Hemligheten bakom den cancerlösa byn

4 minuter

I den här cancerlösa byn påverkas invånarna av Larons syndrom, vilket påverkar kroppens celldelning och ger dem immunitet mot cancer.

Skriven och verifierad av psykolog Valeria Sabater.

Senaste uppdateringen: 23 januari, 2023

Idag är cancer ett av våra största bekymmer. Vetenskap och medicin har försökt reda ut det, inte bara för att försöka stoppa det från att hända utan också för att erbjuda patienter fler behandlingsalternativ. Om vi skulle berätta att det finns en befolkning, eller snarare en särskild “slags” person, för vilka ordet cancer inte utgör något hot så kanske du inte skulle tro det. Ändå är det så. I dagens artikel vill vi att du följer med oss för att lära dig om den här vackra och speciella platsen: dalen Vilcabamba i Loja, Ecuador – den cancerlösa byn.

Den cancerlösa byn

För att förstå lite mer om denna otroliga plats måste vi berätta lite mer om ett visst genetiskt tillstånd: Larons syndrom. Larons syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av en okänslighet för tillväxthormon, vilket betyder att det leder till 100% immunitet mot cancer och även diabetes. Låt oss utforska mer i detalj.

Larons syndrom: 350 människor i hela världen

Larons syndrom upptäcktes först i början av 1950-talet av Zvi Laron, en läkare från Israel. Han blev intresserad av en grupp patienter som bodde i en liten by på landet och var mycket små i storleken. Deras fysiska tillstånd gick hand i hand med utmärkt övergripande hälsa. De kunde äta vad de ville och aldrig få diabetes. Och ingen av dem eller deras förfäder hade någonsin haft cancer.

Efter mer än 30 års forskning publicerade han 2001 sina fynd om detta märkvärdiga syndrom. I stort sett är följande de viktigaste sakerna han kom fram till:

Larons syndrom påverkar 350 människor runt om i världen. Majoriteten av dem bor i dalen Vilcabamba i Loja, Ecuador. Resten bor i Israel och vissa Medelhavsländer.
Människor som bär på detta genetiska tillstånd har mycket små kroppsliga proportioner: de är sällan över en meter långa.
Förutom sin lilla storlek delar de vissa fysionomiska egenskaper.
Ursprunget för syndromet är en okänslighet för tillväxthormoner.

Även om kroppen producerar tillväxthormonet, eller GH, som vanligt förhindrar bristen på ett annat hormon, IGF-1 – som är nära besläktat med insulin – att GH blir metaboliserat jämnt genom hela kroppen.

Syndromet kan bara bli överfört när både mamman och pappan bär på genen.

Larons syndrom – ingen cancer eller diabetes

Människor med detta genetiska tillstånd lever ett normalt liv. Bortsett från deras storlek upplever de inga sjukdomar eller andra fysiska problem. Effekten är så stark att många läkare blir förvånade när många av dem kan äta en dålig kost med mycket fett, friterad och sockerrik mat, men ändå aldrig utvecklar diabetes eller cancer.

Ända sedan Larons syndrom upptäcktes har inte en enda person diagnostiserats med någon av dessa sjukdomar. Orsakerna kan vara följande:

Nyckeln till allt ligger i levern och hormonet som saktar ner frisättningen av tillväxthormonet.
IGF-1 är viktigt. Inte bara för barn att växa, utan även när du når vuxenlivet då det fortsätter att främja celldelning – som potentiellt möjliggör spridningen av cancer.
Individer med Larons syndrom är känsligare för insulin. Det gör att de kan sakta ner starten på diabetes och andra problem relaterade till metabolism.
Det största problemet för dessa människor sker under barndomen, eftersom de inte utvecklas som de borde.
När de når vuxen ålder fungerar däremot underskottet i produktionen av IGF-hormon som ett utmärkt skydd mot två av de vanligaste sjukdomarna i vårt samhälle idag: cancer och diabetes.

En utmaning för vetenskapen, och hopp för de med Larons syndrom

Även om de aldrig kommer att utveckla cancer eller diabetes är livet för folk med Larons syndrom inte precis perfekt. Historiker tror att de kan vara efterkommande av spanska sefardiska judar som konverterade till kristendomen och migrerade till Sydamerika under 1500-talet. De har alltid varit tvungna att uthärda hån och också den sociala stigmatiseringen av att vara “annorlunda”.

Idag försöker vetenskapen reda ut hormonets mekanism för att imitera det och skapa en revolutionerande medicin för att sakta ner cancer. Hittills gör man bara experimenten i laboratorium.

Men det finns nu hopp för de med Larons syndrom. När ett barn är diagnostiserat har de möjlighet att ta emot en syntetisk form av IGF-1-hormonet. Problemet är kostnaden: cirka 20 000 dollar per år. Det är något som få kan förvänta sig att betala. Förhoppningsvis har folket i den cancerlösa byn en ljus framtid, och vi ett botemedel mot cancer inom en snar framtid.