Teorin om livets tre stora kärlekar, känner du igen dig?

Tredje gången gillt, brukar man säga. Och tydligen gäller den frasen även kärlek. Det är ingen vetenskaplig teori, men det finns en populär föreställning som cirkulerar på sociala medier: att vi upplever tre stora kärlekar under ett liv. En vi idealiserar, en som krossar vårt hjärta, och en som, utan drama eller kaos, känns som att vi kommer hem. Intressant, eller hur?

Det gäller egentligen inte att räkna hur många gånger du har blivit kär eller hur många partners du har haft. Snarare handlar det om hur dessa berättelser format dig. För varje relation lämnar ett avtryck i hjärtat: den visar dig hur du älskar, vad du tolererar, vad du söker… och vad du inte skulle tillåta igen. Utan tvekan inbjuder detta sätt att se på kärlek dig att stanna upp, se tillbaka och fråga dig själv om du har gått igenom något av dessa stadier.

1. Den första kärleken: Idealets och fantasins kärlek

Av livets tre stora kärlekar dyker denna vanligtvis upp i tonåren eller tidig vuxen ålder. Det är en kärlekshistoria som vi upplever intensivt, och känner att den kan stå emot allt. Allt är nytt, spännande, och det känns som att det kommer att vara för evigt. Vi tror att kärlek är allt som behövs, och att ingenting kan gå fel.

Denna typ av relation kännetecknas av idealisering. Vi sätter inte bara den andra personen på en piedestal, utan vi övertygar oss också om att det vi känner är perfekt. Vi gör upp planer för framtiden, vi säger fraser som “det vi har är unikt och okrossbart”, och det finns ett starkt behov av bekräftelse, även från människorna omkring oss.

Oftast är det inte uppbrottet som väger tyngst, utan insikterna om verkligheten. När det tar slut – för det gör det i de flesta fall – är inte bara personen borta, utan även fantasin. Det är ett smärtsamt uppbrott eftersom det markerar den första krocken mellan vad vi föreställer oss och vad som faktiskt händer.

Läs också: Varför slutar dina förhållanden alltid på samma sätt?

Ett tydligt exempel är filmen 500 Days of Summer. Tom tror att han har hittat sitt livs kärlek i Summer. Han projicerar en perfekt berättelse på henne och ignorerar tecknen på att de inte känner likadant. Han klamrar sig fast vid idén om “för alltid”, medan hon aldrig lovar någonting. Slutet är inte tragiskt, men det är verkligt: de blir inte ett par, och det tvingar honom att gå vidare med sitt liv.

Vad är vi oss av den? Denna första kärlek lär oss hur anknytning känns, vad starka känslor är och hur skör illusionen kan vara när vi står öga mot öga med verkligheten. Även om vi minns den med glädje över tid, visar den oss också att kärlek inte alltid är allt ett förhållande behöver för att det ska fungera.

2. Livets tre stora kärlekar: Den intensiva kärleken

Den kommer när vi inte längre är densamma som vi var i vår första kärlek, men fortfarande har mycket att upptäcka. Den känns djup, omslutande, och även brådskande. Vi upplever den med total hängivenhet, övertygade om att vi den här gången verkligen förstår vad det innebär att vara med någon.

Men långt ifrån att vara fridfull, präglas denna kärleksrelation ofta av upp- och nedgångar, motsägelser och ett ständigt behov av bekräftelse. Det är en relation som utmanar allt vi trodde att vi visste om oss själva. Den konfronterar oss med våra osäkerheter, väcker gamla sår och tvingar oss att se de mönster vi har burit på utan att inse det.

Det blir en sorts känslomässig berg-och-dalbana. Det finns stunder av eufori och kontakt, följt av återkommande distans, konflikt eller uppbrott. Det är vanligt att vi försöker tvinga fram en passande form: att forma den andra personen för att passa våra förväntningar eller anpassa oss själva för att inte förlora dem. Intensitet kan förväxlas med kompatibilitet, och önskan att det ska fungera till varje pris leder till att vi ignorerar varningstecknen.

Slutet på denna kärlekshistoria gör ofta mycket ont. Men det är vid det uppbrottet som det största lärandet sker. Det tvingar oss att fråga oss själva vad vi letade efter hos den andra personen och varför. Det lämnar oss med en brutal klarhet kring vad vi inte längre vill upprepa.

Ett kraftfullt exempel är Emily Brontës bok Svindlande höjder. Kärlekshistorien mellan Heathcliff och Catherine är fängslande, kaotisk, präglad av begär, stolthet och förbittring. De är kraftigt attraherade av varandra, men klarar inte av att bygga upp något stabilt. Deras relation är full av passion, men också förstörelse.

3. Livets tre stora kärlekar: Den villkorslösa kärleken

Efter att ha älskat från illusion och kaos, framträder en tredje form av kärlek. Den bryter inte längre fram med intensitet eller storslagna löften om kärlek. Den kommer tyst, utan överdrivna förväntningar, och just därför överraskar den.

Denna tredje typ av livets tre stora kärlekar uppstår när det förflutnas smärta inte längre styr våra beslut. Den är frukten av läkning, av personligt arbete, av ackumulerat lärande. Den beror inte på önskan att bli frälst eller behovet av att passa in. Här finns inga lekar, inget slöseri med tid, inga masker: i stället finns lugn och acceptans.

Det är en mogen relation, där båda parter väljer varandra utan brådska. Det finns inget behov av att bevisa någonting. Båda kan vara den de är, utan rädsla för att bli dömda eller övergivna. Du blir accepterad med dina nyanser, dina sår och dina egenheter, och gör detsamma med din partner, eftersom ingen av er längre letar efter en idealiserad version av en partner, utan snarare en verklig och ärlig relation.

Läs också: Vad är en “situationsrelation” och hur navigerar du den?

Det är inte en perfekt relation, men en engagerad sådant. När utmaningar uppstår möter ni dem tillsammans, med en vilja att bygga, inte rädsla för att förlora. Denna kärlek motiverar, upprätthåller, och framför allt bringar den frid.

Här är ett exempel på den villkorslösa kärleken: Claudia och Martín träffades oväntat, efter flera förhållanden som inte fungerat. När de bestämt sig för att steget in i ett förhållande fanns det inget drama eller eviga löften, bara något som sakta men säkert började kännas rätt. De lärde sig att älska varandra utan krav, att respektera varandras utrymme och att stödja varandra utan beroende. Idag delar de en fridfull relation där båda kan vara sig själva. De kompletterar inte varandra: de följer varandra.

Denna typ av kärlek försöker inte lära oss genom lidande, utan snarare genom balans. Den är vad många längtar efter. Dock kan vi bara uppleva den när vi inte längre strävar efter att fullborda det vi saknar. Den kommer snarare när vi står redo att dela med oss av det vi redan är.

Har du inte genomlevt alla livets tre stora kärlekar?

Alla går inte samma väg. Vissa känner tydligt igen sig dessa stadier, andra upplever dessa livets tre stora kärlekar i en annan ordning, och vissa identifierar sig inte med någon av dem. Och det är okej. Kärlek följer inte ett fast manus eller har ett förutbestämt antal “försök”.

Om du känner att du fortfarande inte har hittat någon som du kan bygga en varaktig relation med, se det inte som ett misstag från din sida. Alla relationer uppstår inte samtidigt eller på samma sätt. Ibland är den som är mest meningsfull den som uppstår när du har slutat att ängsligt söka och börjat må bra med dig själv.

Allt du har upplevt fram till denna punkt har betydelse. Även relationer som inte slutade som du förväntade dig. För du får näring av alla lärdomar du fått till dig, det du släppt taget om och det du nu vet att du förtjänar.