Hur vet jag om mitt barn är transsexuellt?
Visste du att nyligen, 2018, tog Världshälsoorganisationen (WHO) bort det att vara transsexuell från sin lista över psykiska sjukdomar? Om du undrar hur du vet om ditt barn är transsexuellt, eller trans, föreslår vi att du tar en djupare titt på detta ämne.
Så vad är genus och könsidentitet?
Genus är en social konstruktion som bygger på att uppfylla specifika regler som samhället dikterar. Dessa regler anger vilka roller män och kvinnor ska spela. Könsidentitet syftar å sin sida på hur vi mår och hur vi lever i våra kroppar. Vi uttrycker detta genom hur vi klär oss, agerar och relaterar till andra.
Transpersoner känner att de är födda med fel biologiskt kön. Vissa transpersoner identifierar sig med det motsatta könet till vad deras könsorgan indikerar. Föräldrar måste vara medvetna om hur deras barn mår och stödja dem ifall de ger sig in på en svår väg.
Utveckling av könsidentitet hos barn
Som vi redan har nämnt skiljer sig könsidentitet från både en persons biologiska kön och sexuella läggning.
Men när börjar vi utveckla denna identitet?
Faktum är att från när vi är väldigt unga uttrycker och väljer vi en bestämd könsidentitet. Mellan 2 och 5 år går våra barn igenom stadier där de formar denna identitet:
- 2 års ålder: Barn börjar inse att män och kvinnor är olika rent fysiskt.
- 3 års ålder: I denna ålder identifierar de sig redan som pojke eller flicka.
- Runt 4 år: Deras konstruktion av könsidentitet blir mer stabil.
- 5 och 6 års ålder: De är medvetna om stereotyperna om binära identiteter, eller om “manligt” och “kvinnligt”.
6 tecken som kan indikera om ditt barn är transsexuellt
Våra barn visar oss tecken på detta genom sitt beteende. Med det i åtanke bör vi komma ihåg att det sätt på vilket vi agerar när vi står inför olika situationer måste vara kontinuerligt och konsekvent. Vi kan inte erbjuda sporadisk stöd eller acceptans som bara varar en kort tid.
Till exempel, det faktum att en pojke leker med dockor eller bär flickkläder ibland betyder inte att han är en transperson. På samma sätt är det viktigt att ta itu med specifika beteenden och lämna binära tankar om kön och biologiskt kön åt sidan.
1. De avvisar sina könsorgan
Även om detta inte händer för alla transpersoner, är det vanligt att de avvisar de könsorgan de fötts med. Detta beror på den motsättning som finns mellan biologiskt kön och könsidentitet. De kanske inte bara hatar sina könsorgan utan dessa känslor kan också utveckla sig till en önskan att de hade könsorgan av det motsatta könet.
2. Ett transsexuellt barn vill vara det “motsatta” könet
Förutom att de vill tillhöra det “motsatta” könet till vad de blivit socialt tilldelade på grund av deras könsorgan, så känner de att de inte befinner sig i den kropp som verkligen representerar dem. För att göra saken värre kan den hormonella utvecklingen, som orsakar röstförändringar, brösttillväxt och könshår orsaka dem en djup oro.
Detta avvisande av sitt kön kan ta sig uttryck som att de till exempel väljer leksaker och spel som är typiska för det kön som de strävar efter att tillhöra. Vi kan inte glömma att skillnaden mellan ett kön och ett annat när det kommer till leksaker och spel inte är mer än en social konstruktion från vuxna.
3. Rollen de väljer när de leker
Det finns tv-spel där spelarna kan skapa sin egen karaktär. Till exempel är det vanligt att ett transsexuellt barn gör sin karaktär till motsatsen till sitt biologiska kön. Dessutom, när det kommer till rollspel, kan de här också alltid välja att agera som en person från det andra könet.
Du kanske också är intresserad av den här artikeln: Varför är ett genusperspektiv viktigt inom vården?
4. De väljer att klä sig annorlunda
Det finns pojkar som föredrar att ibland klä sig i flickkläder och flickor som föredrar pojkkläder. Vi måste dock betona att för ett transsexuellt barn händer detta inte bara när de leker med utklädningskläder. När du går och shoppar med ditt barn kan hen känna en attraktion för en viss typ av kläder.
Kom ihåg att flick- och pojkkläder också är framtagna under den binära uppfattningen, där specifika färger och typer av kläder har förutbestämda mottagare. Ett transsexuellt barns motstånd till detta handlar inte om själva plagget, utan om stereotypen som omger det.
5. De drar sig undan socialt
I allmänhet känner transsexuella barn att de inte passar in i grupper av vänner av samma kön och de börjar dra sig undan. Detta leder till isolering. En annan möjlighet är att de blir vänner med barn av det kön de vill konstruera.
6. Ett transsexuellt barn vill kalla sig ett annat namn
Transpersoner kan insistera på att bli kallade ett annat namn; ett namn som passar med det kön de vill ha. Men om vi är uppmärksamma och dyker lite djupare kan fraser som “Jag är en flicka!” för pojkar, eller “Jag vill vara en pojke” för flickor vara lika avslöjande.
Hur man stöttar ett transsexuellt barn
Om du misstänker att du har ett transsexuellt barn, då är det viktigt att du visar att du är på deras sida. Att straffa dem, skälla på dem eller tvinga dem att leva på ett sätt som de inte vill är bara destruktivt. Det kommer att ge upphov till mycket lidande, ångest, sorg och ett olyckligt vuxenliv fyllt av bitterhet och osäkerhet. Det kan till och med leda till självmord.
Låt dem utforska den könsidentitet de vill. För att göra det kan du ge dem ett fripass för en helg. Detta kan vara två dagar där de kan vara fria att agera ut precis vad deras hjärta säger. De kan klä sig hur de vill, leka hur de vill, eller till och med byta namn om de vill!
Använd dessa dagar för att observera deras beteende. Är de lyckliga på det här sättet? Mår de bättre av att vara pojke eller flicka?
Om du märker att de under denna period helt enkelt är ett lyckligt barn, bör du fundera på att söka stöd från en professionell som är specialiserad på detta område. Både familjen och barnet kommer att behöva ett utrymme och en person för att kunna bearbeta vad som händer.
Deras förvirring, motstridiga och svåra känslor samt det faktum att de avvisar det kön som de blivit tilldelade vid födseln, kan vara en börda som är alldeles för tung för dem att bära på egen hand. Det är där familjen kommer in: att stötta dem, vägleda dem och finnas där för dem på denna resa.
Du kanske också är intresserad av att läsa den här artikeln: Allt du behöver veta om de sena ungdomsåren
Älska ett transsexuellt barn som den person det är
Att utforska sin könsidentitet är vanligt, och alla barn gör det. Det är förväntat att barn går igenom detta stadium. Det är nu de försöker att definiera vem de är. De kommer kanske att inse att de föredrar vissa leksaker och klädesplagg som inte är kompatibla med vad det binära samhället förväntar sig.
Detta betyder dock inte att de är transpersoner. Det är ett skede då alla barn experimenterar och upptäcker sig själva.
I det fall som det här stadiet inte verkar ta slut, och ditt barn börjar visa en överväldigande säkerhet i sin övertygelse om vem de vill vara och vem de inte vill vara, är familjens roll av verkligen avgörande betydelse. Var inte rädd för att rådfråga en terapeut som kan vägleda dig om det bästa sättet att stödja ett transsexuellt barn.
Att älska dem ovillkorligt, med respekt och empati är nyckeln. Älska dem på ett sätt som visar dem att de aldrig kommer att vara ensamma. Det är det som familjen handlar om.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- García, R. R., & Ayuso-Mateos, J. L. (2019). CIE-11 y la despatologización de la condición transgénero. Revista de psiquiatría y salud mental, 12(2), 65-67.
- Cáceres, C. F., Talavera, V. A., & Mazín Reynoso, R. (2013). Diversidad sexual, salud y ciudadanía. Revista peruana de medicina experimental y salud pública, 30, 698-704.
- De Toro, X. (2015). Niños y niñas transgéneros: ¿nacidos en el cuerpo equivocado o en una sociedad equivocada? Revista Punto Género, (5), ág-109.
- Castilla-Peón, M. F. (2018). Manejo médico de personas transgénero en la niñez y la adolescencia. Boletín médico del Hospital Infantil de México, 75(1), 7-14.
- de Celis Sierra, M. (2019). Menores transgénero en el Reino Unido: Polémica por la investigación sobre bloqueadores puberales. Clínica Contemporánea, 10(3), e25.
- Díaz Leandro, J. (2018). Aproximación de la opinión social sobre la educación sexual, roles de género y transexualidad en la etapa infantil.
