"Mikroaggression": Ett pars värsta fiende
Mikroaggression är en dold form av psykologisk misshandel som baseras på ihållande daglig förnedring där en person använder skämt eller hån för att gradvis sänka ditt självförtroende. Man hör tyvärr inte mycket om det eftersom det inte lämnar några märken och många gånger är varken den som gör det eller offret medvetna om att något destruktivt händer. Vi kommer att gå igenom några exempel för att hjälpa dig förstå det bättre.
Det är vanligt att både män och kvinnor säger saker som: “Det är bättre att jag pratar, du kommer bara att säga fel sak” eller “Nej, gör det inte, låt mig göra det för annars kommer du bara ha sönder det”. Som du kan se kan det verka sägas med kärlek, men i själva verket ger det kontrollen till den andra personen.
Vad som karaktäriserar “mikroaggression”
En relation bygger på en serie fundamentala grundstenar: respekt, tålamod, empati, intimitet samt ömsesidig förståelse. När en dimension fallerar försvagas också resten. Utan exempelvis bra kommunikation kan det inte finnas ordentlig empati, och utan empati kan det inte finnas äkta ömsesidig förståelse.
En lycklig, hälsosam relation är som ett starkt tyg med många färger som harmoniserar. Olikheter respekteras för att det finns en balans i den grupp av trådar och material som utgör tyget. Mikroaggression är som att dra ut en tråd varje dag. Du märker det inte, men det kommer till slut att försvaga tyget och lämna små hål genom vilket harmonin och lyckan kan fly.
Låt oss titta på vad som karaktäriserar mikroaggression.
Undervärdering och brist på uppmärksamhet
Det kan se ut som en brist på intresse för den andra personen. Det är därför något som ofta händer varje dag.
Här är några exempel:
- Förlöjligande av vad den andra personen tycker om
- Brist på omtänksamhet
- Att aldrig ha tid till att göra vad den andra personen vill; det är aldrig rätt tid
- Att håna vad den andra personen tycker om framför andra (“hon läser bara böcker hela dagarna, vilket slöseri med tid…”)
Att få den andra personen att känna sig dum
Det som är komplicerat med det här är att det ofta är ett sätt att skämma bort den andra personen till en början. Med andra ord tror du att det är oskyldigt, bara ett annat sätt att visa omtanke. Här är några exempel:
- Den andra personen börjar styra saker eftersom han eller hon hävdar sig kunna “göra det bättre”
- Personen pratar ofta om sin partners brister inför vänner och familj. “Hon kan inte laga mat, allt hon rör går sönder, du skulle se vad hon gjorde med datorn…”
- Det är väldigt skadligt och eroderar din identitet och självkänsla.
Brist på tillit för den andra personen
Allteftersom att du fortsätter ta emot dessa mikroaggressioner upplever du många personliga förändringar. Utöver att se hur det förstör ditt självförtroende inser du förmodligen snart att du inte litar på den andra personen längre.
- Du låter bli att göra saker eftersom du inte vill bli kritiserad
- Du kan inte längre kommunicera bekvämt med personen eftersom språket alltid är fullt av skadlig sarkasm
Det är också vanligt för offer att vara långsamma med att reagera på dessa fel. Det är för att du har internaliserat idén att förövaren slår med sina händer, höjer sin röst eller begränsar din frihet.
Mikroaggressioner är som mjuka attacker, som knappt syns. Men de är attacker. Glöm inte varför:
- Baseras på att bryta ner den andra personen.
- Förnekar den andra personen för att få makt.
- Låter inte den andra personen vara sig själv, känna sig hel och också glad för att vara den de är, eller tycka om vad han eller hon tycker om.
- Dina bra sidor, styrkor samt framgångar betyder inget längre. Den andra personen använder mikroaggression för att få dem att försvinna.
Lär dig att identifiera mikroaggressioner. Var stark och ha modet att bemöta dem.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Bourdieu, P., y Passeron, J. C. (2001). “Fundamentos de una teoría de la violencia simbólica”. En La reproducción. Elementos para una teoría del sistema de enseñanza. Madrid: Popular, pp. 15-85.
- Hirigoyen, M. F. (1999). El acoso moral: el maltrato psicológico en la vida cotidiana. Buenos Aires: Paidós.
- Velazquez, S. (1996). “Extraños en la noche”. En Burin, M., y Dio Bleichmar, E. Género, psicoanálisis, subjetividad. Buenos Aires: Paidós.