Onkologiska blodprov: Tumörmarkörer och hur man använder dem

Onkologiska blodprov avslöjar ämnen kan indikera att en tumörprocess pågår. Läs om de viktigaste testerna här.
Onkologiska blodprov: Tumörmarkörer och hur man använder dem
Maryel Alvarado Nieto

Skriven och verifierad av läkare Maryel Alvarado Nieto.

Senaste uppdateringen: 25 september, 2022

En av de främsta dödsorsakerna i världen är cancer. Av denna anledning görs ansträngningar för att utveckla sätt att upptäcka denna sjukdom i dess tidiga skeden. Ett sätt man gör detta på är genom onkologiska blodprov, genom vilka man testar för så kallade tumörmarkörer.

Cancer är en kronisk sjukdom där celler tappar kontrollen över sin livscykel och reproducerar sig utom kontroll. Orsakerna till att detta sker är många, bland annat genetiska samt miljörelaterade. Vi kan välja att främja en hälsosammare livsstil för att minska riskerna att utveckla dessa typer av förändringar.

Även om vi har identifierat att det finns specifika gener som är involverade i utvecklingen av olika typer av neoplasmer anser man generellt att cancer har ett multifaktoriellt ursprung. Den aktuella forskningen syftar därför till att fastställa de riskfaktorer som är involverade i omvandlingen av en normal cell till en cancercell.

På grund av denna funktionsförändring kan neoplastiska celler producera ämnen som skiljer sig från de som man kan observera hos en normal cell eller producera stora mängder av en förening som är fysiologiskt aktiv. Dessa molekyler är de man försöker detektera i ett onkologiskt blodprov.

Vad är en tumörmarkör?

Termen tumörmarkör syftar på ett ämne som går att känna igen i ett laboratorietest i ett onkologiskt blodprov. Namnet antyder att dessa föreningar produceras av tumörceller, men termen inkluderar även ämnen som härrör från normala celler i närvaro av cancer.

Det finns godartade situationer där tumörmarkörer är förhöjda utan neoplasi.

Detektering av dessa ämnen i ett rutinmässigt blodprov har stora fördelar:

  • Man behöver endast ett enda blodprov, så det är inte ett invasivt test.
  • Onkologiska blodprover är billiga jämfört med andra screeningmetoder.
  • Resultaten är tillgängliga på kort tid, vilket kan påskynda processen för att undersöka neoplasi.

Effektiviteten av onkologiska blodprov

Varje diagnostiskt test utvärderar man upprepade gånger för att kunna uppskatta dess effektivitet. I allmänhet utvärderas tester enligt följande riktlinjer:

  • Sensitivitet: Ett tests förmåga att upptäcka sjuka människor. När känsligheten är hög utesluter ett normalt resultat nästan alltid diagnosen.
  • Specificitet: Detta utvärderar andelen friska individer vars test är negativt. När specificiteten hos ett test är hög kan ett positivt resultat bekräfta sjukdomen.

Specificiteten och känsligheten för onkologiska blodprover varierar beroende på tumörmarkören och även beroende på typen av neoplasm. Några begränsningar att tänka på är följande:

  • Inte alla tumörmarkörer är specifika för en tumörtyp.
  • Hos vissa cancerpatienter ligger värdena inom normala gränser.

Det finns godartade situationer där markörerna kan vara förhöjda, utan att det har sin grund i en patologisk process.

Nyttan av onkologiska blodprov

Nyttan av onkologiska blodprov

På grund av begränsningarna som dessa blodprov har bör man överlåta beställning av dessa tester och efterföljande tolkning av resultaten till utbildad personal. På samma sätt är det nödvändigt att anpassa proverna till varje patient.

Men onkologer har dessa tre saker i åtanke:

  1. Hänsyn till serumkoncentrationen. Ju högre resultat, desto större är sannolikheten att en tumör är närvarande.
  2. Försöker utesluta alla sjukdomar som anses godartade som kan vara inblandade i ett förändrat resultat.
  3. De utför ett flertal olika tester istället för att bara titta på ett enstaka isolerat värde.

Det finns för närvarande ingen tumörmarkör som i sig själv fungerar som en enda riktlinje för att diagnostisera en tumör. Emellertid fungerar de som ett första test när man misstänker cancer hos en given patient.

När man har påbörjat behandlingen är ett av sätten att utvärdera behandlingens effektivitet genom att detektera tumörmarkörer och jämföra dem med tidigare värden. Samtidigt hjälper identifieringen av dessa ämnen i periodiska onkologiska blodprov att söka efter eventuella återfall av cancer.

Vilka är de viktigaste tumörmarkörerna i onkologiska blodprov?

I klinisk praxis kommer en onkolog att begära ett test för tumörmarkörer som ett resultat av den diagnostiska misstanken om en specifik tumör. Och även om det finns ett brett utbud av ämnen som man kan detektera i blodet, kommer vi endast att titta närmare på de vanligaste nedan.

Carcinoembryonalt antigen (CEA)

Detta är ett glykoprotein av fosterursprung som är förhöjt i fall av tjocktarmscancer och som man därför ofta efterfrågar för att övervaka hur patienten svarar på behandlingen. Det kan dock också visa ökade värden vid melanom, lymfom, bröst-, lung-, bukspottkörtel-, mag-, lever-, njur-, urinblåsa-, sköldkörtel-, livmoderhalscancer och äggstockscancer.

Det finns tillstånd där detta onkologiska blodprov uppvisar förändringar även i frånvaro av cancer. Bland dessa tillstånd kan vi nämna följande:

  • Inflammatorisk tarmsjukdom
  • Pankreatit
  • Hepatopatier
  • Hos rökare

Vi tror att du också kan vara intresserad av att läsa den här artikeln:  Vi kan komma att upptäcka cancer tidigt med ett blodprov

Alfa-fetoprotein (AFP)

Detta är ett protein som vi syntetiserar i fosterstadiet, och värdena sjunker snabbt efter födseln i normala fall. Det är en markör som är användbar för att upptäcka germinala tumörer (testiklar och äggstockar) och i fall av hepatokarcinom.

Å andra sidan, eftersom det är ett protein som blir syntetiserat av ett foster, kan värdena vara förhöjda hos gravida kvinnor. På liknande sätt finns det icke-tumörrelaterade leverpatologier där ökade värden av alfa-fetoprotein observeras.

Samma sak händer i fall av levermetastaser.

Humant koriongonadotropin (hCG)

Detta är ett glykoprotein som består av två underenheter: alfa och beta. Den förra liknar strukturen till alfa-subenheterna av flera hormoner, så detektering av beta-hCG-fraktionen efterfrågar man också ofta.

Detta är ett onkologiskt blodprov som är användbart för könscellstumörer, som choriocarcinom, men också för trofoblastiska sjukdomar under graviditet och utomkvedshavandeskap.

Gillar du den här artikeln? Du kanske också kommer att tycka om att läsa den här: Snart kan vi upptäcka bröstcancer med hjälp av ett piller

Prostataspecifikt antigen (PSA)

PSA är ett enzym som är involverat i manlig fertilitet, och spelar en viktig roll i sädesvätskan. Det är epitelceller i prostatan som producerar detta ämne. Detta inkluderar både normala celler och de som uppvisar olika grader av hyperplasi och till och med cancer.

På grund av denna variation kan dess värde vara förhöjt i frånvaro av en tumör. Men ett resultat inom normala gränser är samtidigt inte tillräckligt för att utesluta en tumörskada. Det är dock en mycket användbar markör vid tidig upptäckt av prostatacancer, särskilt när man använder den i samband med rektalundersökning.

Detta är en viktig undersökning för periodisk uppföljning av patienter i remission.

CA 125

Detta är ett antigen som man använder för att upptäcka äggstockstumörer. Men nivåerna av detta ämne är också förhöjt i andra neoplasmer (bukspottkörteln, magen, urinblåsan, tjocktarmen, lungorna och brösten). Å andra sidan finns det vissa förhållanden där det kan finnas högre värden på CA 125:

  • Bäckeninflammatorisk sjukdom
  • Cystor på äggstockarna
  • Endometrios
  • Graviditet
  • Hepatopatier
  • Pankreatit
När beställer läkare onkologiska blodprov?

CA 19-9

Detta antigen är förhöjt i neoplasmer i bukspottkörteln och gallgångarna. Däremot kan CA 19-9 även förekomma i förhöjda värden vid andra typer av cancer och andra icke-neoplastiska processer.

Några ämnen som man kan använda sig av vid onkologiska blodprov

  • CA 50
  • CA 27.29
  • Alkaliskt fosfatas
  • Beta-2-mikroglobulin (B2M)
  • Laktatdehydrogenas (LDH) och liknande
  • Neuronspecifikt enolas (NSE)
  • Onkoprotein C-erb B2 eller Her-2-neu
  • Skivepitelcancerantigen (SCC)

När beställer läkare onkologiska blodprov?

Även om onkologiska blodprov är en arsenal som skapats för tidig upptäckt av olika typer av cancer, har de inte visat sig vara användbar vid screening av befolkningen utan riskfaktorer eller diagnostiska misstankar. Därför anser man att de är opraktiska att använda som screeningprotokoll för alla.

Å andra sidan de är mycket användbara för att diagnostisera cancer hos patienter som läkare misstänker kan ha en tumör. Samtidigt ligger den största fördelen som de flesta patienter visar i patientuppföljningen.

Detta beror främst på att man genom dessa kan utvärdera effektiviteten av de behandlingar som patienten får. Dessutom kan man genom periodisk och regelbunden uppföljning göra en tidig upptäckt av återkommande cancerfall.

Detta kanske intresserar dig
Joan Massagué och ursprunget till cancermetastaser
Steg för Hälsa
Läs det Steg för Hälsa
Joan Massagué och ursprunget till cancermetastaser

Joan Massagué leder en forskargrupp vid Sloan Kettering Institute och upptäckte nyligen mekanismen för cancermetastaser. Läs mer här.



  • Contreras, N.; Lugo, G.; Martínez, J.; Introducción a los Marcadores Tumorales Séricos; Médica Sur; 116 (3): 111 – 121; 2006.
  • Ramírez, H.; Rodríguez, J.; Palacio, H.; Ardila, E.; López, A.; Fuentes, E.; Marcadores Tumorales; Acta Médica Colombiana; 15 (3); 1990.
  • Maldonado Mercado, M. G., Pereyra Morales, M. A., & Zenteno Galindo, E. A. (2015). Estructura y función de la alfa-fetoproteína. Revista de la Facultad de Medicina (México)58(4), 5-13.
  • Hermida, I.; Sánchez, E.; Nerín, C.; Cordero, R.; Mora, I.; Pinar, J.; Marcadores Tumorales; Revista Clínica de Medicina de Familia; 9 (1): 31 – 42; 2016.
  • Bravo, S.; Cruz, J.; Estudios de Exactitud Diagnóstica: Herramientas para su Interpretación; Revista Chilena de Radiología; 21 (4): 158 – 164; 2015.
  • Ruiz, A. C., Jiménez, F. R., Hernández, J. A. L., & Jiménez, F. J. G. (2014). Capacidad diagnóstica del antígeno carcinoembrionario. Gastroenterología y Hepatología37(10), 551-557.
  • Vizcaíno, G.; Importancia del Cálculo de la Sensibilidad, la Especificidad y otros Parámetros Estadísticos en el Uso de las Pruebas de Diagnóstico Clínico y de Laboratorio; Medicina & Laboratorio; 23: 265 – 286; 2017.