Min bebis vill alltid bli buren. Varför?

· januari 28, 2019
Många mammor undrar varför bebisen alltid vill bli buren. Denna artikeln tar upp behovet av att knyta band med din bebis.

Många mammor säger att bebisen alltid vill bli buren. Många av dem är jätteglada för detta. Sedan finns det andra som känner sig lite förvånade.

Men varför är det så?

En bebis känner vid födseln inte till vem modern är. Men redan då den tar sitt första andetag så känner den instinktivt vad den behöver för att överleva. Den känner instinktivt att den behöver närma sig moderns bröst för att få näring.

Bebisar spenderar nio månader i mammans livmoder, och då de föds är de fortfarande helt beroende av henne för att överleva. Det band som knyts mellan mamman och barnet är ett sätt att garantera barnets välmående från födseln ända fram till vuxenlivet. Kärleken kommer bli livets vitala kraft.

Min bebis vill alltid bli buren

En moderns instinkt är att ge näring åt barnet och spendera så mycket tid med honom eller henne som möjligt, men istället för att ge stöd åt den lille så låter vi oss ofta bli påverkade av åsikter.

Det finns tyvärr många som säger att man inte behöver ta upp barnet varje gång det gråter.

Bebis i sin mors armar.

Många säger att om man alltid tar upp en bebis varje gång den gråter så kommer den lära sig hur man manipulerar dig. Hur kommer bebisen då kunna bli självständig i framtiden?

Då antar man dock att bebisen förstår koncepten manipulation och självständighet. En bebis är ett däggdjur och är därför beroende av sin moder för att överleva och växa.

Det är viktigt med kärlek för att skapa emotionella band med din bebis och underlätta deras utveckling. Ditt barn vill alltid befinna sig i dina armar för närhet är lika viktigt som mat och hygien.

En bebis behöver knyta emotionella band och det kan den genom att bli buren

En bebis vill alltid bli buren och vara nära sin mor under livets första nio månader. Detta låter barnet anpassa sig till ett liv utan för livmodern. Detta är det enda sättet att garantera att man knyter emotionella band.

Barnet känner igen moderskärleken genom att vara nära och ha fysisk kontakt. Barnet gråter inte bara för att det är hungrigt, har en smutsig blöja eller för att det känner sig trött. En bebis vill bli buren eftersom den känner moderns kärlek genom huden. Det är också barnets instinkt att vara nära modern och det är anledningen till varför varje bebis vill bli buren.

Bebisen vill bli buren

Barnet aktiverar samtidigt självbevarelseinstinkter hos själva modern, för naturen har också gett modern instinkter.

Många säger tyvärr fortfarande att barnet måste sova i sitt eget rum, hålla sig till ett strikt matschema eller att det inte behöver bli tröstat då det gråter.

Vi tänker inte alltid på att de sover nära vårt hjärta under de nio månader som de befinner sig i livmodern.

Brist på fysisk kontakt

På 40-talet utförde Dr. Rene Spitz, en österrikisk psykoanalytiker, en studie som slog fast att många spädbarn dog p.g.a. en brist på kärlek. Den jämförde bebisar som var isolerade i barnsängar på sjukhus med bebisar som blivit uppfostrade av sin egen mor.

De bebisar som blivit uppfostrade av sina mammor växte snabbare och hade bättre hälsa. De bebisar som å andra sidan var isolerade växte upp med fysiska och mentala brister. 37% av de bebisar som växte upp på barnhem, och som inte kramades av sina mammor, överlevde inte.

Dr. Spitz forskning blev väldigt kritiserad under lång tid, men 2007 publicerade Science Magazine en uppsats från Rumänien som visade att teorin stämde.

Familj med bebis.

Studien gick igenom alla kliniska undersökningar som hade gjorts rörande den österrikiska studien. Resultaten var desamma. Kärleken är den bästa grunden för välmående och för att barnet ska kunna utvecklas.

Bebisar som växt upp i rumänska barnhem, som inte kunde vara nära sina mammor, hade mer problem med att växa och överleva än barn som växte upp i ett hem.

Kärleken är naturlig

”På samma sätt som barnet vill befinna sig i mina armar, så vill jag också ha honom hos mig”. Detta är en modersinstinkt. En moder håller därför sitt barn nära sig eftersom detta är något naturligt.

Man kan inte uppfostra barn som blir beroende, eftersom de då inte kommer kunna bestämma själva vad de ska göra med sina liv. Det är dock svårt för oss att vänta på att de ska gå igenom varje mognadsstadium. Vi lever i en accelererad värld, och oavsett om vi tycker om det eller inte, så påskyndar vi barnens utveckling.

Under de nio månader då det knyts emotionella band så kommer barnet förbereda sig för att bli självständigt. Självständigheten börjar dock vid 2 års ålder. Det går igenom olika självständighetsstadier under barndomen och tonåren.

Att hålla ditt barn i dina armar är dock det bästa sättet att visa barnet din kärlek.

  • Bernardi, R., Díaz Rossello, J. L., & Schkolnik, F. A. N. N. Y. (1982). Ritmos y sincronías en la relación temprana madre-hijo. Revista uruguaya de psicoanálisis61, 93-100.
  • Carrillo, S., Maldonado, C., Saldarriaga, L. M., Vega, L., & Díaz, S. (2004). Patrones de apego en familias de tres generaciones: abuela, madre adolescente, hijo. Revista Latinoamericana de Psicología36(3).
  • García Quiroga, M., & Ibáñez Fanes, M. (2007). Apego e hiperactividad: un estudio exploratorio del vínculo madre-hijo. Terapia psicológica25(2), 123-134.