Cotards syndrom – vad är det och kan det behandlas?

De som drabbas av denna sjukdom kan samtidigt uppvisa självmordsbeteenden: de tror att de redan har dött, upplever att ingenting ha någon betydelse längre och anser sig vara odödliga.

Cotards syndrom är en psykisk sjukdom där personen tror att hon eller han är död trots att hon inte är det. Det är en sorts villfarelse som också kallas nihilistisk villfarelse eller förnekelse.

Den är mycket sällsynt, men vissa fall har blivit dokumenterade genom årens lopp.

De som lider av Cotards syndrom förnekar att deras kropp existerar och att de har nerver, hjärna, blod, inre organ eller andra kroppsdelar.

De tror att de lever på ett osannolikt och fiktivt sätt. De kan till och med tro att deras organ håller på att förruttna och har förmågan att hallucinera lukten av hur de bryts ned.

Fakta om Cotards syndrom

Kännetecken

Individen lider vanligtvis av en förändring i intensiteten av sina känslor. I allmänhet förlorar han eller hon merparten av sin energi och domineras av negativitet. Detta kan ge upphov till Cotards syndrom.

Dessutom uppstår även bland annat hyperaktivitet i amygdala, skador i den temporoparietala loben och hämningar i den vänstra prefrontala delen av hjärnan.

Det kan även finnas en reduktion av dopamin i hjärnans receptorer.

Etymologi

Syndromet har fått sitt namn från den franska neurologen Jules Cotard, som var den som upptäckte det. Upptäckten gjordes efter att flera patienter med psykiska störningar uppvisat de förvirringar som kännetecknar syndromet.

Det är dock viktigt att notera att det fall som presenterades av doktor Cotard inte var undantaget kritik och skepsis av dåtidens vetenskapliga samfund.

Karakteristiska (patologiska) symtom på Cotards syndrom

Denna sjukdom uppvisar många symptom, bland annat:

• Depression och liknande tillstånd;
• Självmordstankar;
• Tron att kroppen inte existerar;
• Tron att kroppen håller på att få slut på blod;
• Negativa tankar;
• Tron att de:
  • redan är döda (med luktstyrda vanföreställningar: de kan till och med känna lukten av att de ruttnar);
  • har maskar under huden;
  • är odödliga;
  • håller på att förruttna;
  • inte har några inre organ;
• Analgesi eller frånvaro av smärta;
• Självstympning.

Notera att innan de dokumenterades av Jules Cotard var dessa symtom associerade med mänskliga beteendestörningar.

Många forskare förknippade dem med kultur, religion, etnicitet eller något annat element utanför den etablerade standarden för moral och hälsa som rådde under tidsperioden. Detta är ett viktigt faktum.

Beskrivning av patologin hos patienter

Detta är en villfarelse som är typisk vid de mest allvarliga (psykotiska eller de med vanföreställning) depressionerna.

Den kan dock också uppstå i samband med andra allvarliga psykiska sjukdomar (demens med psykotiska symptom, schizofreni, psykos på grund av medicinska eller toxiska sjukdomar).

Samtidigt är det viktigt att notera att patienter uppfattar att deras inre organ helt slutat fungera.

De tror att deras tarmar inte fungerar, att deras hjärta inte slår, att de inte har nerver, blod eller hjärna och till och med att de håller på att förruttna.

Som ett resultat börjar de hallucinera lukter, vilket bekräftar deras vanföreställningar (obehagliga odörer, som ruttnande kött); de kan till och med känna att de har maskar som kryper under huden.

Behandlingar för Cotards syndrom

Dessa typer av sjukdomar är inte lätta att behandla och ännu svårare blir det när diagnosen innefattar element av andra redan klassificerade och mindre kontroversiella sjukdomar.

Det finns dock några steg som läkare följer beroende på komplexiteten och situationen hos varje individ:

• En läkemedelskombination (piller, injektioner, lugnande medel, etc.);
• Antidepressiva läkemedel, som mirtrazapin, antipsykotika (eller neuroleptikum) eller olanzapin;
• Om medicinerna inte är effektiva kan man behandla patienten med elektrokonvulsiv behandling.

Etiologi eller klassificering av sjukdomen

Cotards syndrom är en sjukdom av neurologisk-mental karaktär, behandling och specialisering.

De få diagnostiserade fallen och kontroversen angående demens och vanföreställningar är vad som gör det till en enorm avgrund för specialister inom denna medicinska disciplin.