Förändringar i sömnen förutspår degenerativa sjukdomar
Studier visar att förändringar i sömnen eller sömnmönstren kan förutspå degenerativa sjukdomar, speciellt under REM-fasen. I dagens artikel vill vi dela med oss av vad sömnmönster kan berätta om din hälsa.
Vad är förändringar i sömnen och sömnmönstren?
Sömnåkommor och sömnrelaterade problem påverkar inte bara personer med neurodegenerativa sjukdomar, såsom Parkinsons, demens och Alzheimers. De modifierar den vanemässiga utvecklingen av drömcykeln och kan störa personens mentala, emotionella och fysiska funktion.
De huvudsakliga sömnåkommorna är:
- Sömnapné (paus i andningen)
- Sängvätning (speciellt barn)
- Sömnlöshet (dålig, otillräcklig eller rastlös sömn)
- Rastlösa ben (nattliga myrkrypningar och ben som rycker under sömnen)
- Sömnparalys (vaknar upp under REM-fasen när hjärnan är aktiv men inte kroppen, förutom ögonen)
- Mardrömmar (abrupt och skräckslaget uppvaknande)
- Gå i sömnen (att gå eller utföra andra aktiviteter medan man sover)
- Narkolepsi (att somna var som helst, när som helst, utan förvarning)
Det finns även andra mindre vanliga sömnåkommor, såsom:
- Idiopatisk hypersomni (förändring av den normala vilopausen och behovet att sova ytterligare fyra timmar om dygnet)
- Återkommande hypersomni (att sova upp till 20 timmar i flera dagar)
- Idiopatisk sömnlöshet (neurologisk åkomma rörande vaken/dygnsrytmen som utgör problem när man vaknar eller reglerar sömnen)
REM-fasen och neurodegenerativa sjukdomar
Enligt en studie av Neurology Service på Hospital Clinic i Barcelona kan ditt beteende under REM-fasen förklara eller varna dig om vissa sjukdomar, såsom Parkinsons eller senildemens.
Patienter som lider av mardrömmar om att attackeras eller behandlas illa och som sparkar och ropar under REM-fasen kan drabbas av neurodegenerativa sjukdomar i framtiden på grund av brist på dopamin i hjärnan.
Patienter kan besöka en sömnklinik för att genomgå vissa diagnostiska tester som analyserar typen av åkomma som drabbat dem. De kan sedan identifiera vad detta kan betyda för framtiden. Sådana analyser utförs på öppenvården på sjukhus eller kliniker. Läkare jämför beteendet under REM-fasen med risken för att utveckla en sjukdom.
Sömnåkommor kan vara ett tecken som leder till förebyggande av narkolepsi, stroke eller dåsighet. De kan även upptäcka andningsproblem, såsom sömnapné och snarkningar.
Sömnmönster och neurologiska sjukdomar
Utöver att assistera patienter med sömnrelaterade andningsstörningar erbjuder sjukhuset i Spanien även sömnmediciner och utforskar kopplingen mellan epilepsi och sömnstörningar. Enligt neurologen Maria Gudin är det svårt att skilja på ett epileptiskt anfall och problem i en dröm.
Hennes kollega Mercedes Munoz hävdar att Parkinsons (den näst vanligaste neurodegenerativa sjukdomen) är vanligare hos personer som lider av sömnlöshet, såväl som ångest och depression.
- Hypersomni sker hos 80% av patienterna med Parkinsons.
- Störningar i sömnbeteendet som sker under REM-fasen drabbar 40%.
- Rastlösa ben drabbar 20%.
Det betyder att flera sömnmönster är vanliga bland patienter med neurodegenerativa sjukdomar, och detta kan påverka deras livskvalitet.
Att förstå sömnvanorna
De drabbades sömnvanor kan vara en inledande manifestation av sjukdomen, vilket gör det viktigt att närma sig dem ur en terapeutisk synvinkel. Dr. Estefania Segura jämförde de huvudsakliga sömnåkommorna med uppkomsten av mentalsjukdomar: schizofreni, depression, ångest eller bipolär sjukdom.
Alla är de kopplade till sömnåkommor. Samma gäller för generaliserat ångestsyndrom och posttraumatiskt stressyndrom. En artikel hävdar att ökad livslängd är kopplat till större antal personer med demens rent generellt, och framförallt Alzheimers.
Åldrande, Alzheimers och sömnåkommor är starkt kopplade. Tillsammans med genetisk predisposition och externa faktorer kan de allvarligt påverka en patients livskvalitet. För många patienter kan störningar i sömnen leda till att de blir inlagda på sjukhus. I dessa fall är deras förändringar i sömnen mycket allvarligare än för personer utan associerad sjukdom.
Karaktärsdragen för sömnåkommor för personer med Alzheimers är:
- Fler rörelser
- Mindre djup- och REM-sömn
- Dåsighet under dagen
Skada på neuronerna som håller de drabbade sovande är den huvudsakliga orsaken till dessa sömnproblem.
Hypotalamus och den interna klockan ansvarar för att sova och vakna, men för dessa människor är de inte synkroniserade.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Iranzo, A., Molinuevo, J. L., Santamaría, J., Serradell, M., Martí, M. J., Valldeoriola, F., & Tolosa, E. (2006). Rapid-eye-movement sleep behaviour disorder as an early marker for a neurodegenerative disorder: a descriptive study. Lancet Neurology. https://doi.org/10.1016/S1474-4422(06)70476-8
- Iranzo, A., Tolosa, E., Gelpi, E., Molinuevo, J. L., Valldeoriola, F., Serradell, M., … Santamaria, J. (2013). Neurodegenerative disease status and post-mortem pathology in idiopathic rapid-eye-movement sleep behaviour disorder: An observational cohort study. The Lancet Neurology. https://doi.org/10.1016/S1474-4422(13)70056-5
- Terzaghi, M., Sinforiani, E., Zucchella, C., Zambrelli, E., Pasotti, C., Rustioni, V., & Manni, R. (2008). Cognitive performance in REM sleep behaviour disorder: a possible early marker of neurodegenerative disease? Sleep Medicine. https://doi.org/10.1016/j.sleep.2007.06.013
- A., I., J.L., M., J., S., M., S., M.J., M., F., V., & E., T. (2006). Rapid-eye-movement sleep behaviour disorder as an early marker for a neurodegenerative disorder: a descriptive study. Lancet Neurology. https://doi.org/10.1016/S1474-4422(06)70476-8
- Kempfner, J., Sorensen, G., Zoetmulder, M., Jennum, P., & Sorensen, H. B. D. (2010). REM Behaviour Disorder detection associated with neurodegenerative diseases. In 2010 Annual International Conference of the IEEE Engineering in Medicine and Biology Society, EMBC’10. https://doi.org/10.1109/IEMBS.2010.5626212
