En ny teknik för att differentiera multipel systematrofi

Parkinsons sjukdom och multipel systematrofi uppvisar liknande symptom. Forskning pågår för att underlätta att ställa en korrekt diagnos.

Parkinsons sjukdom och multipel systematrofi har liknande symptom. Det är mycket svårt för läkare att ställa differentialdiagnosen mellan det ena och det andra, men en ny upptäckt verkar kunna förbättra denna process. Lär dig allt om det i den här artikeln!

Parkinsons sjukdom och multipel systematrofi är tillstånd som liknar varandra i många aspekter. Till exempel är deras symptom liknande och forskning om deras ursprung pekar i liknande riktning.

Dessutom är båda neurodegenerativa sjukdomar som obönhörligen utvecklas till mer allvarliga former. På grund av detta innebär sökandet efter en effektiv behandling också att hitta sätt att diagnostisera störningarna i tid för att åtgärda dem.

Nya rön som underlättar att identifiera multipel systematrofi

Den potentiellt goda nyheten är de lovande framsteg som den vetenskapliga tidskriften Nature publicerade i detta ämne i februari i år. Den kanske mest relevanta studien är den som leds av University of Texas, som föreslår en teknik som kan skilja mellan Parkinsons sjukdom och multipel systematrofi.

Med tanke på svårigheten som läkare har att skilja mellan diagnosen av den ena eller den andra sjukdomen i ett tidigt skede, kan framsteg vara mycket viktiga. En korrekt och snabb diagnos skulle göra det möjligt att fastställa lämpliga behandlingar utan att spilla tid i onödan.

Men låt oss komma ihåg att hittills är det enda sättet att veta om det är den ena störningen eller den andra, att vänta på att sjukdomen ska utveckla sig.

Kliniskt utvecklas multipelsystematrofi snabbare än Parkinsons sjukdom. Därför innebär en fördröjning av behandlingen en sämre prognos. Och, förvisso, när symptomen är mer uppenbara beror det på att utvecklingen har accelererat. I biologisk mening innebär denna fördröjning att patienten har fler neuroner med irreversibla skador.

Låt oss ta en närmare titt.

Vad är Parkinsons sjukdom?

Parkinsons sjukdom är en progressiv neurodegenerativ sjukdom. Det främsta tecknet på Parkinsons sjukdom är nedsatt rörelseförmåga. Parkinsonspatienter uppvisar tydliga skakningar och darrningar, mestadels i händer och ben.

När sjukdomen fortsätter att utveckla sig, sträcker sig rörelsesvårigheterna till andra delar av kroppen, vilket ger stelhet. Detta leder till svårigheter med balansen, bristande koordination och att det tar längre tid för personen att utföra rörelser.

Forskare har funnit att det är en kemisk förändring, i form av brist på dopamin, som är den omedelbara orsaken till Parkinsons sjukdom. Dopamin är ett ämne som fungerar som en signalsubstans i nervsystemet. En brist på det orsakar symtomen på sjukdomen.

Det är vanligare hos personer över 60 år och därför anser man att ålder är en riskfaktor. Vissa kliniska presentationer är dock möjliga även hos unga personer. Det mest kända fallet i världen är kanske skådespelaren Michael J. Fox, som fick diagnosen vid 29 års ålder.

Vad är multipel systematrofi?

Multipel systematrofi är också en neurodegenerativ störning. Liksom Parkinsons sjukdom förekommer den främst hos äldre individer, i detta fall personer över 50 år.

Symptomen på multipel systematrofi påminner mycket om Parkinsons sjukdom, inklusive motoriska störningar. Det finns dock ett faktum angående denna patologi som särskiljer den från Parkinsons, vilket är dess förmåga att påverka kroppens autonoma funktioner. Som ett resultat drabbas dessa patienter av arteriell hypotoni, förstoppning, urininkontinens, arytmier och onormal andning.

Det finns ingen definierad orsak till multipel systematrofi. Forskning har ännu inte avslöjat det underliggande problemet som skulle kunna ge upphov till sjukdomen. Men vi vet att hjärnans nervceller atrofierar och fylls med ett protein som kallas alfasynuklein.

Alfasynuklein och ny forskning om multipel systematrofi

Proteinet som sjukdomarna delar, och som skulle kunna öppna dörren till differentiella diagnoser, är alfasynuklein. Det är känt under förkortningen aSyn, och är ett protein som veckar sig på fel sätt, vilket gör att det ackumuleras i för stora mängder, vilket skadar neuroner. När ackumuleringen av det felaktiga proteinet överskrider de normala gränserna kan man se effekter på patientens motoriska funktioner.

Vid både Parkinsons sjukdom och multipelsystematrofi ackumuleras alfa-synuklein i flera år tills det begränsar neuronfunktionalitet. Problemet har tidigare varit att, även om proteinet var möjligt att detektera, var det inte möjligt att med säkerhet särskilja om ackumuleringen skulle utveckla sig till Parkinsons sjukdom eller multipel systematrofi.

Denna nya forskning publicerad i Nature, tillsammans med andra, föreslår en biokemisk metod – kallad cyklisk proteinveckningsförstärkning – som skulle kunna differentiera veck i olika typer av veckning. Så kan vi göra ytterligare framsteg gällande detta skulle metoden kunna hjälpa oss att skilja mellan felveckning vid Parkinsons sjukdom och felveckning vid multipel systematrofi.

Känsligheten som forskarna rapporterade i artikeln är 95,4 %, vilket är mycket lovande. Det skulle vara ett diagnostiskt test med en hög precision som skulle hjälpa oss att ställa en snabb diagnos.