Integrativ beteendeterapi för par: vad är det?
Integrativ beteendeterapi för par formulerades på 1990-talet av Andrew Christensens och Neil S. Jacobsons. Det är en intervention som främjar acceptans av den andre, emotionell öppenhet och förändring. Den tillhör den tredje generationens terapier och är evidensbaserad.
Detta innebär att integrativ beteendeterapi främjar självförändring, med hänsyn till problemets sammanhang snarare än problembeteendet. Dessutom anses evidensbaseringen förbättra behandlingens effektivitet och effekt.
I den här artikeln berättar vi vad den här typen av parterapi innebär, hur den fungerar och vilka effekter den har.
Vad innebär integrativ beteendeparterapi?
De flesta parkonflikter har att göra med utvecklingen av oförenligheter. Den här typen av terapi förutsätter alltså att problemet inte är dessa skillnader (som är oundvikliga), utan hur paret hanterar dem.
En dålig hantering av oförenligheter leder till att paret tolkar att problemet är vad den andre gör eller inte gör. Följaktligen gör de försök att modifiera den andres sätt att agera eller vara. Detta ökar polariseringen och avståndet mellan de två.
Som sagt, integrativ beteendeterapi främjar acceptans mellan de två, och är uppnådd när de båda individerna slutar kämpa för att förändra sin partner enligt deras önskemål.
För att arbeta med acceptans fokuserar denna terapi på empati, assertiv kommunikation och tolerans. Målen är att enas kring problemet; att se konflikten som en möjlighet att skapa mer intimitet och omvandla partnerns upplevda negativa beteenden till mindre smärtsamma.
Läs också: 5 gester lyckliga par gör innan de somnar
Hur fungerar integrativ beteendeterapi för par?
För det första måste terapeuten formulera problemet och dela detta med paret. Det vill säga, under de första sessionerna utvärderas de flera dimensionerna av relationen och förklaras därefter för att återspegla orsakerna till den aktuella situationen.
Denna formulering är inte statisk. Med andra ord kan man modifiera den allt eftersom sessionerna fortskrider. Helst bör det vara användbart för paret och hjälpa dem att övervinna problemet. Tre komponenter ingår, vilka vi ska titta på nedan.
1. Temat
Detta är huvudtemat för parets konflikter. Det speglar med andra ord den centrala axeln i diskussionerna. De vanligaste ämnena är dikotomierna “närhet kontra avstånd”, “kontroll kontra ansvar”, “konventionell kontra alternativ attityd” eller “konstnär kontra vetenskaplig attityd”.
Som ett exempel kan vi ta den första dikotomin där problemet ligger i det faktum att var och en föreställer sig en annan nivå av intimitet än den andra. Därför går argumenten oftast ut på att de pratar för lite till vardags eller att den ena vill göra någon aktivitet, medan den andre vill tillbringa mer tid tillsammans.
2. Polariseringsprocessen
Detta syftar på de interaktioner som äger rum närhelst konflikter uppstår. Det är viktigt att tänka på att obehaget inte orsakas av olikheter eller oenighet med partnern, utan av sätten att bemöta dem.
I polarisering tolkas inkompatibiliteter som brister hos den andra. Dessutom börjar paret analysera sina konflikter och drar slutsatsen att den andra partnern är skyldig och stämplar honom eller henne som “dålig”, “egoistisk” eller “omogen”.
3. Den ömsesidiga fällan
Detta är resultatet av polariseringsprocessen. Det främsta kännetecknet är det faktum att respektive partner känner sig instängd och hopplös inför konfliktsituationen. De utgår ifrån att de inte får sluta förebrå den andres irriterande beteende, men att de heller inte bara kan acceptera det. De tror att relationen inte kommer att kunna bli bättre, trots deras försök.
Typer av interventioner vid integrativ beteendeterapi
Denna terapi inkluderar tre interventionsstrategier som vi ska analysera nedan.
1. Acceptansstrategier
Dessa är verktyg för att arbeta med och acceptera olikheter, inklusive de som verkar oförenliga. Här bör man komma ihåg att acceptans inte innebär att antingen totalt acceptera den nuvarande formen av relationen eller att lämna den. I detta sammanhang innebär att acceptera den andra att man överväger och antar vissa hälsosamma alternativ för att hantera och lösa problemet.
Dessa strategier hjälper paret att se problem som möjligheter att förbättra intimitet och närhet. Dessutom får de paret att avsäga sig tanken att olikheter är negativa och pretentionen att forma den andre efter ett man- eller kvinnoideal.
De vanligaste metoderna för att uppnå acceptans är följande:
- Empatisk förening: innebär att partnern lär sig att uttrycka sin smärta och sitt obehag utan att anklaga och utan rädsla för anklagelser.
- Enad separation: hjälper paret att ta avstånd från sina konflikter och argument genom en rationell analys av problemet och känslomässigt obelastade dialoger. Detta uppmuntrar gemensam hantering av problemet.
2. Toleransstrategier
Dessa är vanliga när acceptansstrategier inte fungerar. Målet är att paret ska återhämta sig så snart som möjligt från konflikten.
Målet är att båda parter tolererar, så mycket som möjligt, den andras beteende. Teknikerna som man använder för att främja tolerans är följande:
- Fokusera på de positiva aspekterna av ett negativt beteende.
- Träna på de negativa beteenden under sessionen och fejka dem hemma.
- Uppmuntra egenvård för respektive partner.
3. Ändra tekniker
Förändringstekniker i integrativ beteendeterapi består av träning i kommunikation och problemlösningsförmåga. Syftet är att öka eller minska vissa beteenden samt förbättra kommunikationen och gemensamt beslutsfattande.
Olika typer av integrativ beteendeterapi att välja mellan
Det finns olika typer av psykoterapi för ett par att välja mellan, och hur verkningsfulla de är beror bero på terapeutens utbildning. Därför är det viktigt att notera att de typer som vi nämner i den här artikeln faller inom beteendeparadigmet, och det finns inga bevis för deras effektivitet.
När man bestämmer vilken psykoterapi som är det bästa alternativet för att lösa ett problem är det bästa att känna till psykoterapeutens utbildning och vilka metoder hon/han arbetar med. Paret bör också ta hänsyn till deras respektive behov när de beslutar om terapeut.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Barraca M. La terapia integral conductual de pareja (IBCT). Prolepsis [Internet]. 2013;14:10-21. Disponible en: http://repositorio.ucjc.edu/bitstream/handle/20.500.12020/442/4_prolepsis14.pdf?sequence=1&isAllowed=y
- Lemaire J. Therapies for a couple. Perspectives Psychiatriques [Internet]. (1972); 37: 29–39. Disponible en: https://psycnet.apa.org/record/1974-11557-001
- Morón R. Terapia Integral de Pareja. EduPsykhé [Internet]. 2006;5(2):273-286. Disponible en: https://dialnet.unirioja.es/servlet/articulo?codigo=2147837
- Pérez M. La terapia de conducta de tercera generación. EduPsykhé [Internet]. 2006;5(2):159-172. Disponible en: https://dialnet.unirioja.es/servlet/articulo?codigo=2147830
- Uribe T. El autocuidado y su papel en la promoción de la salud. Inv y Edc en enfermería [Internet]. 1999;17(2): 109-118.