Skelande ögon: symptom och behandlingar
Skelande ögon, även känt som strabism, är ett tillstånd som vanligtvis inträffar direkt efter födseln. Prognosen är dock utmärkt om tillståndet diagnostiseras och behandlas innan fyra års ålder.
Tillståndet uppstår för att ögonen inte kan fokusera ordentligt på samma föremål. Ibland är problemet lätt att upptäcka, men andra gånger krävs en specialiserad diagnos.
I de allvarligaste fallen påverkar det inte bara personens syn, utan även dennes utseende.
Hjärnplasticitet är avgörande för utvecklingen av synen. Hjärnan har högre plasticitet innan fyra års ålder. Det är därför det är så viktigt att upptäcka skelande ögon tidigt, så att det kan korrigeras.
Vad är skelande ögon?
Skelande ögon inträffar på grund av att ögonen inte fokuserar tillsammans.
Detta tillstånd är en ändring i hur ögonen fokuserar, vilket leder till förlust av parallellism – att ögonen pekar i samma riktning när man fokuserar på ett föremål.
Det är vanligt att skelögdhet dyker upp kort efter födseln. Detta på grund av en brist i ögonmusklernas funktion. De kan inte bibehålla balansen och ögonen saknar därför koordination.
Det finns tillfällen då tillståndet förblir stabilt och inte orsakar några större förändringar i synen.
Andra gånger kan det dock leda till problem, huvudsakligen när personen är trött, nervös eller sjuk. Det kan även inträffa när ett föremål är på ett specifikt avstånd.
I nästan alla fall har ett av ögonen bättre skärpa och pekar “rätt”. Det andra ögat är inte lika skarpt och hamnar i en icke-parallell position.
Det finns flera grader av strabism beroende på vilken typ av avvikelse personen har.
Du kanske vill läsa: Fantastiska övningar för att stärka synen
Typer av skelande ögon
Generellt kallas det för horisontell strabism när ett öga rör sig från sida till sida. Om det å andra sidan rör sig upp och ned så kallas det för vertikal strabism.
Med denna särskiljning i åtanke finns det fyra typer av skelning beroende på avvikelsens grad (speciellt hos det icke-dominanta ögat).
Typerna är:
- Esofori: detta involverar konvergerande strabism där det ena ögat vrider sig in mot näsan.
- Exofori: detta involverar divergerande strabism där ett öga vrider sig utåt.
- Hyperfori och hypofori: dessa termer refererar till vertikal strabism där ett öga är högre (hypertrofi) eller lägre (hypotrofi) än det andra.
- Paralytisk strabism: detta orsakas av skada på den tredje, fjärde eller sjätte kraniala nerven som ett resultat av dålig blodtillförsel. Trycket på nerven kan leda till begränsade ögonrörelser och strabism.
Symptomen på strabism
Skelande ögon utgör ett synproblem på grund av att ögonen inte är i linje med varandra.
I princip är det inte ovanligt att nyfödda ibland korsar ögonen. Men vid tre eller fyra månaders ålder bör barnet kunna fokusera på föremål som de tittar på ögonen i perfekt linje med varandra.
De vanliga symptomen på strabism är:
- Ögonen pekar inte i samma riktning efter att barnet är fyra månader gammalt.
- Båda ögonen fokuserar på en punkt men verkar inte vara i linje.
- Dubbelseende hos vuxna.
I lindrigare fall av strabism kan barnet sluta ett öga när solen lyser. Det kan även luta på huvudet för att kunna fästa blicken. Det är även vanligt att dessa barn presterar sämre i skolan på grund av sina synproblem.
I slutänden får 30-35% av de drabbade försämrad syn i sitt icke-dominanta öga. Detta kallas för amblyopi. När strabism inträffar i vuxen ålder är det även vanligt att drabbas av dubbelseende.
Skelande ögon: tillgängliga behandlingar
Målet med behandlingar för detta tillstånd är att förhindra att det icke-dominanta ögat förlorar sin skärpa och att både ögonen ska hamna i linje så gott det går.
Dessa behandlingar fokuserar på att stärka ögonmusklerna så att avvikelsen minskar eller försvinner.
Det är vanligt att skriva ut speciella glasögon samt ordinera ögonövningar för att stärka muskeln.
När det kommer till amblyopi är den rekommenderade behandlingen total övertäckning. Alltså att man sätter en lapp över det dominanta ögat för att tvinga det andra att öka sin skärpa.
I de allvarligaste fallen kan behandlingen involvera kirurgi. Detta för att försvaga vissa muskler och stärka andra genom att modifiera dem så att ögonen hamnar i linje.
Ibland kan läkare även korrigera strabism genom att injicera botox (botulinumtoxin). Detta gör musklerna avslappnade, vilket kan minska problemet.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Salgado, C. (2005). Ambliopía y estrabismo. Boletín de la Escuela de Medicina, 30(2), 31-36.
- Mezquía Valera, Alina, Aguilar Valdés, Juan, Cumbá Abreu, Caridad, & Acosta Quintana, Leanne. (2010). Agudeza visual y aprendizaje escolar en estudiantes de secundaria básica del municipio Habana Vieja. Revista Cubana de Higiene y Epidemiología, 48(3), 264-270. Recuperado en 03 de julio de 2020, de http://scielo.sld.cu/scielo.php?script=sci_arttext&pid=S1561-30032010000300005&lng=es&tlng=es.
- Moguel Ancheita, S, Dixon Olvera, S, Martínez Oropeza, S, & Orozco Gómez, LP. (2003). Utilidad de la toxina botulínica en el tratamiento del estrabismo en enfermedades sistémicas. Archivos de la Sociedad Española de Oftalmología, 78(1), 9-14. Recuperado en 03 de julio de 2020, de http://scielo.isciii.es/scielo.php?script=sci_arttext&pid=S0365-66912003000100004&lng=es&tlng=es.
- Dras. Andrea Jara, María Augusta Naranjo, Pamela Salas, Marcela Arrufat, Romina Nuñez, Mariana Pozzi Azzaro, Susana Gamio (2018). Utilidad de la Toxina Botulínica tipo A para el tratamiento de estrabismos horizontales. Servicio de Oftalmología, Hospital de Niños Dr. Ricardo Gutiérrez, Buenos Aires, Argentina. https://archivosoftalmologia.com.ar/index.php/revista/article/view/57.
