Förhållandet mellan föräldrar och barn påverkar framtiden

Hälsosamma förhållanden mellan föräldrar och barn är viktiga för att barn ska bli mentalt friska vuxna. Annars kan det visa sig i form av tillkortakommanden i deras relationer med andra.

Det känslomässiga och beteendemässiga band som etableras mellan föräldrar och barn tidigt i livet spelar en stor roll i deras framtida förhållanden till andra. Det måste alltid finnas en balans, även i uppfostran.

Att skämma bort dem för mycket eller skydda dem för mycket kan vara precis lika skadligt som frånvaron av kramar, tillgivenhet och uppmärksamhet.

Förhållandet mellan barn och föräldrar är det viktigaste

En trygg och bra relation till föräldrarna låter barnets hjärna utvecklas på ett naturligt och hälsosamt sätt. Det etablerar även en viss dynamik i koppling till relationer och socialisering med andra. Om föräldrar inte tänker på sina barn eller håller sig borta från dem – och således skapar en dysfunktionell relation – löper barnen större risk för dysfunktionella relationer i framtiden.

Säkerhet under livets första år är väldigt viktigt för att kunna bygga hälsosamma relationer och inte utveckla känslomässigt beroende, så det är värt att lägga vikt vid. När barn separeras från sina föräldrar under den första tiden i livet kan de till exempel börja utveckla beroende i senare skeden.

I de flesta fall igonerar föräldrar sina barn för att de tror att de inte är medvetna om något. Många tror felaktigt att små barn inte kan utveckla ångestproblem med koppling till deras personliga interaktioner.

Typer av föräldraförhållanden

1. Säkert förhållande

Här närmar sig föräldrarna sina barn och svarar på deras känslomässiga behov. De ignorerar dem inte, de visar dem tillgivenhet och de söker alltid kontakt. Att söka kontakt betyder inte alltid att ge kramar och pussar. Ibland svarar inte små barn på sådana gester eftersom de inte vill ha dem.

2. Ängsligt eller ambivalent förhållande

Här är föräldrarna tillgivna, men vet inte hur de demonstrerar det. Det resulterar i mindre kontakt och avsaknad av empati för barnen. Därför uppstår ett visst avstånd mellan föräldrar och barn.

Det är också viktigt att komma ihåg att föräldrar i dessa relationer oftast använder en negativ attityd gentemot barnet. Föräldrarna påpekar de dåliga sakerna barnet gör, men inte de bra. Det kan leda till brist på självkänsla.

3. Ängsligt och undvikande förhållande

I det här fallet finns det ett tydligt avståndstagande från barnet, och föräldrarna kan uppvisa väldigt obehagliga beteenden. Föräldrar som är otrogna, alkoholistiska, misshandlande eller som ser på barnet som osynligt eller en börda är sådana exempel.

Avståndstagande är vanligt, och så även bestraffning. Barnet förstår att det är jobbigt och oälskat. Det reflekteras även i senare förhållanden i livet, i vilka de alltid är missnöjda.

4. Ängsligt och oorganiserat förhållande

Det här förhållandet involverar misshandel och manipulation i familjen, speciellt föräldrarna emellan. Barnen blir desorienterade eftersom de närmar sig föräldrafigurer som klänger sig fast vid dem, men som sedan manipulerar dem. Det utvecklas till en relation baserad på rädsla och missförstånd mellan föräldrar och barn.

Det visar sig i senare relationer när de inte vet vad de vill ha. De vill inte lära sig att älska, och manipulation samt kontroll förblir alltid vara närvarande. Som du kan se är ett barns förhållande till sina föräldrar väldigt viktigt även i tidig ålder, och är ofta orsaken till många problem som visar sig i vuxen ålder. 

Balans spelar som sagt även en viktig roll. Både överflöd av och brist på kontakt och tillgivenhet kan vara väldigt negativt. Den mest påtagliga konsekvensen är att bli beroende av andra, inte bara för att söka tillgivenhet, utan för att söka erkännande.

Vi har inte alla haft bra familjeförhållanden under barndomen, men det som är bra är att det fortfarande går att ta itu med det.  Du kan lära dig att förbättra de frustrerande och smärtsamma förhållanden som påverkade din utveckling under barndomen.