6 saker du bör veta om urininkontinens

Urininkontinens har konsekvenser för den drabbades emotionella hälsa, sexliv och sociala omgivning. Lär dig mer om detta vanliga tillstånd i den här artikeln.

Urininkontinens är när blåsan ofrivilligt släpper ut urin. Det händer ofta när man hostar eller utövar någon typ av ansträngning. Det är ett väldigt vanligt problem som drabbar runt 30% av alla vuxna kvinnor.

De flesta fall beror på en försvagning av musklerna i bäckenregionen. Men det kan även utvecklas efter att man fött barn på naturlig väg, konsumerat vissa läkemedel eller på grund av flera vaginala infektioner.

Eftersom symptomen är obehagliga och pinsamma drabbas de som lider av det av hygieniska och psykologiska problem. Vidare påverkar det ofta livskvalitén för den som lider av det på grund av svårigheten eller oförmågan att kontrollera det.

Tillståndet kan inträffa när som helst i livet, men är vanligare efter graviditeter och klimakteriet.

1. Det kan komma från att inte urinera när man behöver

Att hålla urinen inne för länge är en väldigt vanlig vana som är direkt kopplad till utveckling av urininkontinens. Inledningsvis kanske det inte verkar ha några negativa effekter, men över tid försvagar det blåsan och resulterar i mer tryck på urinröret.

Detta leder till ofrivillig urinering, speciellt när man tränar, skrattar, hostar eller utför någon annan aktivitet som involverar lite ansträngning. Många experter hävdar att blåsan bör tömmas åtminstone var fjärde timme, eftersom det är då den generellt når sin maxkapacitet.

2. Det orsakas av försvagade bäckenmuskler

En av anledningarna till att tillståndet utvecklas är att många glömmer att man bör träna bäckenmusklerna. För tillfället finns det flera träningsrutiner som ökar styrkan och kontrollen över detta område av kroppen när de utövas regelbundet.

Å andra sidan är det viktigt att komma ihåg att vissa mycket ansträngande övningar kan ha negativa effekter på just detta problem. Att springa, hoppa eller lyfta vikter felaktigt kan leda till att man sträcker fibrerna i bäckenbotten så att den förlorar sin kontroll att dra ihop sig.

3. Vissa livsmedel ökar risken för urininkontinens

Att konsumera vissa livsmedel i överflöd är kopplat till ökad risk för urininkontinens. Detta eftersom deras beståndsdelar kan irritera blåsan och få den att dra ihop sig oftare för att släppa ut vätska. Det kan även inträffa efter att man druckit drycker och intagit vätskedrivande produkter som ökar produktionen av urin.

Dessa inkluderar:

• Citrusfrukter
• Tomatjuice
• Te
• Kaffe
• Choklad
• Läsk
• Energidryck
• Kryddiga pepparfrukter

4. Det finns flera typer av urininkontinens

Urininkontinens kan utvecklas på flera olika sätt, vilket betyder att det finns flera varianter.

• Typen som sker när man nyser, hostar eller lyfter något tungt kallas för “ansträngningsinkontinens” och är en av de vanligaste formerna.
• “Trängningsinkontinens” är när blåsan plötsligt släpper ut urin när personen minst anar det, även vid mindre lämpliga tillfällen.
• Det finns även inkontinens som är kopplad till att blåsan släpper ut urin när personen kommer i kontakt med extern stimulus, såsom kyla eller vatten.
• Avslutningsvis finns det en typ som kallas “neurologisk inkontinens”. Denna utvecklas hos patienter med nervsjukdomar såsom Alzheimers, Parkinsons och personer med ryggradsskador.

5. Män kan också drabbas

Den kvinnliga populationen löper högst risk för att utveckla urinproblem. Det betyder dock inte att män inte kan drabbas. Det kan bero på skada på blåsan eller vissa prostatatillstånd. Det är faktiskt vanligt bland patienter som är stressade eller lider av diabetes.

6. Det finns flera behandlingar

Även om det inte alltid kan kontrolleras helt och hållet finns det några behandlingar som kan minska dess återkomst och symptom. Att regelbundet utöva stärkande övningar, såsom kegelövningar, ökar styrkan hos bäckenmusklerna och minskar ofrivilligt urinläckage.

Tekniker såsom dubbeltömning av blåsan har också gett intressanta resultat. Antimuskarina läkemedel, som blockerar sammandragningar av blåsan, och alfa-adrenerga agonister kan även öka sfinkterstyrkan. Den sista utvägen är kirurgi, som består av att skära in i vaginan och utföra en paravaginal reparation.

Om du misstänker att du lider av tillståndet är det viktigt att söka medicinsk hjälp för att kontrollera det.