Det här händer i kroppen efter att du ätit en Big Mac
Snabbmat är gott och kan vara bra när man inte har mycket tid till att laga mat. Det har dock länge varit känt att snabbmat som färdigpizza, Big Mac, friterade kycklingnuggets och dylikt det inte är speciellt nyttigt eftersom det oftast innehåller mycket mättat fett, natrium och raffinerat socker som kan skada kroppen, och det är en bidragande orsak till övervikt och fetma.
För en tid sedan möttes allmänheten av en reklam med texten: “100% nötkött, sallad, lök, gurka, smält cheddarost och dressing”.
Bakom denna goda hamburgare ligger massor av kalorier och mättade fetter som kan påverka hälsan, många gånger kommer effekterna direkt efter att man ätit en Big Mac.
För att uppmärksamma konsumenter på vad som händer i kroppen har FastFoodMenuPrice gjort en informationssammanställning som vi skulle vilja dela med oss av.
Akta dig! Effekterna börjar redan några minuter efter att du har tagit den första tuggan.
10 minuter efter att ha ätit en Big Mac mår du bra, men…
En Big Mac med ost och dressing innehåller 540 kalorier vilket leder till två effekter. Den första är en onormalt hög blodsockerhalt. Den andra är att hjärnans belöningssystem aktiveras och frigör dopamin, som gör att du känner glädje och lycka.
Denna effekt påminner om den vid narkotikamissbruk, då den får dig att tänka: “Vilken god burgare!”.
Efter 20 till 30 minuter kommer du att vilja äta mer
En Bic Mac innehåller mycket majssirap med hög fruktos- och natriumhalt, vilket får dig att vilja äta mer. Båda dessa substanser klassas som beroendeframkallande, så det är inte förvånande att de framkallar ångest.
Men det värsta har du ännu inte läst. En Big Mac innehåller ca 970 mg natrium vilket gör dig uttorkad och negativt vilket påverkar njurarna och hjärtat.
Den kan också ge dig höjt blodtryck, diabetes och fetma.
Efter 40 minuter: bristande kontroll av dina glukosnivåer
Du känner antagligen fortfarande ångest och vill äta ännu en Big Mac. Genom att äta mat med en så hög kalorinivå förlorar du kontrollen över blodsockret vilket gör att du vill äta mer snabbmat.
En Bic Mac innehåller lite mer än 25% av den dagliga rekommenderade mängden kalorier, vilket påverkar bukspottskörteln och sänker din glukoshalt. Det leder i sin tur till en nästan okontrollerbar hunger.
60 minuter och framåt: långsam matsmältning
Kroppen behöver vanligtvis 24 till 72 timmar för att smälta maten, men den höga fetthalten i en Big Mac gör processen lite mer komplicerad och därför kan det ta mer än 3 dagar.
Beroende på vilken kost du äter i övrigt, kan transfetterna också ta upp till 51 dagar innan de smälter ordentligt. Den stora fetthalten ökar sedan risken för hjärtsjukdomar, fetma, cancer och diabetes.
Eftersom hamburgaren har en sådan stor brist på näring och mest tillför skadliga ämnen till kroppen bör en Big Mac bara ätas vid enstaka tillfällen, om ens alls.
Att äta det regelbundet kan ha allvarliga effekter på kroppen på både kort och lång sikt.
Spara
Spara
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
-
Prayson B, McMahon JT, Prayson RA. Fast food hamburgers: what are we really eating? Ann Diagn Pathol. 2008 Dec;12(6):406-9. doi: 10.1016/j.anndiagpath.2008.06.002. Epub 2008 Jul 26. PMID: 18995204.
- Fuhrman J. (2018). The Hidden Dangers of Fast and Processed Food. American journal of lifestyle medicine, 12(5), 375–381. https://doi.org/10.1177/1559827618766483
- Bahadoran, Z., Mirmiran, P., & Azizi, F. (2016). Fast Food Pattern and Cardiometabolic Disorders: A Review of Current Studies. Health promotion perspectives, 5(4), 231–240. https://doi.org/10.15171/hpp.2015.028
- Mohammadbeigi, A., Asgarian, A., Moshir, E., Heidari, H., Afrashteh, S., Khazaei, S., & Ansari, H. (2018). Fast food consumption and overweight/obesity prevalence in students and its association with general and abdominal obesity. Journal of preventive medicine and hygiene, 59(3), E236–E240. https://doi.org/10.15167/2421-4248/jpmh2018.59.3.830