Förlossningsinduktion: vad är det och hur utförs det?
Förlossningsinduktion är när sammandragningarna i livmodern frammanas på konstgjord väg för att starta en förlossning. Ur detta hänseende är det en programmerad handling som läkarna använder i vissa omständigheter.
I denna artikel ska vi berätta allt du behöver veta om förlossningsinduktion.
Förlossningsinduktion
Till skillnad från en normal förlossning, där sammandragningar börjar på egen hand, startas de vid förlossningsinduktion på konstgjord väg med specifika läkemedel.
Även om det generellt är rekommenderat att vänta på att förlossningen ska starta på egen hand, finns det fall där detta ingripande kan vara nödvändigt. Förlossningsinduktion kan vara rekommenderat i flera olika omständigheter, och det är förlossningsläkaren som måste ta det beslutet.
När rekommenderar läkare förlossningsinduktion?
Det är rekommenderat i speciella situationer som kan utgöra en risk för mammans och bebisens hälsa. Dessa inkluderar:
- När membranen spricker innan förlossningen: när en kvinnas vatten går så är det normalt för sammandragningarna att börja. I vissa fall sker dock detta tidigt, vilket innebär att sammandragningarna inte börjar. Om de inte börjat efter 12-24 timmar kan läkare besluta sig för att genomföra förlossningsinduktion för at undvika komplikationer.
- Utdragen graviditet: efter den 42:a veckan av graviditeten kan specialister överväga denna metod eftersom förlossningen inte startat på egen hand.
- Sjukdom hos mamman: i vissa fall kan mamman lida av sjukdomar som diabetes, hypertoni, etc. I dessa fall kan förlossningsinduktion förebygga komplikationer.
- Närvaron av mekonum: mekonum, eller barnbeck, kan vara potentiellt farligt för fostret. Därför är det bättre att sätta igång förlossningen.
- Fostermakrosomi: dessa är fall där fostret väger mer än 4000 gram. Eftersom detta medför en viss risk för mamman och barnet, kan läkarna välja förlossningsinduktion.
- Fosterdöd i livmodern: i dessa otroligt sorgliga fall bör man också inducera förlossning.
Efter en noggrann utvärdering av fallet och de specifika omständigheterna, kommer förlossningsläkaren vanligtvis vara den som beslutar huruvida man ska inducera förlossning.
Vi rekommenderar att läsa: Bör jag få kejsarsnitt eller föda vaginalt?
Hur inducerar de förlossning?
När specialisten har beslutat sig för att det här är det bästa alternativet kommer processen börja. Den utförs i två faser:
Första fasen: vidgning av livmoderhalsen
För att inducera förlossning måste livmoderhalsen vidgas minst 2-3 cm. Läkaren kommer administrera prostaglandin (hormon som stimulerar livmodern) så att vidgningsprocessen börjar.
Det kan dock ta 12-24 timmar innan det är klart. Av denna anledning administreras de vanligtvis kvällstid så att mamman kan vila och vara förberedd på induktionen och förlossningen.
Andra fasen: amniotomi eller oxytocin
När kvinnan har vidgats punkterar man fostersäcken för att stimulera sammandragningar. Om de inte börjar naturligt efter det så kan man dock administrera oxytocin.
Oxytocin är ett hormon som orsakar sammandragningar i livmodermusklerna, och det administreras intravenöst. Samtidigt kommer man bevaka hjärtrytmen hos både mamman och barnet.
Den första dosen är normalt sett lite, men kommer öka i takt med att man fortsätter. Sammandragningarna kan efter det börja abrupt och smärtsamt, vilket kommer vara obehagligt för både mamman och barnet. Av denna anledning kommer läkaren ha noga uppsyn över hela processen.
Därifrån kommer förlossningen ske naturligt, såvida det inte uppstår några komplikationer som kräver kejsarsnitt.
Vi rekommenderar att läsa: Att gråta under graviditeten, när kan det påverka ditt barn?
Risker med förlossningsinduktion
Även om processen är lång och möjligtvis smärtsam som utgör förlossningsinduktion inte någon allvarlig risk. De mest betydande riskerna för mamma kommer på grund av den utdragna processen, eftersom den kan orsaka trötthet och feber (på grund av läkemedlen).
Ur denna hänseende måste man komma ihåg att det kan ta upp till 24 timmar från när prostaglandin administreras tills att man vidgats tre centimeter. Om man lägger till de timmar som krävs för administrering av oxytocin och sedan själva förlossningen, är det en väldigt lång process.
Barnet kan dessutom bli oroat under processen, och av denna anledning kan man besluta sig för kejsarsnitt, även om det utgör en egen uppsättning risker. Så är dock inte alltid fallet, och de flesta förlossningsinduktioner resulterar i en födsel utan komplikationer.
Om det här är aktuellt för dig ska du därför inte oroa dig. Trots hur lång processen är så kommer sjukvårdspersonalen vägleda dig varje steg på vägen. Inom timmar kommer du ha din småtting i dina armar!
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Tenore J (2003). «Methods for cervical ripening and induction of labor». Am Fam Physician 67 (10): 2123-8
- Järvelin, M. R., Hartikainen‐Sorri, A. and Rantakallio, P. (1993), Labour induction policy in hospitals of different levels of specialisation. BJOG: An International Journal of Obstetrics & Gynaecology, 100: 310-315. doi:10.1111/j.1471-0528.1993.tb12971.x
- A Metin Gülmezoglu et al. “Induction of labour for improving birth outcomes for women at or beyond term”, Cochrane Database Syst Rev. 2012; 6: CD004945.
- Ekaterina Mishanina et al. “Use of labour induction and risk of cesarean delivery: a systematic review and meta-analysis”, CMAJ. 2014 Jun 10; 186(9): 665–673.
