Hyperaktiv urinblåsa hos barn: orsaker och behandlingar
En hyperaktiv urinblåsa hos barn är ett syndrom som orsakar ett akut behov av att urinera. I vissa fall är behovet så angeläget att det kan vara svårt att kontrollera och till och med orsaka ofrivillig urinering.
Även om detta tillstånd kan förekomma hos både vuxna och barn, fokuserar denna artikel på hyperaktiv urinblåsa hos barn – och dess orsaker, diagnos och behandling.
En hyperaktiv urinblåsa hos barn
En hyperaktiv urinblåsa är ett syndrom som orsakar ett akut behov av att urinera ofta. Normalt åtföljs det av en ökning av urineringsfrekvensen. Det är också den vanligaste orsaken till dysfunktion i urinblåsan hos barn, näst efter sängvätning.
I många fall gör brådskans intensitet det omöjligt att kontrollera blåsan. Därför kan barnet av misstag urinera eller ha urinläckage. Detta kan också orsaka allvarliga problem i barnets liv, vilket negativt påverkar deras sociala eller emotionella liv.
Faktum är att om barnet kan kissa på sig av misstag, kan det leda till att han eller hon börjar undvika eller vägra att delta i olika aktiviteter av rädsla för att av misstag kissa på sig framför andra. Av denna anledning är det viktigt att vara medveten om symptomen och kontakta en specialist så snart som möjligt.
Symptom
För det första är det viktigt att inte förväxla en hyperaktiv urinblåsa med andra tillstånd, såsom sängvätning. Den största skillnaden mellan de två är att en hyperaktiv urinblåsa kan visa effekter när som helst på dygnet.
I allmänhet tenderar följande symptom att presentera sig:
- Urinering fler än 8 gånger om dagen.
- Svårigheter att kontrollera behovet av att urinera.
- Urinläckage.
- Korslagda ben eller andra positioner för att försöka förhindra att kissa på sig.
- I extrema fall, urininkontinens eller oförmågan att kontrollera urinering.
- Symptom kan orsaka stress och påverka barnets normala liv.
Denna artikel kanske intresserar dig: Orsaker till och behandling av urininkontinens
Orsakerna till hyperaktiv urinblåsa
Aktuella teorier indikerar att en överaktiv urinblåsa kan relateras till sen mognad i det centrala nervsystemet. När blåsan är fylld aktiveras inte hämningsreflexen i blåsan ordentligt.
Detta problem kan vara relaterat till barnets fysiska tillstånd, såsom urinvägsavvikelser, urinvägs- eller njurinfektioner och brist på mognad i centrala nervsystemet. Det kan dock också vara relaterat till andra tillstånd, såsom förstoppning.
I vissa fall beror det på att barnet inte har lärt sig att korrekt kontrollera urinering (en process som vanligtvis börjar när barnet är 3-5 år). Utan att lära sig kontrollera detta kommer barnet inte att kunna kontrollera urinering ordentligt.
På samma sätt kan tillstånd såsom mentala, beteendemässiga, inlärnings- eller ångestsyndrom bland annat inkludera hyperaktiv urinblåsa som ett av symptom.
Denna artikel kanske intresserar dig: Olika sorters antibiotika för urinvägsinfektioner
Diagnos
För att diagnostisera en hyperaktiv urinblåsa bör läkaren utföra följande tester och undersökningar:
- Fullständig medicinsk historia för både föräldrarna och barnet (om tillämpligt). När du förklarar din medicinska historia, se till att gå in i detalj om urineringsvanor. Du kan även bli ombedd att föra en “urineringsdagbok” under några dagar som registrerar barnets urineringsfrekvens och -intensitet. Dessutom kommer läkaren att rådfråga om eventuella utlösare.
- Fysisk undersökning. Denna undersökning innebär en kontroll av urinvägarna samt tester som kontrollerar nervsystemets funktion.
- Urinanalys. Med detta undersöker läkaren eventuella infektioner.
- Enligt resultaten från ovanstående tester kan läkaren också utföra ultraljud eller andra urodynamiska studier för att utesluta andra allvarliga problem.
Behandling
Typ av behandling beror på orsaken. Till exempel, om det orsakas av förstoppning, kommer behandlingen att syfta till att lösa förstoppningen.
I vilket fall som helst är de vanligaste behandlingsformerna:
- Blåsträning. Detta kan inkludera bland annat programmering av urinering (antal gånger per timme), urinering två gånger vid varje toalettbesök eller avslappning av bäckenmusklerna.
- I vissa fall kan läkaren rekommendera en medicinsk behandling (vanligtvis oxybutynin). Detta hjälper till att lindra symptomen tills barnet lär sig att effektivt kontrollera musklerna i området. När barnet väl har ordentligt kontroll över detta hjälper det till att förhindra framtida urinvägsinfektioner.
- Föräldrastöd. Föräldrar bör under inga omständigheter skälla på barnet. När allt kommer omkring är en överaktiv urinblåsa inte frivillig. Tvärtom måste man se till att ha ständigt tålamod, förståelse och stödjande. Till exempel kan man även upprätta en motiverande taktik, som att belöna barnet när det följer programmet framgångsrikt.
Sammanfattning
Det är viktigt att vara uppmärksam på symptomen av en överaktiv urinblåsa. Som vi förklarar ovan kan det negativt påverka barnet socialt och känslomässigt vilket i slutändan kan leda till dålig självkänsla.
Av denna anledning är det viktigt att träffa en läkare om symptom eller tecken relaterade till detta syndrom uppträder. Detta gör att fysiska problem som leder till detta syndrom snabbt kan behandlas eller uteslutas, och symptomen kan behandlas och lösas.
Hur som helst är föräldrastöd nyckeln. Av den anledningen bör ständiga eller oavsiktliga toalettbesök aldrig mötas med kritik, ögonrullning eller skäll. Tvärtom krävs kontinuerligt stöd, tålamod och förståelse.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Alcántara Montero, A. (2016). Novedades en el tratamiento médico de la vejiga hiperactiva. SEMERGEN – Medicina de Familia, 42 (8), 557–565. https://doi.org/10.1016/j.semerg.2015.10.006
- San José González MÁ, Méndez Fernández P. “Incontinencia y trastornos miccionales: ¿qué podemos hacer?” Rev Pediatr Aten Primaria. 2009;11:e1-e29.
- Herndon CD, Joseph DB. “Urinary incontinence”, Pediatr Clin North Am. 2006;53(3):363-77.
- Fernández Fernández M, Cabrera Sevilla JE. “Trastornos miccionales y enuresis en la infancia”,
Protoc diagn ter pediatr. 2014;1:119-34 - Asociación Española de Urología (AEU). Vejiga hiperactiva en pediatría. Consultado en línea en: https://aeuexp.aeu.es/areas-de-experiencia/urologia-infantil/vejiga-hiperactiva-en-pediatria/
- Asociación de Pediatría. “Enuresis. Mojar la cama”. Consultado en línea en: https://enfamilia.aeped.es/temas-salud/enuresis