Är scharlakansfeber smittsamt?
Scharlakansfeber är en akut infektionssjukdom orsakad av bakteriearten Streptococcus pyogenes. Enligt vetenskapliga studier är denna mikroorganism en av de mest virulenta för människor bland de 74 arter som utgör denna släkt. I den här artikeln kan du läsa med om huruvida scharlakansfeber är smittsamt.
Denna bakterie orsakar både och icke-varbildande sjukdomar hos människor, som faryngit, celluliter, nekrotiserande fasciit och reumatisk feber, bland många andra. Det är därför viktigt att hålla denna patogen i fokus ur klinisk synvinkel. Idag vill vi berätta om scharlakansfeber och de många sätt på vilka scharlakansfeber är smittsamt.
Hur scharlakansfeber är smittsamt
Enligt epidemiologiska publikationer är scharlakansfeber en patologi som främst drabbar barn. Här är några data för att sätta situationen för denna sjukdom på en global nivå i perspektiv:
- Asymptomatiska Streptococcus pyogenes-infektioner förekommer hos 3 till 26% av friska barn i en viss population
- Upp till 58% av spädbarn med halsont kan ha denna bakterie
- S. pyogenes är den streptokockart som oftast förknippas med utbrott, och det är vanligt att dessa överförs via förorenad mat.
- De senaste decennierna har antalet utbrott av scharlakansfeber ökat. 2009 såg man bland annat över 23 000 dokumenterade fall i Vietnam.
Som du kan se, även om vi står inför en sjukdom som är förknippad med forna dagar, fortsätter den att existera i det moderna samhället. Det är därför en bra idé att känna till de sätt på vilka scharlakansfeber är smittsamt.
Vi rekommenderar att du läser den här artikeln: Sjukdomssignaler på tungan
Vad är scharlakansfeber?
Som vi nämnde ovan är scharlakansfeber en sjukdom som orsakas av en Streptococcus pyogenes-grupp A-infektion. Enligt studier kan denna bakterie producera exotoxiner och superantigener – vilket orsakar överdrivna svar från immunsystemet. Effekten den har på människokroppen kan därför orsaka ett antal symptom.
De vanligaste platserna för bakteriekolonisering är slemhinneytorna, och även huden i mindre utsträckning. På portaler, som US National Library of Medicine, finns listor över symptom som är associerade med scharlakansfeber:
- Infektionen börjar med feber och ont i halsen
- Man ser ett utslag av primärt ursprung på nacke och bröst som sedan sprider sig till resten av kroppen
- Svullnad uppträder i lymfkörtlarna i nacken
Slutligen har du också sekundära symptom, som värk i kroppen, illamående, frossa och rodnad och svullnad i tungan
Observera att utslag är det mest uppenbara symptomet på denna sjukdom. Även om de första tecknen uppträder under den första eller andra dagen efter infektionen, uppträder vanligtvis utslag efter tre till fem dagar och varar i mer än en vecka.
Är scharlakansfeber smittsamt?
Enligt professionella pediatriska organisationer som Kidshealth är scharlakansfeber mycket smittsamt. Både direktkontakt med den drabbade personens lesioner (hos patienter med koppor, en annan manifestation orsakad av denna bakterie) och inandning av mikropartiklar (hosta och nysningar) från en sjuk person kan sprida infektionen till en frisk person.
Dessutom måste du notera att denna mikroorganism överlever på ytor och föremål i upp till fyra veckor. Att röra vid material och mat som har varit i kontakt med en sjuk person och sedan stoppa in fingrarna i munnen innebär en potentiell fara.
Officiella organ, som Centers for Disease Control and Prevention (CDC), varnar för att en av de vanligaste orsakerna till utbrott av scharlakansfeber är dålig mathantering. Experter tror dock inte att husdjur eller leksaker kan överföra bakterien så länge desinfektionen är adekvat.
Den smittsamma perioden
Den smittsamma perioden varar så länge som man kan observera symptom. Trots detta är det en mild infektion som man lätt kan behandla med antibiotika. Observera att patienten inte längre är smittsam efter 48 timmars behandling.
Hur kan infektion förhindras?
Som du kan se är scharlakansfeber en mild men mycket smittsam sjukdom som överförs av ohygieniska ytor eller av mikropartiklar i saliv hos sjuka människor. Korrekta hygienvanor skapar därmed den första försvarsbarriären. Här är några riktlinjer som du bör följa för att förhindra sjukdomen:
- Håll för mun och näsa med en näsduk när du nyser eller hostar
- Tvätta händerna regelbundet med tvål och vatten i minst 20 sekunder
- Se till att den smittade använder sina egna handdukar, bestick och andra redskap
- Följ ett strikt mat- och ytreningsprotokoll på platser där epidemiologiska utbrott inträffar
Läs mer i den här artikeln: Hur penicillin fungerar i kroppen
Scharlakansfeber och dess spridning
Detta är en mycket smittsam infektion orsakad av en mikroorganism som förekommer i populationen. Det är dock en mild infektion som försvinner inom några dagar efter antibiotikabehandling.
Även om en patient kan få komplikationer, som lunginflammation eller bihåleinfektioner, är detta egentligen inte vanligt. Du bör dock konsultera en läkare om det förekommer utslag i samband med feber.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Wong, S. S., & Yuen, K. Y. (2012). Streptococcus pyogenes and re-emergence of scarlet fever as a public health problem. Emerging Microbes & Infections, 1(1), 1-10.
- Canals, M. (1989). Dinámica epidemiológica de la escarlatina en Chile. Revista chilena de pediatría, 60(1), 15-18.
- Fiebre escarlata, medlineplus.gov. Recogido a 12 de septiembre en https://medlineplus.gov/spanish/ency/article/000974.htm
- Escarlatina, Kidshealth.org. Recogido a 12 de septiembre en https://kidshealth.org/es/parents/scarlet-fever-esp.html#:~:text=Las%20infecciones%20bacterianas%20que%20causan,del%20contacto%20con%20la%20piel.
- Escarlatina, CDC. Recogido a 12 de septiembre en https://www.cdc.gov/groupastrep/diseases-public/scarlet-fever-sp.html
- Piñeiro Pérez, Roi, et al. “Adecuación del diagnóstico y tratamiento de la faringoamigdalitis aguda a las guías actuales.” Pediatría Atención Primaria 18.72 (2016): 317-324.