Hyper-föräldraskap: ett sätt att ge världen olyckliga barn

Även om det kanske verkar som det bästa sättet att ta hand om dem så kan hyper-föräldraskap få dina barn att bli osäkra och väldigt självkritiska.

Hyper-föräldraskap definieras som att ge överdrivet mycket uppmärksamhet till sina barn. För vissa kan målet helga medlen, medan andra börjar ifrågasätta hela utbildningssystemet för barn på grund av det.

Hur kan du inte lägga stor uppmärksamhet på hur sättet dina småttingar uppfostras? Var drar man gränsen? Varje barn behöver uppmärksamhet och kontinuerlig vård från sina föräldrar, men ibland är det viktigt att vara medveten om var den rätta balansen ligger.

Sanningen är att det finns en subtil gräns, där du kan vägleda dina barn till att uppnå personlig tillväxt utan att falla ner i den känslomässiga giftighetens fällor. Detta eftersom föräldraskap inte är att kontrollera, utbildning inte är att kväva, och än mindre att klippa sina barns vingar. Snart blir de vuxna, kapabla att ta sina egna beslut och vara ansvariga för sina egna liv.

Men “hyper-föräldraskap” har ännu fler implikationer.

Hyper-föräldraskap och överbeskydd

Det konstigaste med denna typ av beteende eller sätt att utbilda är att föräldrarna är involverade i varje aspekt av barnets liv: sport, skolor, hobbyer, mat, vänner…

En “hyper-förälder” tror att han eller hon är den bästa föräldern i världen, som uppfostrar sina barn bättre än resten. Men barnets faktiska känslomässiga och personliga balans kan vara långt från en spegling av deras lycka.

Konsekvenserna av hyper-föräldraskap: Besvikelse

Föräldrar kan ha en tydlig bild av hur det perfekta barnet ser ut, inklusive att se sig själva som en formel eller referenspunkt. Men i takt med att tiden går kommer de märka att deras barn inte alltid följer deras ideal, vilket utlöser känslor av besvikelse.

• När ett barn ser denna besvikelse i sina föräldrars ögon kan de börja uppleva en känsla av misslyckande eller underlägsenhet.

Konsekvenserna av hyper-föräldraskap: Ångest och stress

En aspekt att överväga är att hyper-föräldraskap går hand i hand med “utbildningshyperaktivitet”. Det är inte ovanligt för sådana föräldrar att få sina barn att delta i flertalet fritidsaktiviteter, även om barnen själva inte är intresserade av dem.

• Gradvis blir de stressade, med nivåer av ångest som liknar de hos vuxna.
• Föräldrar som ägnar sig åt hyper-föräldraskap har svårt att tolerera sina barns misstag. De gör allt de kan för att uppfostra ansvarsfulla barn som är immuna mot fel eller misslyckande – vilket är omöjligt.

Konsekvenserna av hyper-föräldraskap: Oförmåga att misslyckas

• Varje barn bör uppleva misslyckande så att de kan lära sig från sina misstag.
• Barn som uppfostras under hyper-föräldraskap blir sina egna domare. Du sätter ribban för högt, och när de inser att de inte kan nå den sjunker de ner i depression och självdestruktivitet.

Föräldraskap genom hälsosamma band för att främja ansvar

Enligt en studie från Queen’s University i Ontario (Kanada) är en av de allvarligaste konsekvenserna av hyper-föräldraskap att barn mellan åldrarna sju och tolv knappt vet hur det är att leka utomhus eller interagera med sina vänner. De är olyckliga.

Du vet att uppfostran av barn involverar att framförallt skydda dem, men detta skydd bör baseras på följande aspekter.

Skydda dem så att de känner sig säkra, inte “utsatta”

• Föräldraskap genom hälsosamma band är att erkänna ditt barn och främja en god självbild.
• Ett barn som känner sig säkert och erkänt av sina föräldrar får bättre självkänsla och är inte rädd att växa och mogna ansvarsfullt.

Skydda dem genom att ge råd, men låt dem lära sig från egna misstag

Skydda dina barn så att de inte lider och håll dem på rätt spår, men främja alltid deras individuella röst och låt dem begå sina egna misstag så att de kan lära sig av dem.

Skydda dem så att de alltid vet att du finns vid deras sida

Styrkan hos ert känslomässiga band är ovärderligt, speciellt under de tidiga åren av ditt barns liv. Men när de blir sju eller åtta år gamla kommer de ta ett stort kliv framåt mognadsmässigt.

• Det är då de börjar kräva sina egna rättigheter och utveckla koncepten rättvisa och moral. Under denna kaotiska tid innan ungdomen börjar de ta beslut som kan överraska dig.
• Lyssna alltid på dem och lär dem varje dag att de måste vara ansvarsfulla för att vara fria; att man för att åtnjuta vissa privilegier måste uppfylla vissa krav först.

Du måste främja en typ av inlärning som baseras på erfarenhet, inte hyper-föräldraskap. Det är värt att komma ihåg.