Typer av allergitester och hur de utförs

Det finns olika typer av allergener, så det finns även flera typer av allergitester som kan användas för att identifiera en patients allergier.

Generellt talat är alla olika typer av allergitester medicinska tester som inkluderar en uppsättning procedurer som identifierar allergier eller känsligheter en patient kan ha mot vissa substanser.

Dessa tester kan utföras på olika sätt, men några av de vanligaste är pricktestet, blodprover och kontrollerad exponering för en problematisk substans. Vidare kan man även använda plåstertester.

Labbtester kontra exponeringstester

Blodprover, eller labbtester, skiljer sig från andra typer av allergitester. Detta eftersom de endast kontrollerar substanserna som för tillfället finns i blodomloppet.

Dessa tester har vanligtvis att göra med IgE-antikroppar, eller celler som deltar i skyddet av kroppen mot substanser som kroppen registrerar som “farliga”.

Å andra sidan finns det även exponeringstester. Dessa inkluderar pricktester, plåstertester och kontrollerad exponering för den misstänkta substanser. Detta låter det medicinska teamet att kolla efter en allergisk reaktion.

För att identifiera allergen studerar det medicinska teamet alla symptom patienten uppvisar och jämför dem sedan med tidigare allergiska reaktioner.

När det handlar om exponering för ett läkemedel så kan man administrera det oralt, nasalt, genom bronkerna, etc. Detta beror på karaktärsdragen hos själva läkemedlet.

Allergitester för läkemedel

Generellt utför ett medicinskt lag dessa typer av allergitester när patienten får en allergisk reaktion av oklar anledning.  Läkemedel kan trots allt producera olika bieffekter beroende på dess egenskaper.

Enligt nyligen utförda studier kan alla läkemedel orsaka negativa reaktioner hos olika personer. Men det finns vissa beståndsdelar som kan orsaka mer frekvent hyperkänslighet.

Några vanliga symptom på en allergisk reaktion på läkemedel inkluderar:

• Nässelfeber
• Generella stickningar eller sveda eller lokala stickningar och sveda där läkemedlet administrerats
• Utslag
• Feber av varierande styrka
• Tårar och stickningar i ögonen
• Inflammation i området där läkemedlet administrerades
• Anafylaxi eller en anafylaktisk reaktion i de allvarligaste fallen

Under ett allergitest kan läkarna undersöka flera typer av läkemedel. För varje test kommer specialister besluta om de lämpligaste läkemedlen att administrera.

Prick- eller hudtester

Prick- eller hudtester är ytterligare en vanlig form av allergitester. Läkarna använder dem ofta för att undersöka allergier mot livsmedel, djur eller omgivningen.

Här är den vanligaste proceduren:

1. Man desinfekterar patientens hud på insidan av underarmen med alkohol.
2. Därefter injicerar man en liten mängd av substansen i huden.
3. Därefter markeras de punkterade områdena och rengör områdena på kvarvarande substanser.
4. Efteråt måste patienten vänta i runt 15 minuter för att se om någon allergisk reaktion uppstår. Under dessa 15 minuter får patienten inte klia, vidröra eller ändra på området där substanserna injicerades.

Typer av allergitester: plåstertester

Dessa tester är också vanliga för att undersöka allergier mot livsmedel, djur eller omgivningen.

1. I detta test desinfekterar läkaren först patientens rygg.
2. Sedan placerar man plåster som innehåller testsubstanser på ryggen. Plåstren släpper långsamt ut beståndsdelen under 48 timmar.
3. Efter 48 timmar måste patienten komma tillbaka så att läkaren kan ta bort plåstren och observera möjliga reaktioner.

Rekommendationer för att utföra plåstertester är att inte blöta ned eller klia området på ryggen där de sitter. Man bör även undvika ansträngande fysiska aktiviteter som kan orsaka svettningar, eftersom plåstren kan falla av.

Patienten bör även undvika bruk av kirurgtejp och att ta andra läkemedel om möjligt.

Kontrollerad exponeringstester

Läkare använder generellt dessa typer av allergitester för att direkt undersöka en patients eventuella allergi mot ett specifikt läkemedel, eller toleransen för liknande preparat.

Men denna metod är mer riskabel än ovan nämnda tester. I dessa fall måste specialister därför noggrant utvärdera fördelarna och riskerna när man överväger dessa tester.

Ibland kan det medicinska laget behöva upprepa proceduren på grund av ett falsk-negativt svar. I dessa fall kommer specialister besluta sig om det bästa testet för varje situation och sedan kommunicera alternativen till patienten.