Hur man behandlar rosfeber: allt du behöver veta

Rosfeber är en bakteriell infektion som huvudsakligen påverkar epidermis. Det liknar en annan hudåkomma som kallas cellulit. Den senare utvecklas emellertid i hudens djupare lager.

Rosfeber, erysipelas, orsakas av Grupp A-streptokocker, vilket är samma bakterier som orsakar halsfluss. Infektionen ger stora, röda inflammationsområden på huden. De uppstår vanligen i ansiktet och på benen.

Symptom

• Feber
• Kyla
• Frossa
• Allmänt obehag
• Hudbesvär, ofta röda svullnader med upphöjda kanter.
  • Blåsor kan också förekomma i infektionsområdet. När rosfebern förekommer i ansiktet, sträcker sig det inflammerade området vanligtvis över näsan och båda kinderna.

Dessutom orsakar erysipelas också körtelinflammation, vilket kan vara extremt obehagligt och smärtsamt.

Orsaker

Rosfeber uppkommer då Grupp A-streptokockerna tränger in genom hudens yttre barriär. Dessa bakterier lever normalt på huden och andra ytor utan att orsaka någon skada. Bakterierna kan emellertid tränga in genom huden eller genom sår, vilket leder till infektion.

Hudåkommor och -problem som som innebär skador eller bristningar i huden som fotsvamp och eksem, kan i vissa fall leda till rosfeber. Denna sjukdom kan också uppstå när bakterier sprider sig genom näskanalerna efter en näs- eller halsinfektion.

Hur behandlar man rosfeber?

Medicinsk behandling

Streptokocker är de bakterier som är orsaken till de flesta fallen av rosfeber. Därför är penicillin den huvudsakliga behandlingen för infektionen. Oral eller intramuskulär penicillin är tillräckligt för att behandla de flesta vanliga fallen av rosfeber. Behandlingen bör tas i 5 dagar, men om infektionen inte förbättras kan den behandlande läkaren förlänga behandlingsperioden.

Första generationen cefalosporiner kan också vara ett alternativ om patienten har penicillinallergier. Cefalosporiner kan ha en korsreaktion med penicillin och bör administreras med försiktighet till patienter med allvarlig penicillinallergi.

Clindamycin är ett annat antibiotiskt alternativ. Grupp B streptokocker är dock resistenta mot klindamycin, det aktiva ämnet i läkemedlet. Behandling av stafylokocker aureus är normalt inte nödvändigt för de flesta infektioner. Det bör dock övervägas för patienter som inte ser någon förbättring med penicillin eller för de som har onormala former av rosfeber, som bullös erysipelas.

Vissa forskare anser att rosfeber som uppstår i ansiktet kräver empirisk behandling med ett penicillinresistent antibiotikum – som dikloxacillin eller nafcillin – för att behandla möjliga s. aureus-infektioner. Det finns emellertid inga bevis som stödjer denna rekommendation.

Roxithromycin och pristinamycin är extremt effektiva för behandling av rosfeber. Flera studier visar en större effektivitet och färre biverkningar i behandlingar som använder dessa läkemedel jämfört med dem som använder penicillin. USA:s livsmedels- och läkemedelsmyndighet FDA har inte godkänt dessa läkemedel, men de är godkända att användas i Europa.

FDA har godkänt tre olika antibiotika: oritavancin (Orbactiv), dalbavancin (Dalvance) och tedizolid (Sivextro) – för akuta bakterieinfektioner och för hudbehandlingar. Dessa medel är bland annat aktiva mot Staphylococcus aureus (även vid förekommande resistens mot meticillin), Streptococcus pyogenes, Streptococcus agalactiae och Streptococcus anginosus.

De flesta som lider av rosfeber kan återhämta sig hemma, men vissa fall kan kräva sjukhusvistelse. Beroende på allvarlighetsgraden av tillståndet kan en behandlingsplan innefatta huskurer, läkemedel eller kirurgi.

Kirurgi

Läkare vänder sig till kirurgi endast när infektionen har fortskridit snabbt och dödat frisk vävnad (nekros). En kirurgisk operation kan då vara nödvändig för att avlägsna död vävnad. Detta kan låta patienten undvika återfall efter en ordentlig antibiotikabehandling, men tiden är avgörande.

Förutom antibiotika, finns det även andra former av behandling:

Symptombehandling mot smärta och feber

• Kylomslag
• Återfuktning (genom konsumtion, om möjligt).
• Upphöjning av den drabbade lemmen. Att lyfta upp det sjuka området rekommenderas för att minska inflammation och smärta.
• Omslag med koksaltlösning. Förbanden bör täcka de områden som uppvisar sårbildning och nekros. De bör bytas mellan varannan till var 12:e timme, beroende på infektionens allvarlighetsgrad.

Naturliga botemedel mot rosfeber

• Behandling med mandelolja. Kallpressad mandelolja är ett av de mest effektiva sätten att eliminera de röda fläckarna som är ett symptom på anestesisk erysipelas. Flera applikationer av mandelolja kan hjälpa huden att fullständigt återhämtas och se ut som att det aldrig funnits några fläckar eller märken.
• Behandling med malört. Rengör det drabbade området med malört, två gånger om dagen. Ta därefter medicinen som din läkare ordinerat. Din läkare föreskriver sannolikt antibiotika, vilka är mycket effektiva i de tidiga stadierna av infektionen.
• Behandling med grön sallad. Att applicera sallad är en annan överraskande effektiv naturlig behandling mot rosfeber. Se till att förvälla den lätt innan du applicerar den på huden.
• Behandling med malva. Ett annan effektivt omslag du kan prova på är med kokta malvablad och -rötter (avkok).

Rekommenderad kost vid rosfeber

Kosten bör innehålla en ordentlig mängd frukt (ca 20% av det totala kostintaget). Dessutom bör man helt utesluta stekt och friterad mat och kött. Istället bör man äta fisk och ägg. Följ denna kostplan i 6 månader, och gör endast små pauser av kostavvikelser under perioden.