och förlorar höjd på grund av att sammansättningen av mellankotskivorna ändras.

Från åldern 30 till 40 är det normalt att artros i ryggraden börjar synas tidigt på röntgen. Det blir till slut uppenbart och kan orsaka smärta.

När diskarna slits ner minskar deras möjlighet att absorbera stötar, belastningen på kotan ökar och benet växer; vilket orsakar artros eller bensporrar, vilket ibland kan ansluta till angränsande kotor.

De skapar bara problem när de producerar ryggradstenos eller trycker ihop nerverna. Genetiska, näringsmässiga, traumatiska och också medicinska faktorer påverkar hur processen och progressionen går.

80 % av den generella populationen har har lidit av ryggsmärta någon gång i livet och alla vuxna över en viss ålder visar tecken på diskdegeneration.

Riskfaktorer

Flera olika vetenskapliga studier visar att:

• Vara överviktig accelererar diskdegenerationen. Däremot försenar en progressiv viktökning på upp till 13 kilo degeneration, men hittills vet inte forskarna effekterna av att ha mer övervikt.
• Rökning har en negativ effekt.
• Att arbeta med tunga vikter har också en minimal effekt på degenerationen.
• En persons genetik är huvuddeterminanten för diskdegeneration.

Symptom på artros i ryggraden

Här är några av symptomen på artros i ryggraden:

• Smärta i ländryggen som kommer och går.
• Stelhet på morgonen som blir bättre under dagen och minskar under aktivitet.
• Smärta i ländryggen som sprider sig till rumpan, låren och bäckenet.
• Minskad styrka i benen.
• Nacksmärta och stelhet.
• Begränsad rörlighet i ryggraden och svårigheter med att böja sig ner och att gå.

När diskarna går sönder måste musklerna successivt arbeta hårdare för att stödja ryggraden och upprätthålla balans under rörelse. Om musklerna är tillräckligt starka och fjädrande och de olika muskelgrupperna koordinerar bra, kan de ta hand om den extra ansträngningen.

Studier visar emellertid att det inte finns något samband mellan graden av slitage på de intervertebrala diskarna och smärta. Ju större muskelutveckling, desto mindre direkt är relationen. Av denna anledning lider vissa personer med avancerad degeneration ingen smärta för att de har mycket muskulatur.

Diagnos

Läkare baserar diagnosen på artros i ryggraden på symptom som smärta, stelhet och begränsad rörlighet. Utöver det brukar läkare överväga röntgen av patienter som klagar på smärta och begränsad rörlighet i ryggraden. De flesta läkare begär röntgen av ryggraden.

Behandling

Målet med behandlingen är att lätta på smärtan för patienten och förbättra deras livskvalitet. Det finns flera tillgängliga alternativ för att uppnå denna effekt, som fysiska åtgärder, läkemedel och kirurgi.

Behandlingen involverar användningen av smärtstillande som paracetamol. Om de dock inte lättar på smärtan kan patienten kombinera det med antiinflammatoriska läkemedel. I de fall där antiinflammatoriska läkemedel inte kan användas, kan opioida smärtstillande medel som till exempel tramadol vara användbart.

Patienter med svår artros i ryggraden kan drabbas av någon tillhörande neurologisk komplikation. I dessa fall gör komprimeringen av en nerv eller ryggradstenosen att en behandling med andra, kraftigare läkemedel är nödvändig.

Utöver det kan rekommendationer från en fysioterapeut vara till hjälp. Kombinationen av alla dessa alternativ kan hjälpa till att lätta på symptomen för artros i ryggraden.