Enures hos barn: hur behandlar man det?
Ofrivillig urinering, enures, är en form av urininkontinens, och det är vanligtvis barn i 4- till 6-årsåldern som upplever detta. Det kännetecknas av upprepad tömning av urinblåsan, antingen under dagen eller i sängen på natten.
För att det ska betraktas som en sjukdom måste tömningen av urin ske minst två gånger i veckan under minst tre månader i följd. Om det inte är en sjukdom är det ett beteendemässigt problem.
Men det är inget att oroa sig för eftersom det finns flera sätt att hjälpa ditt barn att lära sig hur man skapar ordentliga och regelbundna urinvanor. I dagens artikel tar vi en titt på de huvudsakliga symptomen på detta tillstånd och några åtgärder som kan hjälpa dig att få bukt med problemet.
Symptom på enures hos barn
Huvudsymptomet av enures hos barn är den ofrivilliga tömningen av urinblåsan. Detta kan inträffa ett antal gånger under natten och, i mindre utsträckning, under dagen. Barn med detta tillstånd tenderar att ha svårare att vakna på morgonen och kan också lida av förstoppning.
Kriterier för diagnos
För att diagnostisera enures hos barn bör barnläkaren eller läkaren ta hänsyn till barnets ålder, urinfrekvens och sjukdomshistoria. De bör också bedöma föräldrarnas inställning till hantering av problemet och föreslå ytterligare tester för att utesluta andra sjukdomar.
Diagnosen är positiv om:
- Barnet är mellan fyra och sex år.
- Den ofrivilliga urineringen sker flera gånger i veckan under en period av minst tre månader.
- Inkontinensen är vanligast under natten (sängvätning).
- Tömningen av urinblåsan sker normalt mellan 30 minuter och 3 timmar efter sänggående.
Läs även den här artikeln: Varför behöver jag kissa hela tiden?
Behandlingar för enures hos barn
Många föräldrar tar inte kontakt med sjukvården när deras barn kissar i sängen på natten eller inte kan hålla sig under dagen. Detta innebär att de går miste om den behandling som behövs för detta tillstånd. Även om det är sant att problemet minskar när barnet blir större, kan man ibland stöta på komplikationer på grund av att man inte behandlar det korrekt.
Det är viktigt att ge en diagnos i tid, eftersom tillståndet ibland har en bakomliggande orsak. Vidare hindrar korrekt åtgärder att tillståndet påverkar barnets sociala liv.
Så vilka behandlingar finns?
Icke-farmakologiska behandlingar
En stor del av behandlingen av enures hos barn är inriktad på att korrigera barnets beteende. Innan en läkare föreslår något läkemedel bör denne därför förklara sjukdomen för dig och ge dig några rekommendationer för att motverka den.
Dessa kan vara exempelvis följande:
- Doktorn förklarar för barnet och föräldrarna hur urinsystemet fungerar, och även några grundläggande principer för enures.
- Får barnet och föräldrarna att förstå att ingen kan beskyllas för detta tillstånd eftersom det inte går att kontrollera.
- Påpeka tydligt att familjen inte ska skälla på barnet och få det att skämmas. Tvärtom bör den vara stöttande.
- Be familjemedlemmarna att ha en positiv attityd under behandlingen. De bör dock inte vara för aktiva. Det innebär att föräldrarna inte bör väcka barnet mitt i natten för att gå upp och kissa.
- Förklara för barnet att det ska dricka mycket vätska under dagen och mindre efter klockan sju på kvällen.
- Låt barnet skriva ned sina “torra” nätter så att han/hon kan se sina framsteg.
- Hjälp till att fastställa regelbundna urinvanor för att göra det lättare för barnet att kunna hålla sig.
- Främja god hygien genom att säga till dem när de behöver byta om från våta kläder.
- Undvik att använda blöja, utom i speciella situationer.
Farmakologisk behandling
När läkaren rekommenderar medicin för enures hos barn är det vanligt att receptet innehåller desmopressin. Detta läkemedel minskar volymen urin under natten. Den har vanligtvis en effektivitet på mellan 40 och 80%.
Ibland kan även användning av oxybutynin föreslås, vilket verkar genom att öka urinblåsans kapacitet. Som en sista utväg kan läkaren rekommendera imipramin, som motverkar vätskedrivning. Detta alternativ är dock endast för specifika och väldigt svåra fall på grund av biverkningarna.
Kolla in den här artikeln också: 5 kvällsvanor för att sova bättre och lindra trötthet
Rekommendationer för föräldrar
Enures hos barn är en godartad sjukdom som försvinner när barnet blir större. Men med tanke på att det är svårt att hantera för vissa föräldrar, vill vi ännu gå igenom några slutliga rekommendationer:
- Ge inte barnet några vätskor före läggdags.
- Skäll inte på och bestraffa inte barnet när det kissar i sängen.
- Öka barnets självkänsla genom att motivera det att övervinna problemet.
- Lär barnet att alltid gå och kissa innan läggdags.
- Förklara för barnet att sängvätning inte är bra, utan att få det att skämmas.
- Se till att barnet går på toaletten flera gånger om dagen.
Det är vanligt att barn mellan 4 och 6 år har enures. Det är inte ett tillstånd som är skadligt för deras hälsa, men det är ändå viktigt att snabbt försöka göra någonting åt det så att det inte påverkar barnets självkänsla. Behandlingen går sedan i störst utsträckning ut på att lära dem goda urinvanor.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Meave Cueva, L. G. (2019). Evaluación de las evidencias con el instrumento de USPSTF de la guía de práctica clínica:” Diagnóstico y tratamiento de la enuresis infantil en el primer nivel de atención”. http://189.203.43.34:8180/bitstream/20.500.12103/949/1/Tesis2010_64.pdf
- Díaz, N. E., Aguiar, C. M. R., Sanabria, R. M. Q., & Fernández, D. J. (2013). Enuresis de causa no orgánica en edades pediátricas. Medimay, 19(2), 200-208. http://medimay.sld.cu/index.php/rcmh/article/view/580/1008
- San José González, M. Á., & Méndez Fernández, P. (2009). Incontinencia y trastornos miccionales:¿ qué podemos hacer?. Pediatría Atención Primaria, 11(44), e1-e29. http://scielo.isciii.es/scielo.php?script=sci_arttext&pid=S1139-76322009000500012
- Lago, C. M., Centeno, M. L., Cerchar, M. M., Toro, M. S., & Mérida, M. G. (2012). Enuresis. Diagnóstico diferencial y tratamiento específico. Revista española de pediatría: clínica e investigación, 68(4), 240-255. http://www.seinap.es/wp-content/uploads/Revista-de-Pediatria/2012/REP%2068-4.pdf#page=7
- do Forno, A. R., & Iraola, G. A. (2001, January). Resultados de una estrategia terapéutica frente a la enuresis nocturna monosintomática. In Anales de Pediatría (Vol. 54, No. 1, pp. 38-43). Elsevier Doyma. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S169540330178647X