Lär ditt barn att drömma, inte att frukta
Att lära dina barn att drömma betyder inte att du uppmuntrar dem att inte hålla fötterna på jorden, så att de inte kan se livet objektivt och lära sig ansvar. Det innebär att tillåta dem ha drömmar de vill uppnå, och känna sig fria att skapa sina egna horisonter. En uppväxt där det finns rädsla skapar otrygghet och osäkerhet som sätter bojor på ditt barns hjärta och fötter.
Rädsla leder till smärta och sår och är aldrig bildande.
Även om ingen av oss är experter inom pedagogik eller barnpsykologi vet vi att alla barn har ett behov, och att det inte finns något bättre svar på detta behov än vad som erbjuds från hjärtat: att vara nära dem, en enastående guide som vill investera i deras lycka och aldrig i deras rädslor. Idag vill vi gräva lite djupare i detta intressanta ämne: värdet av att utbilda i “att drömma”
Ta hand om dina barn – de är väldigt ömtåliga…
Hjärnan hos ett barn är ivrig att lära, uppleva, uppfatta, känna… och att drömma. Deras neuroplasticitet är helt enkelt fantastisk, och det förblir så tills de är runt fyra eller fem år gammal. Allt som händer under denna tidiga barndom lämnar ett bestående intryck på deras hjärna. Därför är det viktigt att du under denna tid bryr dig om det bandet och främjar en sund och unik tillgivenhet, där ditt barn känner sig älskat och tryggt.
Så vad menar vi med titeln där uppe? Är barn verkligen ömtåliga? På ett sätt, ja – av följande skäl:
- Ett barns första livserfarenheter kan avgöra deras framtida utveckling.
- Ett barn som inte besvaras när det gråter brukar till exempel växa upp med betydligt högre stressnivåer.
- En bebis som inte hålls, gosas med eller får känna kroppen av sin mor samt tillgivenhet från fadern eller andra kommer inte att upprätta samma antal neurala anslutningar som spädbarn som får fortlöpande uppmärksamhet och beröring.
Barn är mer ömtåliga än du tror eftersom de tolkar världen enligt de stimuli de får. Det är därför det är så viktigt att vara mycket försiktig.
Positiv förstärkning, illusion och att drömma…
Att utbilda dina barn tar tid, tålamod och en hel del önsketänkande från din sida. Något som däremot händer väldigt ofta är att tvivel kryper in. Kommer jag att vara en bra mamma? Kommer jag att bli en bra pappa till mitt barn?
Stressa inte över sådana frågor. Ibland är föräldern som styrs av sina egna instinkter den mest framgångsrika. Det beror på att deras instinkter är styrda av kärlek, samt en intim förbindelse av tillgivenhet till barnet som ingen annan kan förstå.
- Skolning utan rädsla. Det första ett barn behöver som redan är öppen för sin omgivning, som har börjat gå, prata och interagera med sin omgivning, är tryggheten att händer finns där för dem och ord som uppmuntrar dem att utforska, upptäcka, leka och ha kul.
- Ett barns liv måste vara mycket som en lek. Det är ett sätt att omvandla deras verklighet och förstå den allteftersom. Uppmuntra dessa stunder och dela dem.
- Skapa drömmar med hjälp av leksaker, böcker och lek på gatorna, och smutsa ner händerna med lera, jord och blommor…
- Ju fler erfarenheter och konversationer ni har, desto fler drömmar ger du dina barn. Om du bara sätter upp barriärer, fyller deras liv med tystnad och säger “Var inte så irriterande, inte nu,” eller “Jag inte har tid just nu,” så kommer barnet så småningom att växa upp rädd för att känna sig oviktig.
Den bästa gåvan du kan ge ditt barn är “tid”.
Förstå och hjälp ditt barn att möta dess rädslor
Världen är för ett barn mycket komplex, och även om du bryr dig om varje aspekt och detalj är det som förälder omöjligt att täcka alla aspekter av deras liv.
- När de går i skolan kan de bli mobbade och utveckla vissa rädslor och oro… det är viktigt att vara vaksam.
- Tveka inte att lägga undan tid varje dag för att prata med ditt barn om hur dagen gick.
- Innan de går till sängs, till exempel, kan du ha en avslappnad konversation utan att döma, och använda din intuition och ge dem en plats där de känner att de kan prata.
Det spelar ingen roll om de är 4 år eller 14. De behöver alltid din hjälp. Du måste finnas där för dem.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Bell, S. M., & Ainsworth, M. D. (1972). Infant crying and maternal responsiveness. Child Development.
- https://doi.org/10.1111/j.1467-8624.1972.tb02075.x
- Broughton, C. (2006). Why Love Matters: How Affection Shapes the Baby’s Brain. British Journal of Psychotherapy.
- https://doi.org/10.1111/j.1752-0118.2006.tb00308.x
- Carvalho, M. L. De, Boccolini, C. S., Oliveira, M. I. C. De, & Leal, M. D. C. (2016). The baby-friendly hospital initiative and breastfeeding at birth in Brazil: A cross sectional study. Reproductive Health.
- https://doi.org/10.1186/s12978-016-0234-9
- Winberg, J. (2005). Mother and newborn baby: Mutual regulation of physiology and behavior - A selective review. Developmental Psychobiology.
- https://doi.org/10.1002/dev.20094