Revolutionerande terapi hjälper man i koma

Även om patienten fortfarande inte kan samspela med sin omgivning, har han lyckats återfå sitt medvetande, är vaken, och hans blick reagerar på stimuli.

När en person får tillbaka sitt medvetande efter flera år i koma är det alltid en nyhet.

Det som hände för inte alls länge sen i Frankrike är däremot väldigt speciellt från en vetenskaplig synvinkel. Utan tvekan kan detta ge patienter i samma situation hopp.

Utvecklingen tog plats på neurologiska sjukhuset Pierre Wherteimer i Lyon (Frankrike). Vi använder ordet “utveckling” eftersom det varken var spontant eller slumpmässigt.

Vår tursamma huvudperson i historien är 50 år gammal och har varit i koma sen han var 35 efter en allvarlig bilolycka som lämnade honom invalidiserad.

Lyons universitetet, som ligger precis bredvid detta sjukhus, genomförde en intressant studie baserad på enkel stimulering av vagusnerven.

Det var dock en långsam process. Forskarna väntar fortfarande på flera framgångar och framsteg. Patienten lider dessutom fortfarande av allvarliga konsekvenser och hans vaknande är långsamt.

Däremot reagerar han redan till olika stimuli, visar uppmärksamhet, fokuserar sin blick och kan vända sitt huvud mot saker som intresserar honom.

Det är bara en början, men det är det första stadiet. Det är också det första steget av ett framsteg som utan tvekan kommer att föra med sig otroliga nyheter.

Låt oss analysera vad terapin går ut på. Den utvecklades av en grupp framgångsrika läkare, som leddes av forskaren Marc Jeannerod från institutionen för kognitiva vetenskaper.

Att återfå medvetandet efter 15 år i koma

Om det finns något som psykologer och psykiatriker säger hela tiden, är det att ingenting är lika gåtfullt som att försöka förklara vad medvetandet egentligen är.

Folk som har en kär person i koma vet däremot väldigt väl att patienten befinner sig i något konstigt mellanstadium mellan liv och död. Dessa personer behåller sina livsuppehållande funktioner. Men de befinner sig i en värld långt borta från vår och de har tappat all gnutta av mänsklighet.

Man bör dock komma ihåg att denna neuronaktivitet som begränsar medvetandet ofta är väldigt ömtålig. Det här har varit utmaningen för många vetenskapsmän: hur kan man närma sig den känsliga, verkliga och nära världen hos en person i vegetativt stadium?

Vagusnerven, nyckeln till att “vakna”

Arbetet publicerades nyligen i tidskriften Current Biology. Nyheten har ändå redan hunnit spridas runt världen.

Vetenskapsmännen ber oss dock att inte ha alltför höga förväntningar. Det finns trots allt för närvarande bara en komapatient som har blivit given denna terapi. Det är fortfarande nödvändigt att testa metoden med flera personer med olika hjärnskador för att mäta dess riktiga förmåga att hjälpa.

Terapin är baserad på området runt vagusnerven. Behandlingen i sig handlar om att applicera små pacemakers runt patientens vagusnerv.

Kom ihåg att vagusnerven kopplar en oändlig mängd nerver, organ och strukturer till vår hjärna. Det är som en kanal i vilken oändligt många funktioner är kopplade. Denna “aktiva” nerv driver eller anpassar allting till en typ av respons.

Det vetenskapsmännen också gjorde i detta fall var att stimulera ett specifikt område som kopplas till vagusnerven: retikulära aktiveringssystemet.

Detta är en fascinerande struktur som bland annat ansvarar för reglering av sömn- och vakenhetsgraden.

Utgångspunkten för neurologerna då de började var denna: om de skulle stimulera vagusnerven, kunde det få patienten i koma att återfå medvetandet?

Resultatet var långsamt men effektivt. Den första personen som dessa pacemakers testades på vaknade efter 15 år i en värld av medvetslöshet. 

Flera studier behövs

Det vetenskapliga samfundets respons generellt är att vara försiktig. Tekniken att stimulera vagusnerven är i sig ingenting nytt. Den har i själva verket använts sedan länge hos patienter med epilepsi och i fall av allvarlig depression.

Det den gör är att den “återaktiverar” medvetandet och aktiviteten i många av våra organ. Däremot är denna aktivering väldigt långsam: därifrån framåt kräver terapin fortfarande mycket jobb.

Dessutom är patienten i koma som har vaknat fortfarande inte autonom och har inte förmågan att interagera med sin omgivning.

Patienten är vid medvetandet, det är sant. Han är vaken utan tvekan. Han kan däremot inte kommunicera och det finns inga bevis på att han skulle förstå något av sin situation eller det som händer omkring honom.

Den enda aktivitet som han har visat hittills är begränsad till hans blick: han fäster uppmärksamhet på n ågonting, han tittar, observerar och verkar vara speciellt intresserad då någon från hans familj läser något.

Som vi sa så är det väldigt svårt att förklara exakt vad medvetandet är. Det har utan tvekan flera olika steg och distinkta nivåer. Därför är denna patient fortfarande på det första steget.

Han har fortfarande några steg kvar innan han kan vakna fullt ut, kommunicera och bilda en äkta anknytning till sin omgivning.

Vi hoppas att han med tid och rätt stimulering kan göra det snart.

Under tiden väntar vi på fler resultat från terapi med stimulering av vagusnerven hos patienter i koma.