Den sorgliga verkligheten bakom perinatal sorg

När ett barn dör efter 22:a veckan av graviditeten eller till och med efter en vecka i livet så säger man att det rör sig om ett perinatalt dödsfall. Att hantera perinatal sorg är en intensiv och svår process.

Perinatal sorg är vad som sker när en bebis dör innan eller några dagar efter födseln. Det är en intensiv smärta som kommer som en överraskning för kvinnan, mannen och familjen.

Den gravida kvinnan har bestämt sig för att behålla barnet, har varit involverad i processen och väntar ivrigt på dagen när hon äntligen ska bli mamma. Men av olika anledningar går bebisen bort och lämnar alla med brustna hjärtan.

Kvinnan, partnern och familjen måste sedan genomgå perinatal sorg. Precis som när man förlorar andra närstående lämnas ett emotionellt avtryck, tillsammans med smärtan över att inte ha fått lära känna bebisen.

När graviditeten blir till en sorglig statistik

Att få reda på att man äntligen är gravid är en riktig energikick. Omedelbart överflödas man av känslor, önskningar och förväntningar. Men man måste genomgå den första trimestern för att säkerställa att det inte finns några större risker.

Missfall sker vanligtvis innan den 12:e eller 13:e veckan av graviditeten. Även om de orsakar otroligt stark emotionell vånda för kvinnor, räknas det inte tekniskt sett som perinatal sorg.

Denna smärta kallas perinatal eftersom bebisen går bort under den perinatala perioden. Den löper från den 22:a veckan av graviditeten till en vecka efter födseln.

Perinatal sorg sker i tystnad

Utöver den intensiva smärtan av att förlora ett barn man väntat på, erkänner sociala och arbetsmässiga miljöer ofta inte den perinatala sorg som föräldrar genomgår. Därför är acceptens- och läkeprocessen ofta långsammare och mer komplex.

Det finns flera faktorer som kan stärka känslorna hos kvinnor som förlorat sina bebisar:

• Missfall eller tidigare perinatala dödsfall som inte har bearbetats ordentligt.
• Tiden det tog att äntligen bli gravid.
• Åldern hos kvinnan, eftersom man med tiden känner högre press att bli gravid.
• Känslor av anknytning man hade, speciellt om barnet redan var fött.
• Brist på socialt stöd. Sjukhus och andra inrättningar tillhandahåller inte alltid det stöd som krävs.
• Frånvaron av fadern.
• Oförmåga att dela med sig av upplevelserna och minnena med familjen samt att döpa bebisen och säga farväl.

Faser av perinatal sorg

Perinatal sorg kan vara i dagar, veckor, månader eller till och med år. Allt kommer bero på kvinnans temperament och omständigheterna kring bebisens död.

Precis som alla typer av sorg kommer den i flera skeden.

Förnekelsefasen

I detta skede är det svårt att tro att det perinatala dödsfallet inträffat. Kvinnans sinne var inte förberett på att motta de chockerande nyheterna.

Detta tillstånd av chock och oförståelse är sinnet som försöker bearbeta den överväldigande verkligheten lite i taget.

Vredesfasen

Detta sker när mödrar känner sig upprörda och/eller skyldiga över vad som skett. De känner sig arga på sig själva, sina partners och till och med läkarna som var i kontakt med bebisen.

Om kvinnan är religiös kan hon bli upprörd på en gud eftersom hon inte förstår hur detta kunde drabba henne. Det är även vanligt att vara avundsjuk på par som haft graviditeter utan komplikationer och som får vara med sina barn.

Förhandlingsfasen

Denna fas börjar när skulden blir till förvirring. “Om jag hade gjort det här eller det där” är vanligt bland föräldrar som drabbats av denna förlust.

De frågar sig själva om och om igen vad som skulle eller kunde ha skett om de istället för att göra en eller annan sak hade gjort något annat. De föreställer sig även hur fint det hade varit att fått ha bebisen.

Depressionsfasen

Förhandlingsfasen övergår i depression. Inför den oåterkalleliga verkligheten som perinatal sorg handlar om kan känslor eller symptom dyka upp, såsom sorg, motvillighet, sömnproblem eller aptitbrist.

Det finns även ångest över att bli gravid igen. Många kvinnor är rädda över att samma sak ska ske igen.

Acceptansfasen

Detta är den sista fasen i perinatal sorg. Det är då man accepterar att man måste fortsätta leva trots att man genomgått en förlust.

Sakta men säkert kommer kvinnan återgå till sin dagliga rutin. Det kan dock ta tid att bli reda att försöka få en bebis till.

Tips för att övervinna perinatal sorg

Om du har upplevt en förlust av en bebis så vet du att du har all rätt att genomgå perinatal sorg. Den är nödvändig så att du kan gråta, acceptera och läka såret som lämnats av det faktum att din graviditet inte fick ett lyckligt slut.

För att leva och komma över de olika sorgefaserna kommer här några rekommendationerna:

• Din läkare måste ge dig en detaljerad beskrivning av de medicinska problem som ledde till förlusten. Vidare måste han berätta för dig om konsekvenserna för framtida graviditeter.
• Hindra inte dig själv från att tala om och döpa din bebis framför partner, släktingar, vänner och medarbetare. För att komma genom smärtan måste du inte glömma bebisen du förlorat.
• Vidare ska du sörja fritt. Undvik att sätta tidsfrister när du ska känna dig “återhämtad”.
• Du måste göra allt som krävs för att må lite bättre varje dag.
• Glöm inte att ta hand om din fysiska och emotionella hälsa. Om du behöver professionell hjälp, tveka inte att söka den.
• Ingen ska heller pressa dig om vad du ska göra med kläder och tillbehör som köpts till bebisen.
• Skratt är hälsosamt. Var inte rädd och tro inte att du vanhelgar din bebis minne om du ler eller känner dig lycklig.
• Behöver du avslutningsvis en ritual för att hedra eller minnas din bebis ska du utföra den.

Avslutande reflektion

Perinatal sorg måste vara fristående från anledningarna som orsakade förlusten av bebisen. Kvinnan, partnern och familjen har rätt att uppleva och övervinna sin smärta. Sakta men säkert kommer alla återhämta sig. Det handlar om att vara tålmodig och vänta.