Olika sorters antibiotika för urinvägsinfektioner
Urinvägsinfektioner, eller UVI, är relativt vanliga. Kvinnor drabbas oftare av dem på grund av den kortare längden på deras urinvägar. Det beräknas faktiskt att minst en av fem kvinnor drabbas av någon form av urinvägsinfektion under sitt liv. Infektionen kan förekomma i alla delar av urinsystemet. Detta innebär att den kan vara belägen i urinblåsan, njurarna, urinledarna eller urinröret. Det uppskattas dock att 80% av fallen handlar om infektioner i de nedre urinvägarna, eller urinblåsan och urinröret. Vetenskapen har inte upptäckt det ideala läkemedlet för att behandla urinvägsinfektioner och tyvärr har tillgängliga antibiotika för urinvägsinfektioner biverkningar på kort, medellång och lång sikt.
Den vanligaste formen av urinvägsinfektion är cystit hos kvinnor och prostatit hos män. Hos äldre vuxna är förekomsten av tillståndet lika hos båda könen. Säsongsmässiga eller geografiska faktorer verkar inte ha någon påverkan på dessa fall. I den här artikeln tittar vi närmare på vad som orsakar dessa infektioner och hur antibiotika hjälper till att behandla dem.
Urinvägsinfektioner
Bakterier ger upphov till urinvägsinfektioner. Mellan 70% och 90% av fallen beror på en infektion av bakterien Escherichia coli. I mindre utsträckning är det andra bakterier som kan ligga bakom, till exempel Proteus mirabilis, Staphylococcus coagulase, Klebsiella pneumoniae och Enterococcus faecalis.
Vissa människor är mer benägna att utveckla urinvägsinfektioner, främst de som lider av diabetes, ett försvagat immunsystem eller är äldre. Det finns också en ökad risk för infektion hos personer med neurogen blåsrubbning, hos personer som har en urinkateter, eller som inte tömmer urinblåsan effektivt av andra anledningar.
De vanligaste urinvägsinfektionerna hos män är prostatit, uretrit, epididymit och orkit. Hos kvinnor är cystit och asymptomatisk bakteriuri (särskilt på grund av graviditet och/eller andra besvär med urineringen) vanligast.
Du bör också läsa: Orsakerna till att vissa får cystit efter sex
Användning av antibiotika för urinvägsinfektioner
Läkare använder oftast antibiotika som den första behandlingen för att bekämpa urinvägsinfektioner. De mest använda typerna av antibiotika för urinvägsinfektioner är de som tillhör en av följande grupper:
- Fluorkinolonantibiotika. Läkare använder dessa för att behandla urinvägsinfektioner i de lägre delarna av urinsystemet. Vanligtvis administreras de först intravenöst och sedan oralt eftersom de har bra upptag i matsmältningssystemet. Gravida kvinnor kan ta dem efter tredje trimestern.
- Aminoglykosider. Dessa är bakteriedödande antibiotika som särskilt används när orsaken till infektionen är gramnegativa bakterier. Patienter kan bara använda dem under korta perioder eftersom de har toxiska effekter.
- Cefalosporiner. Experter rekommenderar inte att du använder första generationens cefalosporiner, men andra generationens cefalosporiner kan fungera för milda infektioner och tredje generationens cefalosporiner för allvarligare infektioner.
- Aminopenicillin/betalaktamashämmare. Dessa är bäst för milda infektioner och för gravida kvinnor, eftersom de inte påverkar fostret. Många bakterier är emellertid resistenta mot dem.
- Trimetoprim/sulfamethoxazol (TMP/SMX). Läkare använder endast dessa om de specifikt har identifierat de bakterier som orsakar infektionen och dessa bakterier är känsliga för detta läkemedel. Annars rekommenderar man dem inte.
- Nitrofurantoin. Läkare använder oftast dessa för att förhindra återkommande infektioner. De rekommenderar dock inte detta läkemedel för kvinnor i graviditetens första trimester.
- Fosfomycin trometamin. Detta antibiotikum är effektivt mot grampositiva och gramnegativa bakterier. Patienten måste ta det i en enda dos och det är ett av de mest använda och mest effektiva antibiotikapreparaten mot urinvägsinfektioner.
Den här artikeln kan intressera dig: Möjliga risker med att ta antibiotika
Saker att tänka på
Vilken antibiotikabehandling som ska användas beror på den specifika bakterien som orsakar urinvägsinfektionen. Men med tanke på att de flesta av dem är orsakade av Escherichia coli är det bäst att börja behandlingen mot denna bakterie medan läkaren väntar på laboratorieresultat.
Antibiotika, liksom de flesta mediciner, har biverkningar. Vissa av dem är omedelbara och man känner därför av dem kort efter att man har tagit medicinen. Dessa är bland annat feber, illamående, diarré, kräkningar, huvudvärk, utslag, senproblem och nervskador. Dessutom kan även andra biverkningar manifestera sig på medellång och lång sikt. Detta beror främst på att de flesta antibiotika påverkar bakteriefloran i vagina och tarmen. Därför ökar de mottagligheten för opportunistiska bakterier och svampinfektioner i dessa områden. Många läkare rekommenderar därför ofta att man tar probiotika under och efter antibiotikabehandlingen.
Det största problemet är att det är lätt att bakterier blir resistenta mot antibiotika.
Forskare förväntar sig att bakterier under de kommande åren kommer att utveckla resistens mot många olika typer av antibiotika. Dessa antibiotika är bland annat norfloxacin, ciprofloxacin, amoxicillin och ampicillin. Hittills verkar endast fosfomycin trometamol vara tillräckligt starkt för att bekämpa denna effekt. Men forskare arbetar hårt för att se till att det fortfarande finns behandlingsalternativ.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Andreu, A., Alós, J. I., Gobernado, M., Marco, F., de la Rosa, M., García-Rodríguez, J. A., & Grupo Cooperativo Español para el Estudio de la Sensibilidad Antimicrobiana de los Patógenos Urinarios. (2005). Etiología y sensibilidad a los antimicrobianos de los uropatógenos causantes de la infección urinaria baja adquirida en la comunidad. Estudio nacional multicéntrico. Enfermedades infecciosas y microbiología clínica, 23(1), 4-9.
- Calderón-Jaimes, E., Casanova-Román, G., Galindo-Fraga, A., Gutiérrez-Escoto, P., Landa-Juárez, S., Moreno-Espinosa, S., … Valdez-Vázquez, R. (2013). Diagnóstico y tratamiento de las infecciones en vías urinarias: un enfoque multidisciplinario para casos no complicados. Boletín Médico Del Hospital Infantil de México.
- Martín Martínez, J. C. (2004). Infecciones urinarias complicadas: revisión y tratamiento. Información Terapéutica Del Sistema Nacional de Salud. https://doi.org/10.1111/j.1365-3156.2011.02888.x
